Blogg
.:Kundvagnsrace:.:071216:. 16 december 2007, 18:55
Att handla mat må ju vara det tråkigaste som finns - näst efter att vara hos frisören det vill säga - om man inte gör det till nåt roligt?
Jag menar. Antingen åker man dit till tex Coop eller vart man nu åker för att handla, och så handlar man punkt slut, och går ut. Eller så lättar man upp stämningen med att handla på sitt eget vis.
Jag har mitt vis.
En aning framåtlutad över de slitna handtagen tar man fart mellan gångarna och liksom lyfter upp sig själv och låter skosulorna glida längst golvet. Det tråkiga är att jag nästan alltid drar åt ett håll. Har inte lyckats reda ut om det blir så därför att jag lutar mig åt det hållet eller ej, men det är lagomt irritersamt då färden lika gärna kan sluta in bland nån konservburksstapel om man är oförsiktig..
Hej vad det går när man glider fram och ger ett extra tryck under ena skon för att få grepp då man på en femöring byter gång. Det nästan skriker under skorna, likt däcken på sommaren mot den solglatta asfalten i tvära kurvor.
Till och med i affären tar man tvära kurvor, med lätt överstyrning och framänden redan åt rätt håll innan kurvan.
Jag är inte klok. Men vad gör man då när det är så tråkigt att handla..?
[Taget 071214]*Beemerns fightingface råder även när bilen står still...*
.:Ouch:.:071215:. 15 december 2007, 19:07
Min bil kan enkelt förklaras, vara som en del av min kropp. Den kanske inte ser ut som en kroppsdel. Eller riktigt fungerar som en kroppsdel, men för mig är den en del av mig.
Som luften är för människan ungefär. Då bilen står still och inte funkar som den ska - som tex toppen var avplockad och man väntade på att nåt skulle ske - så var jag ett riktigt nervvrak.
Kunde inte andas. Kunde inte tänka. Det gick bara inte. Allt man gjorde var att vandra fram och tillbaka på golvet, vankandes av och an, och bara tänkte på bilen.
Det är säkert onödigt att tänka så - det är ju bara en metallbit - men för mig är bilen mer än en bil.
Den är min vän. Den tar mig dit jag vill.
Ibland är han trött. Ibland är han pigg. Ibland är han nåt så inihelvete pigg, eller även kallad på bushumör. Då är det full gas som gäller, så det smäller i och ur avgassysystemet.
Igår vankade man av och an medan "Beemern" och "Saab_bojan" opererade i det lånade varmgaraget. Bilen stod som i dvala efter att kablarna hade dragits ur batteriet och han för tillfället hade somnat in, ovetandes om vad som kommas skulle ske. Otåligt tittade jag på medan framstolarna lyftes ur och instrumentpanelen plockades på detaljer. Skruvar flög hit och dit och svordomar stod på schemat som vanligt.
Tyckte synd om min bil i det läget. Men samtidigt glad att den fick hjälp när ägarens kunskaper - underskriven - inte räcker hela vägen fram.
Slutsats på operationen. Fläktpaketet utbytt. Nu funkar fläkten. Dock funkar inte elhissarna...eller stereon...eller lamporna i mittenpanelen..
Less. Ja.
Så till den skumma händelsen. Efter att ha upplevt en sällan skådad värme utan dess like i bilen, så pass att det kändes som att man svedde ansiktet - så skulle vi till min lägenhet där gömmorna skulle öppnas efter pengar samt ett byxbyte. Är helst inte på stan i mjukisbrallor.
I en korsning på Önevägen möter vi en ambulans som kör i riktning mot sjukhuset. Inga blåljus tända. Inga sirener. Vi fortsätter. Sladdar in mellan garagen och glider in framför huset. Där står en polisbil.
Vi backar tillbaka.
