”Veckans Smash Hit”, hördes från bilradion när Alex satte sig i sin bil för att åka mot Strängnäs. Våren hade äntligen kommit 1982 och i slutet av maj hade det blivit riktig skönt. Kaj Kindvall som var programledare för Poporama lät upphetsad när han utbrast: – Det här blir nog inte bara veckans Smash Hit utan även hela sommarens om jag får bestämma. – Här kommer ”I love rock´n roll” med ”Joan Jett & The Blackhearts.” Alex började sjunga med samtidigt som gaspedalen gick längre och längre ned mot golvet.
De 3 milen mellan Eskilstuna och Strängnäs som brukade ta 30 minuter att köra gick denna gång under 25.
Glad i hågen traskade Alex in på polisstationen och tyckte det såg lite märkligt ut när alla kollegor och även högste chefen stod uppradade och bara stirrade.
Tystnaden bröts av vakthavande befäl Göran Borg. Göran var i 60 årsåldern med böljande grått hår som dolde en hörapparat som han skämdes mycket för. – Vad i helvete har du gjort, skrek Göran som normalt var väldigt samlad och tystlåten. – Du har kört ifrån Länstrafikgruppens trafipax. (trafipax var benämningen på civila polisbilar med inbyggd hastighetsövervakningsutrustning under 80-talet)
– De har via radion ställt en QP-fråga på din bil och för att få fram ägare och berättat att de inlett ett förföljande. – Jag var tvungen att meddela dem att föraren var känd och att Strängnäspolisen tar hand om fallet. – De kommer in snart så du får prata med dem, jag vet inte om det går att rädda körkortet.
Alex blev knäsvag och illamående och det blev inte bättre av att de äldre kollegerna med skarpa blickar och med barska röster unisont talade om att: – Du vet att man kan få sparken för sånt här va?
Efter 10 minuter som kändes som en timme kom två poliser i länstrafikgruppens traditionella ljusblå uniformer in på kontoret. De gick direkt in på Göran Borgs rum och stod och pratade i 5 min. Alex blev därefter inkallad på kontoret där en av trafikpoliserna frågade hur länge Alex hade haft körkort. – Sedan 1977 stammade han fram. – Vi har tagit ett gemensamt beslut, sade Göran och det är att du fan får bjuda på tårta! Därefter brast alla poliser inklusive kollegor ut i gapskratt och Göran Borg blev tvungen att skruva ned volymen på hörapparaten för allt liv.
– Där fick vi dig allt, sade Göran. Alex pustade ut men var inte sig själv under resten av passet.
Dagen efter så var det dags för ”stora svängen”, det var en benämning för att åka igenom Åkers Styckebruk, Stallarholmen, Mariefred och tillbaka till Strängnäs igen. Mellan Åkers Styckebruk och Mariefred kom plötsligt ett larm om ett självmord i Mariefred. Alex som körde slog på blåljus och sirener och ökade hastigheten. På en lång raksträcka i 160 km/h så började polisbilen närma sig ett gäng motorcyklister. Det var förmodligen inga 1000 kubikare utan snarare 400 kubikare för samtliga förare låg raklånga över sina bensintankar med fötterna i luften. – Vi har inte tid att stoppa dem nu, sade kollegan Micke, men åk upp jämsides med dem och sakta ned lite så ska jag stirra dem skitnödiga. De var en obetalbar syn när en motorcyklist upptäckte en polisbil med blåljus och sirener påslagna i 160 km/h. Det riktigt syntes hur livet passerade revy i ansiktsuttrycket och föraren hade nog redan mentalt börja lämna in körkortet när både polisbilen och mc:n saktade ned hastigheten. Vid 70 km/h så stampade Alex gasen i botten och färden fortsatte mot Mariefred. Alex log för sig själv när han tänkte på hur funderingarna gick i mc-gänget.
Fortsatte de att köra lagligt och funderade på vad i helvete som hände eller körde de in i skogen och gömde motorcyklarna och tog en taxi hem? Ja, fyfan vad de måste ha undrat.
Väl framme i Mariefred så parkerades polisbilen precis intill ett 3 vånings hyreshus. Det hade blivit en folksamling under en balkong och när Alex kom fram så blev han tvungen att skingra folkmassan och spärra av. En man i 35 årsåldern hade knutit ett snöre runt halsen och fäst det i balkongen på tredje våningen och kastat sig ut. Nacken hade brutits av omedelbart och snöret hade gått av i fallet. Mannens 30-åriga sambo snyftade och harklade sig okontrollerat och kollegan Micke tog henne avsides och tröstade henne samtidigt som Alex ringde efter Fonus. Vid självklara dödsfall kallade man aldrig på ambulans utan likbilen beställdes direkt.
