Blogg
Ja varför inte? 23 september 2018, 09:08
Idag blir jag med bil igen. Exakt denna modell, fast en svart. Och med ratten på fel sida vilket trots allt är ganska praktiskt. Ska bli kul att skaka liv i den, det var en snabb jävel 1989.
https://www.youtube.com/watch?v=GeIfgNUDG1k
Sommardäck på 4 april 2018, 11:13
Den eviga vintern verkar äntligen släppa sitt tag och i helgen fick så min nyinförskaffade leksak smaka på sportfälgarna. Tänk hur mycket ett par fälgar förändrar utseendet på en bil. Att sedan polermaskinen fick ta hand om de blekta dörrarna på ena sidan och framflyglarna gjorde ju inte saken sämre. Egentligen gillar jag inte röda bilar men en Rover 820 med sportfälgar och i Flame Red är tamejfan Sex On Wheels. Bra väghållning har den också. Makalöst bra faktiskt. Fem tusen spänn. Sanslöst.
Om detta är Premium så vill jag inte ha det 15 februari 2018, 22:57
Provkörning: Mercedes R320CDI.
Ganska skönt klipp för att vara så stor, men jisses vilken dålig komfort. Och plastigt. Ja, alltså sån där hård blank plast. Njaaeeeeee. Och så långt har den inte gått heller trots att den gungar som en sjösjuk, påtänd anka som går balansgång på slak lina i storm. Minnet från en horribel upplevelse i en BMW X5 gjorde sig direkt påmind. Och så har de där som kör sånt skit mage att skratta åt Volvofolket och kalla deras bilar för "traktorer"...
Nåja.
Rover 820 Vitesse Sport 25 november 2017, 11:40
Eller som den hette när den såldes här, Rover 820ti. Ja varför inte utöka bilparken med en fullständigt meningslös vagn just nu, när vintern är i antågande?
Historien är inte så lång så jag tänkte drabba de som efterfrågar bloggtrams med ännu ett litet putsbögspekoral.
Min vän hade skaffat sig en fantastisk vagn som behövde lite extra kärlek långt hemifrån. Frågan kom om jag ville vara med och köra denna fantastiska vagn till vägs ände, och undertecknad tackade såklart ja.
Eftersom felet på vagnen var växellådsrelaterat så tog den 650km långa resan abnormt lång tid, men det var emellertid tyst och bekvämt i kupén. Långtradarna som låg 2cm bakom oss på 2-1 vägarna blev smällar man fick ta...
Hemresan var dock inte lika planerad. Hur fraktar man två vita medelålders (nåja) anglofiler 650km norrut på bästa sätt?
-Tåg! hör jag någon i bakre raden skrika.
-Buss! vrålar visst någon därute till vänster.
-Du ska ju flyga, gubbjävel! ekar i närheten, för nära för att jag ska kunna se hånflinet utan mina ÖB-läsglasögon.
Nej nej. Nu ska jag lära er hur man gör. Man köper helt enkelt en bil på plats avsedd att brukas endast till hemdestinationen. En Alfa var det tal om. En Cheva med stor motor diskuterades. Inte helt koscher i en anglofils bok dock... Så till slut föll lotten på en Rover 820ti. Svensksåld 1996-97, tillverkad sent 1994. 200 hästkrafter via fyrcylindrig turbosnurra med vridmoment värdigt ett godståg från den amrikanska prärien.
Min vän köpte bilen. Vi rullade norrut och smilbanden bredde ut sig på undertecknad som satt bakom ratten. Efter några timmar hade helt enkelt bilen bytt ägare. Syftet är att transplantera hjärta till min Rover 820 Vitesse Coupe den dagen det behövs, men nu vete fan. Vilken kärra! 0-100 på drygt 7 och mer stabil än Dr Alban någonsin varit. Nej, den här är här för att stanna. 5 lappar gick nöjet på och det kan det ju vara värt för top of the line i aristokratin. Initialt var bilen fruktansvärt skitig invändigt. Odören kan ha varit kattpiss men även ett resultat av avställd ett år.
