Att försöka sammanfatta 2019 känns svårare än vad jag trodde det skulle göra. Visst, klart det går att spalta upp allt och försöka få det på pränt den vägen, men samtidigt är det ändå inte så jättemycket som har skett.
Ånyo, med detta menar jag dock inte att det som faktiskt har skett inte har varit betydelsefullt.
Jobbåret -19 har varit riktigt bra. Mycket har funnits sig till rätta, tillika kunderna som liksom undertecknad har vant sig vid att det, om inget annat oförutsett har skett, är jag som kommer.
Det känns bra.
Varken tänker eller vill bli långdragen om just kunderna, vilka de är eller så, men jag hade nog aldrig väntat mig att jag skulle få träffa så många olika människor, och bli mött av så många öden såsom man gör i den här branschen.
När jag kommer med dom önskade varorna så är det allt från den stora familjen, med såväl husdjur med hundar och katter och kaniner, till bebisar och små barn som kommer och möter en i dörren.
Men det är också den lättade pensionären som kan komma och möta upp en, han eller hon som möter en i dörren, kanske med en rullator i ett fast grepp, och önskemål om att matvarorna gärna får ställas på köksbordet eller någon annanstans där dom för dem enklast kan nås.
Och det är okej.
Ser det som en självklarhet att vara service minded.
Till min hjälp har jag dessutom under året fått en ny bil. Den gamla, den som köptes loss från ICA Maxi här i stan, fick flytta vidare till andra breddgrader i söder, och en ny Mercedes Sprinter med påbyggnad i form av ett isolerat ABC-skåp köptes in.
Är måhända inte så stort fan av Mercedes, men må ändå säga att den är trevlig att köra. Oerhört lätt att vända runt, automatlåda. Bra sikt åt alla håll och behaglig i fjädringen. Men den har sina sidor, och, kanske lite intressanta sidor på det. Men, vilken bil, gammal som ny, har inte detta?
Rent privat fortgår det egentligen som förut.
Min bok har det arbetats på oförtrutet. Under otaliga kvällar och helger och andra lediga stunder så har sidorna blivit fler och fler, och jag räknar på, mellan tummen och stortån ungefär, att i den här takten så lär jag kunna vara klar inom något år eller så.
"Klar" är dock ett svårdefinierbart ord, för när jag menar klar så är det kanske inte helt uppenbart med vad som faktiskt åsyftas. Ty säger jag klar så kanske någon tänker "åh, men då kanske man kan få ett exemplar att läsa?"
Nja, svarar då jag, om än med ett litet leende.
När jag säger klar så menar jag att själva grundplåten kommer vara klar. Tänk ett bakverk, eller varför inte kanelbullar. När smeten väl är hoprörd och klar så finns det ju liksom inga kanelbullar att äta för det. Nej det ska jäsas, det ska knådas ut och det ska sockras och kanelas, och visst kan man äta bullarna så här men visst föredrar man dom ändå färdiggräddade och klara ändå?
Och dit, dit är det en sjukt lång väg kvar innan jag kan stanna upp och se min egen bok som färdiggräddad, men redan nu är det ändå - om man får säga det själv - imponerande att den är drygt 650 sidor lång, med en hel del ännu oskrivet.
Men den som väntar på något gott..
Saknaden blev dock stor efter att Zeta, vår "adopterade" inneboende katt sedan förra året, blev dålig och till slut blev borttagen. Många säger att vi valde rätt, och delvis håller jag självklart med, men en önskan som aldrig kan bli uppfylld kommer nog alltid att finnas där om att vi hade kunnat få reda på vad för fel det var på henne. Men vi gjorde alla tester och undersökningar, i alla fall de vi där och då hade råd med, och ingenting visade sig galet. Ändå mådde hon som hon mådde, varför vi även provade annat foder och mediciner, och andra tider för när hon fick det.
Inget hjälpte. Fan vad man kände sig maktlös.
Att då en morgon låta henne somna in - i min famn - på djursjukhuset, och sedan åka direkt på jobbet var, minst sagt, en pärs. Var inte utan att kunderna undrade hur det stod till med mig varför jag fick berätta det, om och om igen. Men klar de undrar, så omtänksamma som alla är.
Saknar Zeta oerhört mycket än idag. Det blev i alla fall en fin sista tid vi fick tillsammans.
Kärleken till Marika, min fru och min allra bästa vän - och såklart mina andra vänner! - är det som får en att under sådana här tillfällen gå vidare. Vi hjälper varandra, stöttar varandra och tar varandra vidare när vi hellre bara vill sjunka ihop och inte fortsätta. Marika har också haft sina stunder det här året, och ändå är hon världens bästa bollplank och stöttepelare.
Stort tack till att du, och ni andra, finns!
Mina andra projekt - läs; Mazdan som står och sover i garaget som min Volvo 244 som är uppe hos Benkis i Lit - må kanske ha fått vila under sommaren, då ledigheten som bekant blev så pass kort, men under ledigheten var vi i alla fall tillsammans iväg på vår - smått traditionsenliga? - tur till Stockholm, och även om min första semester inte som förklarat blev så lång, så spenderades ändå de få dagarna, drygt två veckor till antalet, i mitt tycke klokt och vist.
Vi var tillsammans, och det var det som spelade roll!
Vi hann till och med över till Norge en sväng, för shopping av sådant som inte finns här i Sverige, som för personliga skäl.
Fast, vill i alla fall flika in att det om än långsamt ändå går framåt för min Volvo 244. Ty under sina lediga stunder, om än att en pensionär sällan tycks ha många utav dessa, så jobbas det på denna när det hinns med. Har varit dit och bibehållit en löpande kontakt med Benkis, och diskuterat och jobbat vidare med hur vi ska göra, och vad som behövs för att komma dit. Så helt stilla står det i alla fall inte på den fronten.
Och det är väl här framtiden kommer in.
Det är en framtid som verkligen ser ljus ut. Har många planer och många viljor som vill ut, och även om jag förstås inser att alla kanske inte kommer att bli uppfyllda så är jag ändå oerhört tacksam för att det som väl kommer hända händer, och att det jag har, faktiskt finns.
2020 kommer nog bli ett spännande år, med vad jag hoppas blir ett slutförande av min bok - som sagt; grunden i alla fall - och jag ser fram emot att försöka införliva ny lust och nya krafter i saker som allt för länge nu legat och vilat.
Detta, och förstås mycket mycket annat.
Gott nytt år, allesammans!