230E M102, rak fyra med enkel överliggande kamaxel och två ventiler per cylinder, i originalskick.

Femväxlad manuell låda.

Original avgassystem, vill att den ska gå tyst och skönt, och att avgastrimma en gammal merca med sugfyra är ju som bara töntigt...

129 hk, 0-100 13 sekunder, toppfart 170 enligt "Teknos bildata 1985". Bränsleförbrukning på landsväg efter service 0,7 liter milen = imponerande för en så stor och gammal bil utan nån vidare strömlinjeform.

Originalskick.
Individuell hjulupphängning med spiralfjädrar runt om.
Snäckstyrning med servo.

Vinterhjul original 5,5x14" plåtfälg + original navkapslar.
Däck Marangoni 4ice 185/65R14 (för små, men de är ju nästan nya så de får duga)

Sommarhjul s.k. "barockfälgar" (original 6x14" alufälgar).
Däck Nokian i3 195/70R14 (originaldimension, betydligt mer rätt).

Blått tyg. Nackstöd även i baksätet. Träpaneler både på instrumentbrädan och mittkonsolen. Läderratt från W124 (lite mindre än original W123 och mycket skönare, ser i stort sett likadan ut). Växelspak i Zebranoträ. Mittarmstöd även fram.

Original högtalare fram, några 80-tals boxhögtalare i hatthyllan. Pioneer DEH-1100MP CD/MP3-spelare för att spela lite mer tidsenlig musik än dagispoppen på radio man hade fått med den gamla halvtrasiga bandaren från 1991 som satt i vid köpet. ;) Spelar riktigt bra faktiskt...

Kromade galler till friskluftsintaget och kromade lister under bakljusen från Mercedes W123 280E. Sidenmatt svart i plasten bakom reflektorerna fräschar upp framljusen utan att det avviker från originalstuket om man inte tänker på det. Hellackad i sin originalkulör "Astralsilver" i September 2010. Vindavvisare.

Fixa upp den i bättre skick, bevara dess stjärnglans, göra den lite personlig utan att för den skull fördärva originalet eller bilens själ. Behålla den så länge som jag bara kan. En blivande klassiker i mina ögon!

Har varit i familjen sen 1988 då den gått 2000 mil och min morfar köpte den. Han körde med den sparsamt och vårdade den väl till 1998 då den hade gått 7800 mil. Då tog min mamma över den och brukskörde med den, dock inte så långa sträckor varje år. 2009 tyckte hon att det var dags att jag som kunde bilar lite bättre tog över den innan den började förfalla. Den hade då fått diverse små skavanker i form av lite rost och lite lackskador, men var fortfarande i ett gott skick och vägmätaren hade rört sig till 15000 mil. De små skavankerna som finns skall fixas, detta är av förklarliga skäl mer än bara en bil för mig...