Jag går fram ensam och är nästan framme vid porten när jag kommer på att jag är ju tvungen att ha nyckeln till porten. Går tillbaka efter nyckeln. I samma stund åker polisbilen därifrån. Kommer tillbaka till porten och ser att det dessutom - i det tända ljuset innanför dörren - är blod på golvet. Så jag går med snabba steg tillbaka till dom andra och säger åt dem att komma med.
Berättar nåt med stil att några ser ut att halvt slagit ihjäl varandra och de följer snabbt med.
Det ser till och med värre ut längre in i hallen..
Resten av kvällen blir som underlig. I alla fall jag hade i tankarna på vad som egentligen hade hänt i trapphuset. Vet inte riktigt om dom andra tänkte på samma sätt eller om dom ens tänkte på det. Hur som helst, så var det kusligt, oavsett.
På vägen hem blinkade oljelampan på panelen. Kändes otryggt. Som att jag har råd att köpa olja.
Ska se om jag kan snylta lite av farsan..
[Taget 071214]*Racecam..*
[Taget 071214]*That's cold...really cold*
[Taget 071214]*Vad sjutton har dom gjort?*
[Taget 071215]*Närbild på en topp..till salu jadå*
[Taget 071215]*Mekningen påbörjas..*
[Taget 071215]*..så glad blir Beemern när han får meka Volvo..*
.:Nights to Remember:.:071209:. 9 december 2007, 21:03
Fredag.
Vred om nyckeln i tändningslåset. Bilen skakade igång. Lamporna blinkade till. Nackhåren reste sig. Gled ut från parkeringen utanför lägenheten. Det hade varit ett relativt snabbt besök. Ett par timmar drygt. Bilen mullrade lite dovt när jag gasade lite extra i kurvan utanför Ica och lät bakänden släppa. Bara en aningens aningen. Skön känsla som fick nackhåren att resa sig.
Hämtade upp Larse - "Beemern" - och lämnade Frösön i backspegeln. Kom till Ås någon stund senare där det skulle undersökas om utandningsvägarna kunde förbättras, om inte ändras åtmindstone.
Tiden gick medan vid stod likt uppeggade hundar och juckade med våra kroppar mot och under bilen. Vi båda kom överens om att den bakre dämparen skulle lös, medan avgassystemet tvekade till en början men gav upp, efter mången försök.
Dämparen blev utbytt till ett rör modell grövre, där sista kröken med utblåset sedan monterades på. Upphängningen blev sedan primitiv - ståltråd - men positiv.
Avgasknallar från och med nu likamed ja..
Avfärd cirkus 19:00. Med ett brölande avgassystem var vi redo att möta nattlivet.
Kvällen avlöptes sedan oerhört fort. Man tänkte som aldrig på tiden. I och med att filmkameran var med så blev det en del filmande. Beemern släpades efter hållandes i dragkroken på en bil, runt, runt det bar på en parkering. Ute i industriområdet utanför Torvalla möttes fler och fler upp. Några oerhört begåvade på att köra. Andra mindre. Inga namn nämnda.
Det positiva under kvällen var att vi hämtade upp garaget-medlemmen Sara - "Motiv_sara" - som, ja i alla fall jag träffade för första gången.
Kvällen fortlöpte senare åt svarttaxihållet då samtal och sms dök upp då folk ville åka hit och dit. Inget fel i det tyckte vi. Dv-bandet till videokameran gav upp jordelivet under kvällen. Surt. Pengar började dock rulla in i takt med att folk klev i och ur bilen. Det blev resa - med utgångspunkt Östersund - till Rödön fram och tillbaka samt resa från Torvalla till Krokom och sedan en mindre angenäm resa för fjädrarna på bilen, tillbaka mot stan och vidare till Brunflo där sällskapet bokstavligt ramlade ut ur bilen i ett bostadsområde.
Personligen la jag inte ut en krona för bensin under kvällen, något förbluffande.
Kom hem kvart i fem.
Helt slut. Mjodå.
Lördag.
