Nej, jag har inte blivit tokig.
Vet mycket väl att det inte ännu slår om och går mot ljusare tider, men det känns ändå som att de ljusare tiderna redan är här, för som bekant för vissa så har undertecknad ett nytt jobb.
Lång historia kort men vi alla har vetat vart tidningsbranschen är på väg, varför jag har letat och letat efter något annat att göra. Har haft vissa uppslag och länge såg det också ut som att man skulle få in foten igen på PostNord men det kändes aldrig riktigt säkert, eller hållbart i längden för den delen.
Därför kom det som en oerhört positiv överraskning när ett företag hör av sig till mig och undrar om jag är intresserad av ett arbete hos dem. Hör bara..de hörde av sig till mig?
Klart jag är intresserad. Så går på intervju och de tycker om mig och de ska fundera på saken.
Sedan blir det tyst.
Det är tyst så länge, vi pratar månader, att jag helt enkelt släpper taget om det hela och tänker att, "jaja, det var en intervju i alla fall. Bara det är ett steg i rätt riktning".
Men så hör de av sig igen. De ber om ursäkt och berättar att den ursprungliga platsen inte hade blivit tillsatt ännu, men de undrar om jag möjligen är intresserad av ett annat jobb?
Heltid. Måndag till fredag. 10-19. Mycket kundkontakt. Mycket bilkörning.
Klart jag är intresserad!
Kommer på en ny intervju och de har i stort sett bestämt sig redan innan jag kommit dit att jag ska ha jobbet. Måste ha gjort en oerhörd inverkan under förra intervjun. Dessutom skadar det inte att min nu dåvarande chef hade ärenden med samma företag och då samtidigt talat oerhört varmt om mig.
Så, jag blir anställd - provanställd givetvis - hos Jetpak, och lånas ut för ett uppdrag som jag ensam ska sköta åt ICA Maxi här i stan. Jag ensam kör runt deras onlinekassar till deras kunder, och jag ljuger inte när jag säger att det är riktigt riktigt roligt!
Att över huvudtaget träffa människor. Att få arbeta under de ljusa timmarna på dygnet. Visst, att ibland släpa upp femton kassar till tredje våningen utan hiss kanske inte är någon höjdare men det får ta den tid det tar, och körningen är belöningen.
Så jäkla kul att skutta runt i Maxi:s Vw, med stort skåp baktill innehållande kylaggregat och hela faderullan.
Den må vara trött och att köra runt med en manuell inne i stan där det är massor av gränder och trånga passager kanske inte är så party, men det är ändå en utmaning - och jag gillar utmaningar.
Framöver kommer det bli en ny bil, sponsrad av Jetpak. En helt ny som jag ska få ha ansvaret för.
Bara detta känns riktigt stort.
Men det är så mycket mer än så också. Man har ett stort ansvar för ens omgivning. Inte parkera hur som helst medan man är in till kunderna och kunderna i sig förlitar sig på att de får rätta sakerna, och så vidare.
Men jag gillar det. Gillar skarpt att få ansvar - anser det är ett mycket större ansvar än vad jag tidigare har haft - och även om man jobbar till 19 och många förmodligen skulle gnälla över detta så är jag glad för då slipper jag i stället kliva upp så förbannat tidigt! Ha!
På toppen av denna nya kaka så är folket på Jetpak jätteschyssta. Jag är verkligen en av dem även fast jag knappt är där. Detsamma gäller folket på ICA Maxi. Jag är en av dem också!
Nåt som jag här finner ironiskt, och möjligen smått tragikomiskt, är att jag har fått mer arbetskläder från dessa båda företag under ett par veckor än vad jag har fått av ETT under nio år..
Men jag kommer förstås också sakna tidningsjobbet. Eller natten över huvudtaget. Det var som speciellt att jobba natt. Frugan kommer fortsätta jobba kvar nattetid på sin arbetsplats, så det blir lite speciellt vissa dagar, som ikväll när hon for iväg strax efter att jag kom hem. Detta innebär att vi kommer precis att hinna träffas när jag ska iväg på jobbet i morgon bitti, men hey. Det kommer inte alltid att vara så här för hon är å sin tur ledig flera dagar i sträck.
Men det kommer funka. Vi ska jobba på att det ska fungera.
Är bara så jäkla glad just nu.
Allt känns bara så..jäkla bra just nu. Skrämmande bra.
Och bättre kommer det dessutom bli, bara man, ja vi, kommer att komma in i detta.