Vansinnet saknar sällan gränser för oss som skruvar och pular med bilar, men inte fan är det kul att Kung Bore snart ramlar in på besök. Gevalia får han fan inte. Numera är emellertid bilen ren både invändigt och utanpå. ”Elbow Grease” är visst termen.
Nåja
Ronnie Hellström och Stasi 26 september 2017, 23:14
Jag skymtade en artikel om Ronnie Hellström, vår gamle stjärnmålvakt som spikade igen kassen under 70- och 80-talet i både Sveriges landslag och Kaiserslautern. Tydligen hade han någon östtysk avhoppad lagpolare därnere som eventuellt kunde ha blivit mördad av Stasi, och Ronnie menade att även han själv ibland skuggades av Stasi. Kanske. Konspiratoriskt värre, men säkert inte omöjligt med tanke på Herr Honeckers vilda syn på ordning och reda.
När jag var 9-10 bast tjackade farsan en relativt ny Volvo 244. Det var en ganska tjusig pjäs på många sätt och vis med automat, metalliclack, taklucka och tjock plyschklädsel, även om det "bara" var en DL med B21 och förgasare. Bilen var även utrustad med dragkrok och det är nu kopplingsanordningen till Ronnie Hellström kommer. Bilen hade nämligen tagits ut två år tidigare som ny av Rolf Hellström, Ronnies pappa. Med den bilen åkte sedan fadern runt i Tyskland släpandes på husvagn för att följa sonens fotbollsspel. Idag, med dagens fotbollsproffslöner låter det helt barockt, men tydligen var det vettigt att spara in några D-Mark på hotellrum, eller så var väl grabben förbannat snål?
Farsan, min egen alltså, köpte emellertid denna pjäs när den var två år gammal och hade gått 6000mil. Sedan kan man väl säga att 70-talets kvalitet vad gäller plåt och experimenterande med vattenbaserad lack började göra sitt. Bilen i sig gick ganska bra och det var sällan några problem. Kamremmen gick t ex av utan några skador på något men den drog däremot soppa som en berusad kamel och rostade så in i helvete. Redan efter 4-5 år från ny var det dags att börja slipa rost. Jag minns inte om vi även svetsade något men jag tror inte det. Bilen fick dock en helt ny hellack när den var ca 7år och hade gått 16.000mil, men egentligen var den utom räddning redan då. Den såldes 1987 och finns inte längre i registret, förmodligen för att masken hade grävt sig för djupt in i bilens själ.
En härlig nostalgisk avslutande tanke måste ändå bli att Ronnie Hellström kanske lånade sin farsas 244DL någon gång och i samma veva blev skuggad av någon hatt- och rockbeklädd Stasiagent som i vanliga fall rattade en senapsgul Wartburg på andra sidan Brandenburger Tor... Vem vet? Det jag med säkerhet vet är dock att den blåa 244 från -78 inte hade skämts om den tvingats jämföra sig med något annat samtida elände från valfri tillverkare runt om i världen. De var ungefär lika dåliga allihopa.
Fotnot. Ovan nämnda D-Mark är inte sångare i en pojkpopgrupp. Det var valutan som användes i Västtyskland efter andra världskriget och även i det "nya återförenade" Tyskland efter 1989 fram till Euron infördes.
Stridsvagnsmekanikern som drog i handbromsen! 10 september 2017, 21:10
Jag påmindes just om en historia som jag fick berättad för mig för ett antal år sedan. Min far var mycket god vän med en engelsman som emigrerat till Sverige på äldre dagar och jag har behållit den bekantskapen även nu efter min fars bortgång.
Vår bekantes far var stridsvagnsmekaniker i Nordafrika 1940-43. Jag har förstått att han även följde med upp igenom Italien då han träffade sin blivande fru på Sicilien, vår bekantes mor.
En gång hälsade den gamle mannen på i Sverige och vi fick nöjet att träffa honom. Självklart kom frågan upp om hur det hade varit i kriget, på riktigt, när det var allvar. Han berättade om hur de tömde de engelska stridsvagnarna på likdelar och blod för att sedan svetsa på nya tjockare plåtar över hålen. Sedan skickades de ut i öknen igen med nya 19åringar ombord. Efter att de träffat på sin första Tiger var det emellertid samma sak igen. Detta berättade han med grova gester och vrålskratt, hur de tyska granaterna bara gick rakt igenom, vad de än svetsade på. "STRAIGHT THROUGH" skrek gubben och viftade, och skrattade.