Ungefär tjugo i elva på lördagsmorgonen pep min telefon vid min sida. Tittade yrvaket upp och kunde inte fatta att halsen kunde vara så torr som den var. En lätt förkylning och en dunderhosta på det kan göra den störste riddaren till den vekaste mask. Jag tittade på telefonen.
Beemern ville jag skulle vakna så jag kunde komma dit. "Aldrig i livet", tänkte jag medan tankarna rullade i huvudet från gårddagen. Svarar att jag citerat: "vill nog allt ligga lite längre...", slut på citat. Ögonen hinner knappt blunda igen förrän ett nytt sms trillar in i inkorgen.
"Kom hit och hämta upp mig nu så kan vi meka med din bil - Beemern".
En stund senare satt jag i bilen på väg in mot stan..
Då Beemern hade sovit över hos Motiv_sara så blev det såklart utfrågning av personlig underskrift av denna text, om denne verkligen hade sovit på soffan. Beemern förnekade alla anklagelser så efter en stunds krånglande så lät vi det vara osagt. Anklagelsen ligger dock kvar i kuvertet.
Väl återkomna till Ås och den välbekanta bebyggelsen så blev det fotografering av diverse motordelar - till och med närbild på en verktygslåda - samt några trösklar. Jag själv blev inte så nöjd med bilderna, men i och för sig så blir jag det aldrig ändå så det spelar inte så stor roll. Huvudsaken den som vill ha bilderna blev nöjd.
Han slog mig inte i alla fall. Ett bra tecken.
Tony med flera dök upp då mörkret hade infallit. Ett avgassystem skulle byggas om - då det mystiskt hade ramlat av - så det drog ut lite på tiden innan vi i samlad trupp kunde bege oss in mot stan.
Eller samlad och samlad. Vi möttes upp efter att vi hade hämtat Motiv_sara i odensala - som till kvällen hade färgat håret svart - och dessutom "saab-9000i" som kvällen till ära ringt sitt jobb och sjukanmält sig. Allt för att få följa med på turen.
Vi allihopa strålade ihop sig på Raggarstatoil där vi sedan fortsatte ut i mörkret.
Det lustiga med kvällen var att klockan inte gick lika fort som under natten innan. Inte för att det spelade nån roll för roligt hade vi. Jag själv hade dock önskat att jag inte skulle ha varit så förkyld som jag då - och nu - var, och är. Dels det och så saknade jag videokameran. Ska köpa ett nytt band i morgon förmodligen och se om jag inte kan få tag i ett överföringsband så man kanske kan rädda nåt från det kraschade bandet dessutom. Det hoppas jag med tanke på allt som blev filmat.
Vill att andra ska se de minnen jag kommer ha resten av mitt liv.
Kvällen blev ändock räddad då Daniel - "Drifting" - bad om skjuts och sa att jag citerat: "skulle skynda mig för han höll på att frysa ihjäl"..
Full som en alika, stod han ostabilt som en skadeskjuten kråka och väntade på oss då vi kom. Tanken var att han kunde få sitta fram och dela Bmw-snack med Beemern då jag hoppades på att han inte var allt för vriden ändå. Klockan var ju inte ens tolv. Jag menar. Han har ju varit stabil vid tvåtiden?
Men icke. Han gjorde utkast med både mun och armar åt olika håll. Skrek och gormade på allt och alla. Hade ingen aning om vad för bilar vi passerade eller körde om. Blev lyrisk över den vita 245:a som Tony körde, förmodligen för att han ägt en egen.
Sedan slocknade han tvärt och sov dom mil som hann passera då vi körde från där vi släppte av Motiv_sara i stan, ut till Ås där Beemern hoppade av, vidare förbi Krokom där vi tankade. Han fortsatte att sova medan vi sladdade vidare och han tjongade in huvudet i dörren ett tjugotal gånger. Folk ringde på hans telefon, men inte ens det väckte honom.
Inte förrän vi rullade in på hans gård och jag sa "vakna nu Daniel för nu är du hemma", så piggnade han plötsligt till och vinglade ut i strålkastarljuset...
