Lustigt.
Trodde aldrig att jag skulle få för mig att titta efter Lego igen. Menar, det var ju så många år sedan nu en höll på och byggde, skapade, och klurade.
Men jag erkänner, intresset har alltid funnits där, om än att det under många många år har legat vilande. Som väntande nästan, redo för att åter tas upp. Som en gammal vän som kom och sedan alltid fanns där, även fast man kanske har tittat åt ett annat håll eller helt enkelt gjort annat.
Och annat har det ju med åren blivit.
Mitt personliga intresse för Lego tog nog sin start långt innan det förmodligen var praktiskt för mig att syssla med det. Legot i sig ärvde jag av min sju år äldre bror, som pysslat med det, med tiden tröttnat och själv sedan gått vidare till annat, såsom mopeder och snöskotrar.
Som oerhört ung råkade jag bland annat vara boven till att vår VHS-bandspelare en dag slutade fungera när jag uppenbarligen fann det mycket mer intressantare att stoppa in bitarna i bandspelaren än att faktiskt bygga ihop dem, något serviceteknikern på den lokala tv&videobutikens verkstad fann vara så humoristiskt att vi tydligen fick reparationen gratis.
Att ha ärvt en kartong med Lego kunde vara både positivt och negativt. Positivt i den bemärkelsen att jag i alla fall fick hålla på med denna form av självförvållad underhållning, där min mor serdemera ofta beskrev det som ett sätt för henne att veta att jag hade det bra.
Hon kunde nämligen, medan hon gick runt och städade eller pysslade eller vad hon nu gjorde för dagen, så lyssnade hon efter det omisskännliga lätet av ett skrammel/rassel i en kartong, vilken senare byttes ut till en större plastlåda. Sedan tystnade det ett par minuter, tillräckligt länge för att hon nästan skulle bli orolig över att något hade hänt, och sedan skramlade det äntligen till igen när jag letade nästa eftertraktade bit.
Och jag byggde verkligen allt möjligt på den tiden.
När det var som mest inne i min värld så byggde jag bland annat en stor modell av den Kenworth W900 med trailer från Hobbs, men det negativa, och förmodligen det allra mest negativa av det negativa med att ha ärvt Lego var att det dels var en salig blandning av bitar, gammalt som nytt, vanligt som från någon gammal technic-sats, men det var också för lite bitar för så många idéer som ville ut.
Vi var dessutom ingen rik familj. Med en far som knegade som brevbärare på Posten och en mor som stundtals jobbade i H&M:s källare så tjänades det inte några större summor, men vi klarade oss bra. Om än att barn förstås inte vet vad ekonomi är och ändå vill ha och vill ha.
Och jag ville ha. Massor!
Mycket gick mig förbi. Ofta till tårar. Men idag är det klart jag förstår varför. Vi hade bara inte råd.
Däremot var det då extra betydelsefullt när jag exempelvis en julafton inte bara får en byggsats, utan tre! Min mor hade nämligen dagen innan gått förbi ett skyltfönster i stan, där det hade annonserats att en hel hylla med färdigbyggda Lego Technic-satser skulle säljas bort, visserligen utan böcker eller kartonger, men till och med hyllan ingick i köpet.
Så det var just vad hon köpte, och gav mig i julklapp. Magiskt!
Vilka byggsatserna var är jag idag osäker på, bortsett från en;
- 8850, kallad "Rally Support Truck".
Den hade allt. Sexcylindrig motor vars kolvar guppade upp och ner i takt, stora däck, extraljus och styrning. Den lektes ofta med på golven där hemma, ända tills min bror - från till synes ingenstans - fick idén att om vi monterar isär den gula bilen och en av de andra så är det möjligt att bygga en snöskoter utav det hela.
Vi hade isär båda byggsatserna..och sedan tappade min bror intresset.
Det oväntande tillskottet av nya delar och däck skulle dock bli till någonting positivt. Med hjälp utav detta blev det nya fordon till fordonsparken, bland annat en SL-buss (åtmindstone var det en från SL i min värld) med fungerande dörrar och styrning. Ännu bättre blev den efter en förlängning, där jag gjorde den midjeledad - även kallat i folkmun för dragspelsbuss - där själva dragspelet först skars ut från någon form av plastpåse, men senare byttes ut till tyg. Tyget visade sig vara mer följsamt, om än att jag alltid var på jakt efter något mer naturtroget.
Bussgaraget byggdes efter ett tag ut, med de allra sista bitarna som gick att skrapa upp från den alltjämt tomma lådan, så det åtmindstone blev en buss till. Med boggi!
Med dessa två kunde jag sedan köra dessa bussar utefter golvet, efter varandra, ofta omlott, imiterande de verkliga dansande vagnarna i Slussen i Stockholm.
Men någonting fattades.
Många önskade byggsatser hade genom åren föreslagits och önskats. Jag ville bland annat så gärna ha 8868, kranlastbilen. Förmodligen därför att den var svart till färgen och hade ett stort djurstaket i fronten, precis som min favoritlastbil jag alltid tecknade om jag tecknade, en Mack R från filmen "Convoy".
Men såsom många andra byggsatser så var den för dyr, och det blev som aldrig av. Men kanske det går att bygga ihop något liknade ur filmen med de delar jag redan har?
Jag provar.
Resultatet blev ändå ganska lyckat, om jag får säga det själv. Skicket är tänkt att det ska påminna om slutscenerna, just innan broscenen. Det är därför älgstaketet och ett lyktglas fattas, och det är därför sista biten av avgasröret är av och spoilern på taket ligger ner.
Den skulle förmodligen inte vinna något pris om den ställde upp i någon form av tävling, och den är färgladare än vilken clown som helst. Men jag blev tvungen att använda varenda liten bit som bara passade för att åtmindstone utseendet skulle bli någorlunda rätt. Framhjulen blev av en annan typ därför att det inte fanns tillräckligt av sorten som tankbilens övriga axlar bärs upp av, och när det kom till trailerns tank så fick jag rent utav fuska med vissa delar för att bitarna skulle räcka till.
Men jag blev i alla fall nöjd.
Den blev det sista jag byggde innan intresset svalnade, och idag är jag speciellt glad att den ändå följde med mig i flytten hemifrån för hade den inte gjort det så hade den ju brunnit upp tillsammans med allt annat som jag ändå hade kvar hemma hos pappa.
Idag tronar den på en hylla, och den tronar där tillsammans med vad som kanske går att kalla för..syskon? Brödrar eller systrar eller både och?
Jag hade aldrig väntat mig att intresset åter skulle blossa upp men efter att min fru börjat samla på prylar som anknyter till Harry Potter, vilket inkluderar Lego - jo hon råkar inneha alla de moderna byggsatserna som finns ute på marknaden idag - så började även jag att smått snegla på byggsatser igen. Kändes nästan till en början..förbjudet. Som att man åter igen började snegla upp i tidninghyllan i butiken i hopp om att få se lite naket, men det är också en oerhört befriande känsla att faktiskt - faktiskt! - kunna köpa just de där man vill ha, om man vill och kan!
Idag är till och med kranlastbilen som jag en gång i tiden så otroligt gärna ville ha, i min samling. Och fler ska banne mig samlas.
