Blogg
Jag saknar dig. Varje dag. Hela tiden. 11 november 2011, 12:53
Om en vecka är det 10 månader sedan du gick bort.
10 månader sedan du tog silverhjulen till himlen.
Det är ofattbart.
Att du kunde ta ett sådant beslut, det gick så fort.
Ingen anade någonting.
Den där tisdagen den 18 Januari när jag fick beskedet.
Då gick min värld itu.
Världens bästa pappa fanns inte längre.
Två dagar hade gått sedan vi åkte hemifrån dig till mamma.
Precis som vanligt.
Och sedan fanns du bara inte längre.
Det gör så ont pappa, du anar inte hur mycket.
Jag har alltid varit pappas flicka.
Och när min trygghet och största förebild försvann.
Då tappade jag fotfästet.
Jag saknar alla pussar, alla kramar.
Alla bilturer, alla bredställ.
Alla dumheter vi gjort tillsammans.
Alla hejdlösa skrattanfall.
Alla mysiga minnen varesig årstid.
Allting du lärt mig.
Jag älskar allt.
Jag drömde om dig inatt.
Det krossade mig.
Jag drömde om att du klev ut genom dörren i sommarstugan,
och Alice och jag kom springandes och kramade dig så hårt vi kunde.
Vi grät, både av sorg och lycka.
Och av lättnad. Att du fanns. Att du inte var död.
Men sedan så vaknade jag.
Med gråten i halsen.
Och insåg att det hela var den dröm.
Du var mer än min pappa.
Du var min bästa vän.
Jag skulle ge allt bara för att få se din långa gestalt i ögonvrån.
I bilen, i soffan, vart som helst.
Men höjden av lycka vore ändå att få känna din närhet.
Att få se dig på riktigt när jag vänder på huvudet.
Att höra din röst. Att höra ditt skratt.
Att få känna dig nära, precis som alltid.
Jag saknar dig så himla mycket.
Nu är det sällan som jag gråter.
Men efter nattens dröm så rinner tårarna.
Jag känner mig trygg när jag sitter i bilen.
Bilen som vi hjälptes åt att göra iordning.
Fina fina 740in. Det är vår bil.
Jag känner mig alltid trygg i henne.
Det är väl därför jag kör så mycket med henne.
Och hoppas på att få se dig i backspegeln.
Där du sitter och säger hur stolt du är över mig.
Pappas flicka har blivit stor.
Jag kommer så väl ihåg dina sista rader till mig.
"Louise
Jag vet att jag har lovat att inte göra detta
men det känns som det enda rätta
Du kommer att komma långt i livet
om du bara kämpar.
Bli aldrig egenföretagare.
Tänk på mig och kom ihåg mig som jag var.
Älskar dig massor
Ledsen att jag inte fick vara med på 18års dagen
men nu har du en bil som minne."
Och jag ska kämpa.
För din skull.
Jag älskar dig massor också.
Världens bästa pappa.
Lycklig tjej med fungerande knapp! 8 november 2011, 23:50
Tja, rubriken är lite luddig, men jag ska berätta.
Var i skolan som vanligt och körde sedan lite ärenden.
Ner till verkstan och möta upp Billy, sen kom mormor och Billy bytte till hennes vinterdäck på hennes 940, så nu ska den rulla lagligt i vinter i alla fall.
Fick även erbjudande om en uppsättning rejäla vinterdäck till bra pris.
Känns bra, för jag vill inte köra med friktionsdäck hela vintern.
Dubbar ska det vara!
Efter att Billy fixat mormors däck så vinkade vi hejdå till henne och hissade sedan
upp min pärla på lyften för att se varför overdriven inte fungerade.
Svaret var enkelt: Sladdarna och kopplingarna till solenojden var rätt oxiderade,
men efter lite sandpapprande och byte av kopplingar och lite sladdar så funkade
den felfritt. Gud vad glad jag blev! Nu behöver jag inte sitta och hålla på gasen
för att hålla hastigheten, skönt!
Däremot tyckte han att bilen luktade mer bensin än vanligt och spårade det till
bränslefiltret, så det åkte jag och skaffade mig ett nytt på Mekonomen när vi sedan
sagt hejdå och åkt åt olika håll.
Tja, det var väl det.
Imorgon får jag hjälp av Christoffer att byta filtret, och jag kommer förmodligen att dunka allt musik förutom baslåtarna bara för att få variation. Har liksom 450 låtar på USB minnet och då är 130 av dem bara dunk, vilket jag har hört alla låtarna minst fem gånger, och det skulle inte förvåna mig om jag kan minst en mening i varje låt.