Slutsats:
Ungefär 15 timmars körning - delat på två, jag och Beemern.
Ett trasigt dv-band.
En baklykta åt skogen (kanske)
Ett oerhört hängande avgassystem
Haft roligt: JA!
[Taget 071208]*Toolbox hos Beemern*
[Taget 071208]*Beemern in the framsäte*
.:Preparing for launch:.:071205:. 5 december 2007, 14:49
Ser fram emot helgen. Det gör jag verkligen. Kameran är äntligen laddad, efter missödet med laddaren som försvann. Har ännu inte funnit den, letar fortfarade. Jag menar. En laddare kan bara inte försvinna eller hur?
Konstigt.
I morgon ska man in till stan för att föra över det som är på bandet. Inte så himla mycket kvar av det ursprungliga men en del i alla fall. Rätt kul att ha det kvar. Mycket skratt som man minns.
Stativet är framplockat, även fast det bara är onsdag idag. Appropå onsdag. En viss person - ej jag - fyller år idag.
Jag grattulerar på högtidsdagen sötnos!
Önskar jag hade ett extraband inför helgen, för nog kommer det att spelas in i alla fall. Bil-laddaren ska få följa med dessutom. Kul om batteriet lägger av när det knappt ens blivit mörkt? Panik? Japp.
Idag ska jag försöka bli kry från mitt halsont. Hade det igår också men va fan. Som att man vill sitta inne. Idag blev man dock tvungen. Ska bälja i mig kokhet, hemmagjord rödvinbärssaft med honung i och käka halstabletter så är jag nog pigg och glad i morgon.
Har alltid dock undrat vad honungen gör för skillnad? Vitaminer eller nåt? Jag har ingen aning.
Det är nog bara nåt vi kör med i vår familj.
.:AirOne&Beemern - One night in Town:.:071130:. 1 december 2007, 16:10
Omtumlande är nog ordet jag söker, då jag ska försöka beskriva kvällen som var.
Det hela började dagen innan egentligen. Idéen om att man skulle ut och sladda och därför ha med sig videokameran visade sig vara optimal då både föret ute samt helgen närmare sig då många intressanta skulle vara ute.
Visade sig att batteriet i kameran var dött. Laddaren försvunnen.
Jahopp.
Letade hela kvällen. Långt in på natten. Ingen laddare funnen, och det är ju typiskt att det inte funkar med vilken laddare som helst heller. Nejdå. Storföretagen vill ha monopol på marknaden och då funkar inte något annat märke.
Blev därför ingen videokamera med på resan in mot stan. Bara en systemkamera jag inte har lärt mig ännu, lånad av min gode mor.
Vet inte riktigt vad jag tänkte på under resan in mot stan. Efter smällen med råddjuret tidigare så sitter man ju förstås lite och tittar lite mer efter rörelser i skogarna runtom men aldrig att man ser nåt.
Hade dock väntat mig att det skulle bli några timmars körning runt och i stan och sen inget mer. Hem till Beemern - som jag plockade upp väl inne i stan - och koppla in en hårddisk. Sen hem.
Men ack vad jag hade fel.
Det är nu jag önskar att jag kunde visa hela kvällen som i en snabbrevy som på film då folk har en tendens att tro att dom ska dö eller liknande och ser saker "framför sig". Om det gick skulle revyn innehålla hundratals driftscener med diverse bilar. Musiken skulle dunka i bagrunden medan bilarna glider förbi i snömoln efter snömoln. Mitt uppe i allting skulle en diskussion med en kvinnlig polis befinna sig, då vi tydligen inte stod bra till där på stortorget.
Fin polis tyckte jag. Beemern höll med.
Revyn skulle fortsätta med galna upptåg i Volvo-karavaner genom raggarsvängen.
Snösprut och sladdar stod på menyn när vi gled fram genom dom upplysta vägarna som ringlade fram mellan husväggarna. Majestätiskt gled vi fram med människor vinkandes som om vi var kändisar för en kväll.
