Det är bara att skita i det nu...
________________________
Jag har varit med om det förr, men det är ingenting emot vad detta var.
Idag gjorde min flickvän slut, efter att ha varit tillsammans i 12 månader och 17 dagar.
Nästan ett helt år tillsammans.
Dagen började med att en kompis klampade in i mitt garage när jag låg och sov, sedan fick jag sms av tjejen där hon sa att hon ville träffa mig istan, för att hon var tvungen att prata med mig. jag tappade nästan mobilen när jag läste det, och första tanken i huvet var "Nej, detta får inte hända!". Kompisen fick reda vad det stog i smset, och han sa bara att jag skulle ta det lungt, och att det inte skulle vara det värsta. Men det hjälpte inte. I dom 50 minutrarna jag skulle vänta på att hon skulle komma till stan hade jag en puls som inte var av denna värld. Satt och kallsvettades exakt hela tiden. Klarade inte av detta, skickade hem kompisen och ville bara vara för mig själv. Mötte upp henne istan och då kom det.. "Du fattar va?" Helvete!
Jag ville bara gråta och skrika på en gång, men inte när hon var med, ville visa mig stark.
Men att få reda på det var som att springa marathon rakt in i en vägg.
Åkte iväg med bilen och körde upp på Hunneberg, åkte runt bergfan 4 gånger! Sedan stannade jag vill Lilleskogsvägen och satt i bilen och funderade, alla glada minnen kom upp och allt vi har gjort tillsammans. Och hur lycklig hon gjorde mig. Läste ett sms som jag har sparat, ifrån den 10 mars kl 02:41.
"Jag tror inte jag har fattat hur mkt jag verkligen älskar dig förren nu.. Du e helt jävla underbar marcus. Å vet du vad det bästa av allt är? Det är att du är min, min alldeles enga marcus. Jag älskar dig så mkt sötnos"
Då kom dom första tårarna, och dom slutade inte komma heller. För jag kommer ihåg när jag fick det, och hur glad jag var när jag läste det för första gången. Jag hade varit hemma hos henne, och åkt därifrån, på vägen hem så körde jag Saaben så fick jag ett sms. Det underbara smset. Jag var så glad, sjöng och tjoade i bilen... Nu väcker det minnen som man inte får uppleva en gång till.
Och allt som hon har hjälpt mig med?! Mitt självförtoende existerade inte när jag träffade henne. Hon hjälpte mig att skaffa tillbaka detta, att kunna lita på tjejer igen!!! Hon visste precis vad jag hade varit med om, alla mina ex. Att hon orkade...
En sak som kommer bli så jobbig, är att alla tycker om henne. Alla i släkten, familjen, brorsan kommer fundera på varför hon inte kommer att vara med. Jobbet då? FAN! Skrev över hela whiteborden i helgen (jobbar helgskift) "Raggar´n firar snart ett år med sin tjej, vad ska han ge henne?". Det kommer stå en massa idér på den jävla tavlan, som bara är att sudda ut och förklara för dom att det är slut.
Senast igår satt jag och Patrik i fikrummet och skojade. Vi talade om Sofia bland annat, hur underbar hon är och såvidare. Patrik tyckte att jag skulle flörta med den nya tjejen på jobbet, men det tyckte inte jag. Så sa jag "Jag skulle aldrig byta bort Sofia mot någon annan. Den insidan hon har är UNIK, det finns ingen annan som har den". Och så idag så är hon inte med mig längre..
Alla dessa minnen.. När vi skulle ut och åka en Söndag, bara en sväng för att vi inte hade så mycket att göra. Skulle åka runt Vättern, och det gjorde vi. Bara det att vi hamnade i Eskilstuna med. Och jag skulle upp och jobba dagen efter och hon skulle till skolan..
Men vad kul det var. Vi var nog hemma runt 1-2 på natten..
Jag önskar att detta skulle vara en ond mardröm...
Jag skulle göra allt för att få henne tillbaka!