Jag blir nästan rädd för mig själv när jag tänker på min relation till min King Cab. Jag tror jag är tänd på den.
Jag vet i alla fall att jag avgudar den! Och om man kunde gifta sig med en bil, då skulle jag lätt viga mitt liv åt Kingisen. Den har alla egenskaper jag letar efter hos en livspartner: den är min stora trygghet, den ställer alltid upp, den hjälper mig lösa alla mina problem, den är trogen och devoted (vad heter det på svenska?), den finns alltid där beredd att ta emot mig med sin stora, starka famn och låta mig gråta ut hos den. Jag kan alltid vända mig till King Caben! Den har alla svar. Och den är så där manligt trygg och stark.
Tänk att efter alla år har jag fortfarande inte lyckats hitta de egenskaperna hos någon annan än en bil?
Men det bekommer mig inte direkt, för King Caben har andra fördelar också som verkar desto svårare att hitta hos en man: Den blir aldrig sur eller arg om jag väljer att åka Mondeo istället. Den finns alltid kvar där jag sist lämnat den. Den har inget emot att vänta på mig medan jag springer i affärer. Den ställer inga krav på hur jag ska klä mig eller vara. Den kommer aldrig hem stupfull på helgerna och förväntar sig att man ska stå beredd kl 03 på natten och ta emot den med öppna armar.
ichi hjärta kingis
Om någon fick för sig att min otur under gårdagen vände tills idag, så hade den någon väldigt fel.
Bortsett från att jag knappt fick bilen av gårdsplanen, innan hästen ens var lastad, så gick faktiskt körningen till kliniken relativt bra. Även hemresan gick bra, ända tills vi ska upp för den lilla backen till gården.
Hårdpackad snö = svinhalt, men det hade gått bra om inte en av hästägarna kommit körande precis just då, så jag måste stanna mitt i backen. Sen var det ju kört så klart.
Försöker backa ned för att ta fart men det är så jävla halt att transporten bara glider iväg och viker sig (idag igen.) Bestämmer mig för att ta ur hästen innan jag försöker igen. Drar i handbromsen och kliver ut bilen. Då glider hela skiten med bil, släp, häst och allt baklänges ned i diket. Släpet hamnar helt snett med ena hjulparet i diket och min stackars häst blir förstås rejält orolig.
Har aldrig varit i behov av fronturlastning på släpet men idag var jag jävligt tacksam att den fanns. Fick ur hästen och sprang in med honom medan hästägaren som jag mött i backen väntar kvar.
Sen blir det till att anlita King Caben igen som jag kör ned i diket där det inte är lika halt, och med en bärgningslina får vi upp hela härligheten ur diket.
Nu är jag jävligt trött på att köra släp i vinterväglag! Jag hatar det, har alltid hatat det och kommer alltid hata det så länge inte en häststridsvagn som tar sig fram överallt med bibehållen komfort dyker upp på marknaden.
Jag tror inte att jag kommer behöva ta med hästarna ut på vägarna igen på ett par veckor, men imorgon ska en annan hästägare hyra min bil och mitt släp och åka till Strömsholm. Bara att lyckönska henne, jag är djupt tacksam att jag får stanna hemma på gården!
Visst är det underbart med dagar när allting går precis som det ska?
Idag var inte en sån dag.
Årets första snö föll över gården idag. Och inte var det lite heller, närmare 2 dm blötsnö kom på en timme.
Eftersom jag ska åka till kliniken med min häst imorgon kl 07 så ville jag förbereda genom att koppla på och köra fram släpet. Sagt och gjort, körde ner bilen till ridhuset där släpen står och backade till i mörkret. Det hela började med upptäckten av att jag bara har ett fungerande bakljus på bilen. Ja, ja, sånt kan fixas. Upptäcker en minut senare att inga lampor fungerar på släpet. Det var lite sämre...
Nå väl, släpet ska köras upp till stallplanen och parkeras där, dit är det en kort men rätt brant backe. Tänkte att det kan bli lite slirigt men det är bara att hålla jämn gas så kommer jag nog upp.
Jo tjena. Trodde jag. I halva backen tar det stopp, kommer inte en centimeter till och efter ett försök att backa ned igen, i kolmörker och utan lampor på släpet, så viker det sig och ställer sig halvt nere i diket. I ungefär samma veva lägger min bil av och går sedan inte att starta igen.
Jaha. Ett ekipage på snedd i snöbacken, och nu vill dessutom en av hästägarna gärna åka hem och den backen är enda vägen ut från parkeringen.
Springa upp till garaget och hämta batteriladdaren, som givetvis inte går att hitta för tillfället. Blir att kabla igång bilen med fyrhjulingen igen. Hämtar fyrhjulingen och kör fram till bilen. Tror ni det går att stanna när jag kommer fram till bilen? Nej. Fyrhjulingen glider lite fint så där in i fronten på min bil. Kuuuul. Orkade inte ens kolla om det blev något märke. I med fyrhjulsdrift och lågväxel och sen går det lyckligtvis att backa undan fyrhjulingen (inte utan en del slirande dock) och slutligen får jag igång bilen. Den kommer ju fortfarande ingenstans dock, så jag får lov att koppla av släpet mitt i backen och köra undan bilen.
Tillbaka med fyrhjulingen och sedan hämta King Caben. Lite problem att backa till släpet, fortfarande i kolmörker och nu dessutom mitt i en backe och släpet helt på sned. Det snöade in ungefär tre kubikmeter snö i bilen under tiden som jag med öppen dörr försökte se vad jag höll på med, som sedan smälte in i rumpan så jag var hääärligt blöt och kall när släpet äntligen satt på.
Men tack och lov för King Caben, vad jag älskar den bilen alltså! Fyrhjulsdrift och lågväxel så var det bara att tuta och köra med släpet bakom. Kingisen är en traktor!
Lagom till att släpet är parkerat och avställt på stallplanen kommer jag på varför jag skulle förbereda idag: för att jag har 8 st sommardäck liggande i släpet som måste upp på logen innan det går in någon häst där.
Inte för att jag orkade bära en massa däck upp på logen vid det här laget, så de hamnade på flaket på King Caben. Och sen kopplade jag faktiskt på släpet på Forden också, innan jag gick in och dog i soffan.
Här på gården går allting som på räls, vardagen flyter på, allting fungerar och hästarna är snälla och duktiga. Vi har praktiskt taget sol året runt och jag har världens bästa jobb!
Säkert är det många av er som inte tror mig, därför kommer här lite bildbevis...
Våra ständigt blomstrande hagar.