Häpnaden över hur länge tanken räckte avlöste medan vi åkte omkring med Cocacolaflaskor i dörrsidorna och lyssnade på klassisk rockmusik ur högtalarna.
Människor avlöste varandra i baksätet. Allt från skrikiga fjortisar som inte visste vart dom skulle eller vart dom var, till ungdomar som satt och sov medan vi sladdade vidare ut i mörkret.
Vägbelysningen kastade mörka skepnader genom bilen då vi gled vidare in i natten. Vägen tyckes aldrig ta slut. Eller ville vi över huvudtaget att vägen skulle ta slut? Tiden gick, utan att någon anmärkte på den. Skratten genomborrade kylan och värmetrådarna i bakrutan gjorde sitt bästa för att hålla isen borta.
Då kvällen närmade sitt slut och klockan med råge hade passerat nollettnollnoll rullade vi fram vid ett rödljus och stannade. Häpnaden över vraket vi hade på vår vänstra sida slog oss och vi skrattade åt hur lätt det skulle vara att köra ifrån den. Beemern - som körde - varvade stadigt och släppte kopplingen direkt när det blev grönt. Bredsladd genom korsningen till vänster och vraket var passerat. Vi skrattade.
Trodde vi.
Tamefan om inte "vraket" drog om oss sedan? En gammal rostig 242:a med vad till synes orginalavgassystem med tillhörande rostfläckar, och en förare vars frisyr endast kunde slås av Magnus Ugglas flur - klådde oss på väg mot Lugnvik.
Jojagtackarjagtamefan. Fin avslutning på kvällen. Ett par blinkningar till varandra som avsked för tävlingen och sen hem till Beemern för att pyssla med en dator.
Kom hem vid nollfyrafyrtiofem ungefär. Tog inte många sekunder innan John Blund fann mig och slog mig med sin fyrakilos hammare i skallen.
Klockren kväll. Helt oslagbar på alla sätt. Många skratt. Många diskussioner.
Önskar bara att jag hade haft med mig videokameran..
[Taget 071130]*Här is it going fort*
.:18th Floor Balcony:.:071125 25 november 2007, 22:20
I close my eyes and i smile
knowing that everything is alright
to the core so close that door
is this happening?
my breathe is on your hair... i’m unaware
that you opened the blinds and let the city in
god, you held my hand
while we stand... just taking in everything
i knew it from the start
so my arms are open wide
your head is on my stomach
and we're trying so hard not to fall asleep
so here we are
on this 18th floor balcony we're both flying away
we talked about moms and dads
our family pasts
just getting to know where we came from
our hearts were on display for all to see
i can't believe this is happening to me
i raise my hand as if to show you that i was yours
that i was so yours for the taking
i’m so yours for the taking
and that’s when i felt the wind pick up
i grabbed the rail while choking up these words to say
and then you kissed me
i knew it from the start
so my arms are open wide
your head is on my stomach
and we're trying so hard not to fall asleep
here we are
on this 18th floor balcony we're both flying away
i'll try to sleep
to keep you in my dreams
till i can bring you home with me
i'll try to sleep
and when i do i'll keep you in my dreams
.:Suck me Sideways:.:071123:. 24 november 2007, 17:23
Satt på garaget.org. Som alltid. Ute hade mörkret lagt sig. Bilen stod och vilade vid husknuten. i ljuset från gatlyktan syntes frosten komma krypandes över lacken. Likt ett täcke, först över vingen baktill. Sedan krypandes över taket.
Jag chattade med en person jag tycker mycket om. Glad över detta. Lite arg på mig själv för att jag tänker i vissa banor. Vill inte bli egoistisk i denna text men är det nåt jag stör mig på så är det mina tankebanor. Hur dom utvecklas. Alltid i samma spår. Som ett tåg som åker längst ett spår. Alltid samma spår.
Vill hoppa av men vet inte hur.
