Nu har det gått drygt två veckor sedan jag sålde bilen. Tiden går fort när man åker kommunalt, eller hur var det nu?
Jag hade kunnat vänta mig lite obehagskänslor, abstinens, och allmän förvirring. Men så här långt har det gått väldigt bra, på den psykosiska – förlåt, jag menar psykologiska – fronten. Det jag noterat att jag måste tänka till lite kring är att det kan ta längre tid att åka till en viss plats och att man inte kan vara ute i sista minuten på samma sätt som när man har en bil. Det beror i och för sig på vart man ska och vilken tid på dygnet.
En annan sak jag noterat är att det är trevligt med spårvagn. Det visste jag visserligen redan, men jag hade delvis glömt det. Me like Tvärbanan.
Man skulle kunna säga att jag ersatt en bil för 200 tusen med en powerbank för 200 spänn. Jag köpte en TP-link på 10400 mAh idag. Eftersom jag inte kör tåget så sitter jag och pillar på mobilen, vilket tydligen gör att det går åt ström och batteriet laddas ur snabbare än jag är van vid. (Dessutom fanns det alltid en laddsladd till hands i bilen.)
Jag har kollat efter Golf GTI på blocket ett par gånger efter försäljningen. Det är dock helt utan ha-begär. Jag vill se "min" bil komma ut till salu igen från bilhandlaren som köpte den av mig, och betta med mig själv om hur länge de får vänta på att få den såld. Va, måste man ha en insats för att betta? Okej, jag kan tänka mig att lägga upp 5 cashewnötter på bordet. Om jag har rätt så får jag äta upp dem. En liten påse med cashewnötter i väskan eller fickan är förresten bra reservproviant, när man är ute och tågluffar med SL.