Dromedaren Alp-Otto planerade mord....
– Va, vadå mord, vad säger du? svarade Malte Lundström när han med ett ryck vaknade upp från sin dvala på passagerarstolen i polisbilen. – Det är ett palindrom meningen blir likadan om man läser den baklänges förklarade Alex, nyutexaminerad polis från polishögskolan sedan ett år tillbaka.
– Vad är det för djävla dumheter replikerade Malte här i Strängnäs fokuserar vi på att förhindra och lösa brott inte hålla på med ordlekar. Malte som var i 40-års åldern hade varit polis i 15 år och större delen av sitt yrkesverksamma liv stationerad i Strängnäs. De gråa håren vid tinningarna hade blivit allt fler och trots innebandyträning 3 ggr i veckan på arbetstid så kunde man ana början till en ölmage.
Det hade snöat i flera veckor och det var upp till en meter höga snödrivor. Det hade varit flera snörika vintrar i rad och Alex hade fortfarande skräckövningar från militärtjänstgöringen från S1 i Uppsala i färskt minne. På en övning i februari 1979 så var det mellan 30-37 grader kallt i 14 dagar när en inte allt för tjock tältduk och en vedkamin var det enda skyddet mot den djävulska kylan.
Nu skrev vi 1981 och det var bara två veckor kvar till jul.
4530 från centralen, kom, sprakade det till i polisradion.
– Ta det du, sa Malte.
– 4530 här, svarade Alex.
¬– Trafikolycka i Härad, singelolycka, inga rapporterade personskador.
– Uppfattat, vi åker mot Härad, slut kom.
– Klart slut.
– Har du kört utryckning med blåljus och sirener än, frågade Malte?
– Nej, svarade Alex med illa dold upphetsning för att han precis skulle få göra det för första gången.
– OK, I den 245 kombi vi sitter i nu så drar du ut spaken bredvid ratten i 2 hack. Första hacket är det bara blåljusen, i det andra hacket går även sirenerna på.
– Utryckningskörning innebär inte att du måste blåsa på som en galning utan endast att du påkallar fri väg, tänk på att det är snorhalt ute och att det är bättre att vi kommer fram till olycksplatsen än att vi också kör av vägen.
Väl framme i Härad så hade en bil sladdat av vägen och låg halvvägs nere i diket. Malte och Alex gick snabbt ur bilen för att se om det fanns någon skadad person. I diket var det säkert två meter snö och man såg tydligt hur föraren hade lyckats öppna förardörren lagom för att kunna kravla sig ur. Ett tydligt frustande och grymtande hördes från snödrivan när en väldigt kortväxt man grävde sig fram.
– Hur står det till? ropade Malte.
– Jodå, det är ok, svarade mannen, bara jag kommer ut ur den här djävla drivan.
Alex började småle när mannen hade lyckats gräva sig ur drivan, han kan inte vara mer än 155-158 cm lång tänkte Alex dessutom verkade mannen bekant, förmodligen från TV.
– Kände du igen honom? frågade Malte när de körde från platsen utan att de hade behövt göra mer än en minnesanteckning.
– Ja, han verkade bekant men jag kan inte placera honom, svarade Alex.
– Då kan jag berätta för dig att han är ordförande i Kommunal och är med i TV var och varannan vecka. (Mannen skulle senare i livet bli känd för att klippa och klistra med representationskvitton men det är en annan historia)
– Jag kör!! röt Sven Westman nybliven polismästare. Han var allmänt illa omtyckt och hade tydligen sökt flera tjänster runt om i hela Sverige men hade så dåliga referenser att ingen ville ha honom. Hur han lyckades få tjänsten i Strängnäs förtäljer inte historien men nu hade han i alla fall jobbat i 2 månader och bl.a. gjort sig känd som en katastrofal chaufför.
– Jamen, det är väldig halt ute och jag kör gärna försökte vakthavande befäl Bo Lagerqvist svara utan framgång.
Utfarten var reglerad genom en elektronisk garageport som sköttes inifrån kommandocentralen. Två tryck på polisradiomikrofonen var tecknet för att dörren skulle öppnas. Sven tryckte två ggr på mikrofonen samt tryckte gasen i botten på den civila polisbilen.
Självfallet hann inte dörren öppnas utan bilen rammade garageporten och höll på att skrämma livet ur Lagerqvist.
Inne på kommandocentralen höjdes stämningen markant när man kunde konstatera att inga personskador hade inträffat. Stämningen bröts dock fort när Sven kom inrusade och gapade: – Vafan, hörde ni inte att jag tryckte på micken? Varför öppnade ni inte porten?