Efter att likbilen anlänt och åkt så gick alla 3 upp till lägenheten tillsammans. Alex viskade till Micke: – Jag är så in i helvete pissnödig, vad ska jag göra? Micke viskade tillbaka att han skulle leda in kvinnan i ett annat rum så Alex skulle kunna använda lägenhetstoaletten.
Planerna kom dock omedelbart på skam när ett självmordsbrev hittades i lägenheten. Den avlidna mannen hade på ett obehagligt noggrant sätt beskrivit hur sambon skulle gå tillväga för att ansöka om ett LO-lån för att lösa vissa skulder och ännu mer detaljerat beskrivit vilka släktingar som skulle ha vad. Pissnödigheten försvann i ett nafs och båda poliserna fick trösta kvinnan tills en anhörig kom till lägenheten.
– Fyfan, va jävligt, sa Alex till kollegan, hoppas att man aldrig behöver uppleva något liknande i sitt eget liv. Micke nickade instämmande.
På väg tillbaka till Strängnäs för avrapportering så tilltog nu den bortglömda pissnödigheten ordentligt och i polisuniform är det inte lika lätt att åka av vid en P-plats och göra sina behov rakt ut i skogen. – Du får väl åka in på en bensinmack och låna toaletten där, yttrade Micke.
– ¬Nej, jag törs inte, svarade Alex. – Jag är så pissnödig så jag kan inte kontrollera mina handlingar. Om toaletten är upptagen så finns det risk att jag skjuter sönder låset på toaletten, det skulle bli fina rubriker i Strängnäs-Kuriren det. – Men nöden har ingen lag, jag sätter på blåljus och sirener och ger järnet, så håll i hatten. Precis vid avfarten från E3:an in mot Strängnäs så kom ytterligare ett larm på polisradion: – Misstänkt kod 09 på Trädgårdsgatan. Kod 09 betydde dödsfall utan misstanke om brott men var ju ändå så viktigt att man omedelbart måste åka dit.
– Det här är ju fan inte sant, skrek Alex rakt ut. – Är det någon som driver med mig?
Vi brukar ju ha högst 1 självmord om året och 1 dödsfall i halvåret och nu båda på samma dag!!??
– Nu skiter jag i om det är 10 anhöriga som sitter och gråter i lägenheten nu går jag direkt in och lånar toaletten i alla fall.
Poliserna möttes upp av en vaktmästare som hade ringt in till polisstationen. I lägenheten bodde en kvinna i 85 årsåldern och hon hade inte öppnat dörren eller svarat i telefon på flera dagar. En bekant stark obehaglig doft av lik sipprade fram när Alex gläntade på brevlådeinkastet. Vaktmästaren låste upp dörren med huvudnyckeln och Alex gick med bestämda steg mot vad han trodde var toaletten. Han hade inte fel, toaletten låg precis till vänster innanför ytterdörren men Alex hade inte riktigt räknat med synen som väntade. Den 85-åriga tanten hade nämligen dött sittandes på toalettstolen, ridå!!!
Alex fick panik men som tur var så låg polisstationen mitt över gatan. Alex mumlade någonting om att han var tvungen att hämta utrustning på stationen till vaktmästaren, som inte tänkte närmare på det och Alex slog nytt världsrekord på 100 meter när han sprang till stationen.
En vecka senare frågade några kollegor om Alex ville vara med på ett practical joke mot vakthavande befäl Göran med hörapparaten. Skämtet var uppdelat i 2 faser. Stolen som Göran satt i hade några år på nacken och hjulen under hade samlat på sig mycket damm. Vid den obligatoriska samlingen i början av passet så brukade alltid Göran att skjuta iväg stolen från skrivbordet med full kraft för att nå en pärm i bokhyllan som var placerad 2 meter bakom. Eftersom hjulen var så tröga så brukade stolen nätt och jämt komma fram till bokhyllan.
Denna dag så oljade vi in hjulen så stolen rullade lättare än någonsin. När Göran sin vana trogen tog i med full sats så brakade han in i bokhyllan med en sådan kraft att han fick ett 10-tal böcker över sig. Alla poliser lyckades hålla sig för skratt men Göran blev vansinnig och sade att han skulle gå till botten med vem som hade oljat in hjulen. Självfallet blev det aldrig avslöjat.
Det andra skämtet var onekligen lite råare, de två trafikpoliserna som hade skrämt slag på Alex veckan innan gick in på Görans rum och låtsades prata med varandra och rörde på läpparna utan att säga någonting. Göran trodde att det var fel på hörapparaten och började höja volymen ordentligt. Plötsligt började poliserna att tala med full stämma och Göran höll på att ramla av stolen av ljudvolymen.
I början tyckte Alex att vissa practical jokes var i tuffaste laget men han lärde sig snabbt att för att överleva det tuffa jobbet behövde man skratta ibland och ingen kom undan.
Forts. följer….
P.S. Om Ni vill läsa del 1 så klicka på blogginlägg till vänster under min signatur. D.S.
Thomas Alexanderson