Min första blogg. Någonsin faktiskt. Måste ju börja någonstans någongång vill säga. Tycker väl det passar rätt bra att nämna vilken jädra tur man har som lyckats skaffa sig en vettig hobbybil att dona med. Tror det är väldigt viktigt för de flesta här inne på denna biltokiga sida.
Många människor ser att en bil bara är en bil, inget mer, den ska bara brukas och sedan skrotas, slutdiskuterat. Men i min värld har bilar en själ. En personlighet. Speciellt de äldre.
I hela mitt liv har jag varit intresserad av dessa tekniska underverk som rullar på vägarna. Mer eller mindre. Och det var när jag köpte min första bil intresset blev fastställt.
Jag har nu genom årens lopp gett nytt liv åt åtskilliga bilar. Det ger mig både hopp och livsglädje även i krävande tider som dessa. Speciellt 2017 då tjejen lämnade mig och hela livet rasade samman på vartenda lilla förbannade jäkla sätt som går. Har sen dess träffat lite olika fruntimmers men fan så svårt att hitta någon vettig nuförtiden. Nåja. Där kommer bilar in i bilden. Hade jag inte haft dessa att koncentrera mig på hade jag med största sannolikhet inte levt idag. Så illa var det. Och jag vet att jag absolut inte är ensam där ute med att ha dessa underbara ting som riktiga life-savers.
Vissa gillar äldre amerikanskt som jag, andra japanska plastraketer och en tredje skrikrosa ferraris av senaste modell.
Men en sak har vi gemensamt, och det svaret är bilen.
// Js.
Ej fordonsrelaterade blogginlägg saknar kommentarsmöjlighet