– Jo, men det tar några sekunder innan... radioperatören avbröts innan meningen han fullföljas.
– I fortsättningen skall dörren öppnas omedelbart och snabbt när jag ska köra ur garaget.
– Ring efter en reparationsfirma och koppla samtalet till mitt kontor, fortsatte Sven när han vände på klacken och rusade uppför trapporna till sitt rum
Vilken idiot, tänkte alla samstämmigt när polismästaren försvann in på sitt kontor.
Dagen efter började hämndplaner att smidas mot polismästaren. Sverker, en 2 meter lång polis i 25 års åldern var den typen som skulle klippa sönder kalsonger på sina medspelare om han hade spelat fotboll, ni vet sånt som Glenn Hysén sysslade med på 80-talet.
Han kom på den briljanta idén att binda fast en snöpulka i dragkroken på den civilpolisbil som polismästaren brukade köra. Inte en sån med ratt och medar utan en enklare modell av plast knöts fast och sköts sen under bilen så att Sven inte skulle märka något.
Denna dag så var alla medarbetare Sven tilltalade väldigt upptagna när han frågade om de skulle följa med så han blev tvungen att åka ensam. Efter förra incidenten så öppnades garageporten samtidigt som polismästaren gick in i garaget för att ingen olycka skulle uppstå.
Tanken var att Sven skulle köra ur garaget och upptäcka att han hade en pulka dinglande 2 meter bakom bilen men där hade vi alla överskattat hans förmåga. Efter 5 min började t.o.m. Sverker att få lite ångest när han framför sig såg polismästaren blåsa fram i 90 på E3 med en pulka farande efter bilen. Sverker blev själv tvungen att greppa mikrofonen och meddela att rapport hade inkommit om oidentifierat föremål som hade ”fastnat” i polismästarens bil.
En halvtimme senare kommer Sven illröd in på stationen men säger inte ett ord. Händelsen kom aldrig upp till diskussion varken förr eller senare. Efter den händelsen pratade polismästaren bara när han var absolut tvungen med polispersonal i yttre tjänst.
På julafton samma år så skulle Alex tjänstgöra med en söt polistjej vid namn Maria. Hon var i samma ålder men hade jobbat något år längre. Det var ett dagpass mellan 7-17 så han skulle ändå kunna fira jul med familjen på kvällen.
Samtalstonen var ganska uppsluppen i polisbilen. Det var runt 1 grad kallt och det hade snöat rejält under natten så båda två var förberedda på att få agera i någon form av trafikolycka.
– 4531 från centralen, kom
– 4531 här, svarade Maria
– Trafikolycka på 55:an i riktning mot Malmköping 5 km från Kilenkorset, befarade personskador, kom
– Vi åker, svarade hon utan ett uns av darr på rösten.
– Du ser lite stirrig ut, sa hon och tittade på Alex.
– Ja, trafikolycka var jag beredd på men personskador är ju aldrig roligt.
Väl framme vid olycksplatsen var det ännu värre än befarat. En personbil hade sladdat över på fel sida av vägen och rammats av en långtradare. Benen hade skilts från kroppen på personbilsföraren där han satt fastklämd under ratten och kraften av sammanstötningen hade dödat honom omedelbart. Maria agerade oerhört professionellt och fick peppa Alex ett par gånger innan han hade hämtat sig från chocken. Packning och lösa saker från personbilen hade spritts ut på vägen över 50 meter från kollisionsplatsen. Efter det att varningstrianglar hade placerats ut och inga upplivningsförsök var meningsfulla så började Alex plocka upp saker från bilen som hade slungats ut. Det mesta var blodiga julklappar och Alex gjorde misstaget att börja läsa julrimmen. Detta skulle sedan visa sig vara det starkaste minne som han bar med sig resten av livet. Det var första gången han började tvivla på sitt yrkesval.
Efter jobbet på väg mot hemorten Eskilstuna kände han bara en stor tomhet. Han satte in en kassett av en ny kille som hette Ulf Lundell. Kompisarna hade tjatat om hur bra han var men de två första studioskivorna Vargmåne och Törst hade inte övertygat Alex.
Den tredje studioskivan var dock riktigt bra och hette Ripp Rapp:
Härinne ringlar rök mot taket
Och glasen glimmar rött av vin
Så långt ifrån men vid min sida
Okänd och fin
Håll mej!
Åh, ingenting.
Alex kände hur tårarna började rinna nedför kinderna....