En jag aldrig träffat frågar om jag vill haka på ut på stan och köra bil. Jag blir nervös. För det första frågar aldrig nån mig om jag vill följa med, och sen är jag så ovan att folk vill vara med mig över huvudtaget. Jag menar. Från att vara den där ensamvargen som sitter i hörnet i det mörka rummet till att folk vill vara med en?
Tänk om ingen tycker om mig?
Nervös på vägen in till stan. "Håll koll efter en vit 245:a...tuta och blinka som en galning när du ser oss". Jomenvisstjävlarimig tänker jag. Dels funkar inte tutan och sen är stan inte så liten ändå. Drog en vända genom stan först. Ingen vit 245:a i sikte. Glider genom odenskog. Mest på bredden.
Tankar på Jet. Funderar på hur kvällen skall fortlöpa. Bilar hörs i bakgrunden medan jag undrar om detta kommer bli en sådan kväll som dom andra. Man åker in till stan, men man åker hem ett par timmar senare utan att något har hänt.
Glider igenom stan en andra gång. Ingen i sikte. Inte ens nån bekant över huvudtaget. Funderar på om jag ska åka genom odenskog en sista gång och sen hem.
Svänger höger i en rondell och tamefan om inte en vit 245:a susar förbi. Hinner precis se en vinkning av nåt slag och regnumret.
Jag kryckvänder.
Kvällen fortlöpte sedan i en takt jag aldrig trodde skulle ske. Jag hade inte tråkigt. Jag hade kul. Fruktansvärt kul. Spelar ingen roll att jag var ensam i bilen så kände jag mig ändå som en i gänget. Folk tittade när vi kom mullrande genom rondeller på ställ. Likt dansöser på skridskor gled vi fram i gångfart sidledes i rondellerna. Vissa rondeller gick klockrena. Andra höll på att sluta i katastrof..
Vi jagade 740:s och 240:s. Flera bangade. Ett tag var det som i kortege vi åkte fram då andra anslöt sig.
Flera vändor till olika parkeringar där det var fritt fram att öva på färdigheterna.
Klockan var ett eller nåt sånt när jag kom hem. Mätaren stod på strax över 10 mil. Drygt 8 mil...bara inne i stan!
Jisses vad kul det var.
Från och med denna dag kommer jag aldrig ångra att jag köpte min en Volvo 240 GLT.
Aldrig i livet.
[Taget 071110]*240 i the Snow*
.:Smack in i rumpan:..:071116:. 16 november 2007, 22:54
Kom glidandes i vinterföret. Snön föll från himlen. Stora lapptussar. Mörkret hade lagt sig. Det var efter klockan sexton. Jag hade äntligen slutet för dagen på jobbet. På stereon rullade Disturbed och volymen höjdes lite smått.
Kommer över ett krön i en svag högerkurva och ser i snöovädret vad som ser ut som ett djur på vägen.
Bromsar. Känner framhjulen hur dom låser sig. Släpper upp och styr undan.
Konstaterar att det är ett råddjur. Det får syn på mig och springer från vänster körbana och till höger. Därför kollar jag blixtsnabbt att jag inte har någon mötande och väjer undan till vänster.
Då kommer två råddjur till..
Det sista vänder om i sista stund. Jag väjer till höger. Försöker pricka precis emellan men det liksom dansar fram över vägen och vänder precis rumpan till när jag kommer farandes.
Duns.
Bilen rycker till. Det kränger. Jag ser nåt ben sprattla åt höger. Snön yr. Får stopp på bilen ett trettiotal meter bort. Vill inte parkera så nån kan köra in i mig.
På med varningsblinkers och sen ut och titta.
Man förväntar sig det värsta men. Underligt nog. Grillen är intryckt. Sprucken. Men båda lyktorna är hela. På motorhuvens framkant sitter en mörk hårtuss.
Går tillbaka längst vägen. Hittar listen som går längst hela kofångaren upptill. Fortsätter vandringen. Vill inte hitta ett råddjur som sprattlar med knäckt rygg. Hur knäcker man nacken på en? Tusen tankar vandrar igenom huvudet.