Hästarna är förstås alltid rena och fina. Täckena behöver vi aldrig tvätta.

Hästarna har humor också. Idag kom de i full galopp och drog en tvärnit vid grinden där jag stod och väntade, så här såg man ut efter det... (Humor...
)

Ibland rymmer Simoom ur hagen för att vi ska leka "fånga hästen" på gårdsplanen...

Lyckligtvis har jag tre små medhjälpare som alltid står beredda att hoppa in när jag behöver dem!

Akilah är vänlig nog att hjälpa till med odlingen av en gräsmatta inne i min säng. Hennes främsta uppgift är att samla ihop frön!

Nu när den säsongen är över, har hon slutat samla frön och jobbar mer på sin hårfärgning (från rött och vitt till brunt):

Foderleverantören hjälper förstås till att underlätta mitt arbete genom att sprida säckarna lite över stallplanen. När jag inte lyckas köra sönder dem själv med traktorn, fixar han det åt mig, snäll som han är.

Alla djuren älskar mig, kommer så fort jag ropar, och akulle aldrig komma på tanken att gömma sig från mig!


Här på gården tänker vi ekologiskt och sopsorterar!

Hästarna håller sig självklart alltid friska, och kostar absolut inga pengar i veterinäravgifter, tack och lov!


Men det ska erkännas, att även här på gården händer det olyckor ibland, och misstag kan vi ju alla göra. Den här råkade jag tvätta i för varmt vatten så att den krympte...

