Drömmen om att äga en en cabbe blev verklighet först efter skilsmässa. Tänkte mig en gammal billig liten sak att bruka bara den sommaren..
Men.. En bilkunnig kille med god smak. Då vän, nu käraste? Hade andra idéer.
Han talade övertygande om annonsen han sett och prutat på på blocket. Vi åkte för att "titta" på bilen. Men det var ju som man brukar säga om hundvalpar, det är svårt att inte ta med en hem.
Så då blev drömmen sann. Och jag är evigt tacksam för att det blev just den bilen.
Den numera nästan som ett med mig. Att ta ut henne efter vintervila på våren är lika härligt varje år. Glädjen och känslan av frihet är oslagbar sormarna igenom.