Ytterligare en historia han delade med oss var hur han tidigare i livet kört en Austin Seven med en kompis. De äldre bilarna hade endast fotbroms som "tog" där bak och handbroms där fram. Hans kompis hade vid tillfället som återgavs kört och det hade gått för fort, varpå vännen skrikit "Pull the brake!" i syfte att få sin medpassagerare att dra hårt i handbromsen. (Han hade ju som förare händerna hårt greppade med vita knogar runt ratten och pressade samtidigt ner den mittre pedalen i golvet så gott det gick. Inget händer egentligen när detta moment utförs, vilket ungdomarna sannolikt där och då blev varse.)
"I am pulling the brake!" vrålade då den gamle tillbaka och visade upp den losslitna handbromsen.
Så kan det gå!
Drive British!
Snake oil 26 augusti 2017, 18:04
Fick plötsligt en flashback från 1992-3 när jag körde runt i en gammal Passat. Den gick förbannat bra, hade planad topp och varvade ur på alla växlar. Förbannat rolig bil var det faktiskt. Vid ett tillfälle hittade jag en flaska Slick 50 som skulle hällas i oljan. Tanken var, enligt reklamen, att någon slags teflon i smeten skulle behandla motorns innandöme och allt skulle bli bättre. Eftersom man var tjugeplus så var det ju inget att snacka om, en pyts Slick 50 åkte ner tillsammans med Biltemaoljan. Och ja, egentligen är det väl hokus pokus, bogus det där, men jag minns att tomgången efter ett par mils körning gick upp till 1600rpm och att den då behövde ställas ner mekaniskt, som man såklart kunde på Solex-fuggen av modell 35 PDSIT. Vetefan egentligen , men om tomgången gick upp så pass så måste ju nåt ha hänt? Skitsamma. Bilfan dog rostdöden under 1997 och hamnade då tillsammans med kamrater på Bromma Bilskrot. Synd. Röd var den. Sex on wheels.
Det här med kön och namn 21 augusti 2017, 19:01
Ja jag kanske är konstig men en bil är könlös och saknar namn. Inget förbannat han/hon eller RaraSara etc. Nä. En bil är en död klump järn som inte behöver döpas.
Slut!
Garagefix 9 augusti 2017, 16:40
Så var det äntligen dags att ta tag i mitt bedrövliga garagegolv. För ett antal år sedan lade jag in en röd heltäckningsmatta under bilen. Mycket snyggt och prydligt och den typen av klassiker som stått parkerad där gör sig verkligen som bäst på det sättet. Men tidens tand gnager långsamt, speciellt som det droppat några droppar vatten från högtryckstvätten som långsamt blött upp mattan. Vid ett par tillfällen har mattan åkt ut på vädring, men fukt och tid är inga bra kompisar. Nu åkte mattan ut. Och in åkte sådana enkla kvadratiska plasttrall-plattor som inhandlas på de flesta byggvaruhus etc. Mina kom från Jula och ska enligt reklamen hålla för en bil. Min bil väger 300kg så det ska väl gå bra. Snyggt blev det i alla fall. Sedan åker nog en ny matta på, ovanpå trallen, eftersom det är en sådan fin luftspalt under den. Mysigt semesterpyssel.
Största möjliga tysssssstnad... 5 juli 2017, 20:56
Ca 18-19 månader in i ägandet av Lexus GS så kan bara konstateras att det går att bocka av punkt efter punkt i nöjdhetsskalan.
Idag fick jag möjlighet att möta bullret. En kul grej såklart men eftersom jag testat i mina andra bilar så vet jag ju att jämföra åtminstone med dem.
90km/h och sedan mäta hur många decibel som finns i kupén.
47,8dB var det när jag bad baksätespassagerarna att sluta viska.
I övrigt har de 30milen genom Ålands småvägar gett en förbrukning på 8l/100km. Inte heller illa för en bil på nästan 2ton som drivs av bensinsexa på 3liter och 250hk.