Nä. Country, Rock och Eddie Meduza it is!
Pussåkram på er!
Ju mer körande, desto mer rutin? Hehe! 7 november 2011, 23:18
Jo, glömde ju skriva i gårdagens inlägg att under helgen i Ljungby slog bilen över till 45000 mil, det var lite roligt tyckte jag. För själv har jag bara kört runt 60-80 mil med den än så länge.
I och för sig är det ändå rätt mycket på en vecka.. hehe ;)
Idag har jag varit i skolan, som slutade vid två.
Efter det så körde jag bil, och körde bil, och körde bil.
Hade riktigt roligt och hade sällskap av Erica och Cilla som jag hade allsång med.
Körde småvägar och lekte med g-krafterna. Hoho.
På en liten väg så sa Erica "här svänger vägen tvärt vänster"
"Okej!" sa jag och rattade så bilen glatt vände nästan 90 grader.
Massiva g-krafter, i 50km/h, utan att bromsa.
Hehe, hade det varit halt väglag hade vi legat på åkern som var precis bredvid vägen,
jag skojar inte ens.
Jag kanske borde skaffa mig en folkrace bil och börja köra lite sånt innan jag utsätter mig
och mina vänner för galenskaper. Fast nää, det är rätt roligt trots allt.
Imorgon ska jag köra bil.
Och då har jag haft körkort i 14 dagar.
Känns som jag haft det i flera år.
Kanske för att jag kört så mycket bil redan innan jag hade körkort.
Nog spekulerat!
Godnatt folket!
Bilen höll till Ljungby.. 7 november 2011, 00:50
Tja, det var väl kanske inte så konstigt att den höll med tanke på allt vi bytt senaste veckan. Kylaren sprack bara minuterna efter besiktningen (och den gick igenom!) så där hade vi tur i oturen, sedan märkte vi att overdriven inte fungerade.
Tankmätaren har lite spasmer och studsar ibland mellan tom och trefjärdedels tank, spännande. Kör på trippmätaren bara för att vara säker.
Och ibland, ibland så lägger hastighetsmätaren av!
Körde i 90 på en väg och nästa gång jag tittar på mätaren så körde jag i 20..? I helvete heller, så den fick sig en smäll på instrumentbrädan och då vart den snäll resten av resan. Har märkt att den gärna gör så när den är kall.
Men som sagt, att köra de 20 milen till Ljungby gick bra! Fyra växlar och ett trevligt sällskap i form av min syster som satt och flummade bredvid mig så gick resan utan bekymmer.
Tja, i alla fall om man räknar bort min roadrage som jag får emellanåt på mina medtrafikanter, men jag tycker jag har all rätt till det med tanke på att många är idioter.
I morse, klockan halv sju så åkte jag, Alice och Karina till Lagan för att sedan köra vidare till Tingsryd, och på E4:an låg en lastbil som Karina drog om. Jag som inte var beredd på detta fick stämpla för att komma ikapp Karina, så när jag passerat lastbilen tittade jag på hastighetsmätaren. 130km/h på fyran, 3500 varv, tja, det var väl inte så pjåkigt.
När vi kommit till Lagan så ställde Karina sin bil och så körde hon min bil ner till Tingsryd med mig bredvid. Och tur var det väl att jag satt bredvid, för strax utanför Växjö stannade Polisen oss (och alla andra) för kontroll, och det var inte direkt 50 som vi körde på vägen.
Hehe, hade det varit jag som suttit bakom ratten hade nog kortet åkt rätt omgående med tanke på att mitt är rätt nytt, snart 14 dagar, hehe.
Hoppas innerligt att jag får behålla det hela prövotiden ut.
På väg hem från Tingsryd var det bara jag och systern min i bilen, och ända från strax innan Emmaboda till strax innan Nybro hade jag ett hästsläp-ekipage precis i arslet, och hur mycket jag än gasade så kom det ändå ikapp. Jag blev förbannad. Helvete, är det 100, och jag håller 100 så ska du inte kunna ligga i arslet på mig för du får bara köra i 80, vad fan är problemet?!
Gjorde även två vansinnesomkörningar. En strax utanför Nybro och en på E22 utanför Kalmar, men det är ju inte mitt fel att folk inte kan hålla hastigheterna, för jag kör bara om ifall de kör lägre än skylthastigheten.
Nä, nu ska jag sova innan jag brusar upp.
Alice hade rätt roligt åt mig där jag satt och svor.
Godnatt.