Egoist javisst. Får man lov att gratulera sig själv på 21-års dagen!
Tack så mycket! ;)
Mamma är på besök i min lilla stuga om typ 3 kvm, hon, jag, en hund, en katt och en råtta på samma yta. Slutsats: Gud vad skönt att man flyttade hemifrån för tre år sen...
Jimmen & Sophie, Nolife is da shit! {I'm gone*} säger:
looool
Jimmen & Sophie, Nolife is da shit! {I'm gone*} säger:
nu är det illa
Jimmen & Sophie, Nolife is da shit! {I'm gone*} säger:
nu har jag sjunkit till botten
Jimmen & Sophie, Nolife is da shit! {I'm gone*} säger:
och vidare ner två våningar
ichi. PAXAD V70!! säger:
vaaaaad?
ichi. PAXAD V70!! säger:
har du köpt saab? :O
(Nu var det inte saab utan en ful 740 -86, men att det var det första jag tänkte på säger väl allt...) :P
Ang min förra blogg så kan det, för att förstås av alla, även uttryckas så här:
Mitt terränggående fordon av arabisk modell (ni ska bara veta vilken kvalitet det är på de arabiska märkena, synd dom inte är vanligare på svenska vägar) har sedan i maj haft återkommande funktionsfel. Sprickor i en hjulaxel som lagats flera gånger men fortsatt komma tillbaka. Tyvärr går det ej att byta ut hjulaxeln helt då det inte finns reservdelar till just den här modellen.
Då funktionsfelen ej gett med sig ännu, har jag nu bytt till en annan verkstad som förhoppningsvis är mer kunniga på området.
Vid senaste besöket på verkstaden upptäcktes sprickor även i hjulupphängningen i bakvagnen samt punktering på alla fyra däcken.
Sprickorna är nu tillfälligt lagade igen och jag har bestämt mig för att ställa av fordonet under vintern, för att ta fram det igen när våren kommer. Har ställt in i varmgarage, dock får den komma ut och lufta sig lite dagligen.
Om lagningarna visats sig hålla under vinterförvaringen, blir det byte av däck samt chiptrimning och sen ut på tävlingsbanorna igen.
Om dom inte håller, tror jag tyvärr inte det finns ngn annan utväg än att skrota den.
Tyvärr är även min vinterbil på halvfart, eftersom den för tillfället används till reproduktion av en ny modell. Den är dock fortfarande körbar fast inte speciellt rolig, den är slö och tungkörd.
Som bruksbil kommer jag därför använda min arbetsgivares gamla banbil, som inte längre är lika väl underhållen som tidigare, men fortfarande riktigt rolig att köra.
Klagar ni på bilar som inte fungerar så smaka på detta:
Min arab diagnostiserades med kotledsinflammationer i båda frambenen i maj. Behandlad, blivit bra, blivit sämre, behandlad igen, fortfarande inte bra, behandlad igen, fortfarande inte bra, fått hovböld och flera korsförlamningar, behandlad, inte bra. Nu sitter inflammationerna inte bara i kotan utan även i hovled och knäled. Behandlad, inte bra.
Idag var jag in till kliniken (17 mils resa t o r) för 8:e gången sen juni, och tydligen hade dom någon mängdrabatt där idag för nu är han inte bara halt på ETT ben utan på FYRA!
Själva besöket tog härliga sju timmar.
Veterinärkostnader för över 30.000 kr, mediciner och övriga behandlingar för över 10.000 kr, bensinkostnader.. ääh, dom vill jag inte tänka på.
Och lik fan kostar han lika mycket i drift trots att han är helt oanvändbar. Går inte direkt att ställa av i väntan på bättre tider.
Skrota? Nja, inte är det så enkelt heller.
Ut med det gamla, in med det nya! (Fast här blir det snarare tvärtom.)
Fårrden ska bort nu iaf.
Vi tycker om varandra men det är dags att gå vidare. Nu ska det bli Volvo.
Jo, det ska det. Nej, jag kommer inte ändra mig.
Så om du har en v70/v40/855 i svart, grått, vit eller silver, gärna med extraljus, besiktad, schyssta däck, max 25.000 mil, lastgaller, gärna läder, ev automat, turbo är inte fel och med dragkrok som ligger och skräpar, säg till. Om du mot förmodan vill byta bort den mot en röd Fårrd som vill ditt bästa men inte alltid lyckas, säg till ännu mer.
Det BÖRJAR faktiskt bli tröttsamt att varje gång man ska åka någonstans är det en lång process för att komma iväg.
1. Duscha, byt om och fixa håret. Välj kläder efter ändamål.
2. Ta av de valda kläderna, sätt på dig något skitigt och kliv ned i stallstövlarna.
3. Gå ned till garaget och hämta fyrhjulingen.
4. Öppna motorhuven på Forrden och kabla igång den med hjälp av fyrhjulingen.
5. Lämna Forrden igång och kör tillbaka fyrhjulingen.
6. Gå hem och byt om, tvätta händerna och välj vanliga skor.
7. Gå ut och sätt dig i bilen och kör.
Från: Strängnäs
Bilar: 2
Gamla bilar: 0
Videoklipp: 0
Skrivna kommentarer: 208
Blogginlägg: 55
Vänner: 27
Foruminlägg: 266
Sågs senast: Igår 23:00

0.070092