Hittar inte råddjuret.
Av spåren att döma hade det landat i diket och sen hoppat därifrån. In i skogen. Helt otroligt. Ser inga djur. En lastbil kommer inbromsandes med åtta eller tio extraljus och lyser upp skogen och hela vägen. Inga djur i sikte. Jag vinkar för att visa att jag är ok och jag anar en vinkning i fönstret.
Åker hem.
Får se i morgon hur fronten egentligen ser ut. Ska ta några kort dessutom. Sen ut och kika om man ser råddjuret eller om det underligt nog överlevde. Jag menar. Jag åkte ju ändå i 70-80 kanske när jag fick se djuren? Vet inte hur fort det gick då vi fick kontakt.
Min grill.
Jisses vad råddjuret ska ha ont i röven i morgon? Vad säger polarna när han kommer stönandes..? (skrattar)
Stackars grill.
Ja det ser ynkligt ut men...det small rätt bra ändå..
.:Dagens fundering:.:071030:. 30 oktober 2007, 18:14
Stod vid toaletten och tittade ned förut idag, gjorde nåt alldeles vardagligt.
Och till min förvåning om det inte är smutsigt till höger på själva "skålen",
men inte på det vänstra. Hur kommer det sig?
Satte mig ned och funderade på toalettlocket. Rörde mig fram och tillbaka
men jag kan ändå inte komma på hur det kommer sig.
Underligt.
.:Men va f..:.:070919 19 september 2007, 22:23
Vi backar bandet en smula.
Dagen var söndag. Eftermiddag. Lånade hem en trailer för att frakta ner
Mazdan till verkstaden så de skulle få titta på den på måndagen.
Rullar fint in på gården och första problemet dyker upp.
Hur ska den ta sig upp på trailern?
Finns ingen nyckel eftersom låset är paj. Ingen i min närhet inklusive mig
själv kan inte tjuvkoppla. Bromsarna funkar inte, eller åtmindstone inte
tillräckligt.
Men tro det eller ej. Efter mycket om och men var den uppe på trailern
och resan gick ner till verkstaden där den blev parkerad och lämnad.
Igår hälsade jag på för att höra hur det hade gått. Det var ett mörker.
Listan var måhända inte så lång men däremot innehållsrik. Han hävdade
att "det där kommer du inte ha råd med". Gissningsvis skulle det gå på
ungefär 10-15 000, om jag struntade i att ge den till nån verkstad. Ty då
skulle det bli ännu dyrare.
Tystnad.
Mådde sämre och sämre ju längre klockan fick gå. Visste inte vad jag
skulle ta mig till. Herregud, vart skulle jag få dom pengarna ifrån?
På kvällen fick jag tag i en kompis. Berättade om listan och jag förväntade
mig att det handlade om den beryktade skrotdöden. Men han ryckte på
sina axlar - gissningsvis - och sa att det där var väl inte så farligt?
Just nu var han bortrest men när han kom hem kunde han titta på den.
"Ehm. Va?", tänkte jag.
Idag var jag till min favoritbutik i odenskog för att se vad de kunde plocka
hem för grejer. Om det fortfarande fanns. Jag berättade att om de såg att
det skulle bli dyrt så fick de gärna säga det med snäll ton i alla fall, då jag
tidigare blev deprimerad. Visst sa han. Så jag tog det jobbigaste först.
Bromsarna.
Han hummade ett tag då han knappade in på datorn. Hummade så där
oroväckande och jag kände svetten rinnan i pannan. Han skrev ner några
korta rader och sa sen: 690 spänn.
Va?, tänkte jag igen.
Jag fortsatte med listan och visst. Vissa saker var lite svåra att få tag i
men inte var det så dyrt som tidigare talare hade sagt. Inte ens i närheten!
Så. Kort och gott. Nu har jag saker beställda.
Mazdan kommer få sin chans tro det eller ej. Den kommer fortsätta leva.
Jippie!