Volvo 142 "S Clone" (1968)

82 hk / 55 Nm

Helt original motor och drivlina på denna bil.
Bara plockat ur maskinen i samband med uppfräschning av motorrummet. Penselrenoverat motorn och bytt koppling.
Renoverade såväl förgasare och strömfördelare själv och fick det att fungera.

Original c:a 82 stycken pållar.

Sänkt med Lesjöfors fjädrar. Sänker kanske 35mm. Gillar dock bilar som står snyggt på vägen, så framfjädrarna är kapade ett varv extra.
Känsliga läsare slutar läsa här....
Biltema Sportgasdämpare runt om. Fungerade faktiskt bra, så länge bilen inte körs i vintertrafik för då kan de hitta på att frysa. Kommer aldrig att köra denna bil i vintertrafik, någonsin.

Ny styrsnäcka hittades via en annons i Idrottsbladet. Tror jag betalade 450 + frakt. De har blivit bra mycket dyrare nu, tror jag.

KPZ 5,5tum runt om. På de tidiga bilderna försedda med helt galna 205/50 15 Technics, bara för att jag fick dem billigt.
Nu står bilen på lämpligare 195/60 gummin

Fälgarna fattigmansblästrade jag i morsans tvättstuga. Dvs: Sandpapper, mera sandpapper och när fälgarna var helt plåtrena måste jag vila händerna en vecka...

Sen Plastic Paddings Aluminiumfärg, som jag tyckte stämde bra med originalnyansen. Senare har allt blästrats på rätt sätt och har numera en "Opel" aluminiumkulör som lackerarn tog fram. Väldigt nära originalkulören. Alltså inget tattarkrom.

600-559 heter det väl när bilen är helt svart inomhus. Ratten kändes klibbig och trist så en Superior 500 inköptes från Custom Racing.
Jo, sen sitter det ett GT instrument i också. Fräsigare än den liggande hastighetsmätaren.
Annars original med långspak och allt.
Strömställare till OD hittade jag efter att ha tröskat igenom Veteranmarknaden i Nordichallen, Sundsvall för några år sedan. Hittade en i toppskick för 200.-

Tidigare ägare hade redan kapat upp radiohålet så det hamnade en enkel stereo där, när bilen var nyligen inköpt.
Jag har dock fixat fram en original täckplåt som ska återställa instrumentbrädan till absolut originalskick.
Sen blir det dold placering av stereon.

Originalfärg på denna bil är Isblå 95 eller "Hellgrüneblau" som det står på färgburkarna från lackbutiken.

Dörrarna var upprostade nertill, eftersom en tidigare ägare missförstått funktionen och paddat igen dräneringshålen i botten på dörrarna. (!!!)
Det var svårt att hitta originaldörrar så jag köpte ett par 242-dörrar istället.
Tro mig, det var rätt tufft en gång i tiden. Vi snackar '89-90. Prio ligger naturligtvis på ett par originaldörrar från 68-71, med utanpåliggande handtag o vädringsruta. Dörrsidor med inredningskod 600-559 finns på hyllan hos en av våra vintage-leverantörer.

Det var tufft med blå fönstertoning också, tyckte jag. Det gjorde inte bilbesiktarn, eftersom jag trodde det skulla räcka att veva ner rutorna... Nu hade jag glömt skruva bort vevarna och fick fara och handla standardförtunning istället. När jag sen visade upp bilen så gick den f*n inte ens ut och tittade utan nöjde sig med att kasta ett getöga genom fönstret.

Vevtricket hade alltså kunnat funka där. Kanske...

Bilen har alldeles nyss plockats fram igen efter 14 år, undanställd någonstans i Hälsingland. Att ta tag i först blir oljebyte och byte av tänddelar samt översyn av bromssystemet. Med tiden är det tänkt att chassiet ska få sig en överhalning. Fram och bakvagn ska renoveras och sedan vill jag montera ett roadholding kit från Ipd.
En M41:a ligger på hyllan och väntar på att monteras.

Jag ser det så här. Original är aldrig fel. Originalskick på en 142:a från 1968 innebär dock diagonaldäck och originalsize på ratten. Det tycker inte jag känns särskilt kul. Dessutom blev den kladdiga gamla originalratten bortstädad för 25 år sen...
Således ska bilen stå på sina "Bonnhalvor" och modernare däck även i fortsättningen.
Skumvinylratten får nog sitta kvar också.

Funderingar finns på att bygga mig en trevligare knota. Antingen en B18 med sport-specifikationer eller så blir det 2150 borr, kamaxel som gillar lite varv och ett topplock från nån av filarna som vet vad de pysslar med. Till det ett par trevliga dubbelförgasare från T ex. Dellorto, knasarbrygga från Keihin eller varför inte ett hembyggt insprutarsystem?

Detta är ingen busbil utan det är min tidsmaskin, eftersom jag haft den i min ägo så länge och har minnen av goa åkturer i den.

Köpte denna bil i juni 1988.
Bilen har en intressant historia och har huvudsakligen gått sina mil i Uppsala med omnejd ända tills jag köpte den.

Förste ägaren köpte bilen ny i augusti 1968 när han gått i pension och körde den ända fram till 1982. Sen har bilen körts av ett gäng olika gästforskare på Ultuna Lantbruksuniversitet och t om. rullat som "nudeltaxi" åt en asiatisk restaurang i staden.

Dessa ägare har också passat på att semestra i hela norden så det här är en vittberest gammal kämpe. Veckan efter inköp drog bror och jag till Norge och Trollstigen/Geiranger. Det visade sig att killen jag köpte den av gjorde nästan samma tripp ett par veckor tidigare.

En av de tidigare ägarna fick jag tag i och han bor i USA. Han blev eld och lågor eftersom den gamla volvon var en av de trevligaste bilar han ägt och han hade mycket fina minnen av den. Planer fanns att ta med sig bilen over there men fraktkostnaden avskräckte.

En första "renovering" skedde runt '90 och bilen rullade sedan året runt till '93, då farsan lånade bilen en vinterdag och blev påkörd på vänstersidan av en Cheva Caprice som repade upp ett jack från framblinkers till bakkofångaren.

Hade tur som fick behålla bilen och dessutom få en sedelbunt av försäkringsbolaget. Kostade på 2 nya, original framskärmar och en komplett frontplåt. Vänstersidan renoverades och så byttes skärmkanten höger bak, eftersom en gammal lagning börjat ruttna. Bilen lackades sedan av en mycket duktig lackerare, har tyvärr glömt hans namn.

Det var riktigt skoj att sortera ut alltsammans och montera tillbaka fräscha detaljer på bilen.

Bilen införskaffades juni 1988

1 augusti 2011

20 juli 2016