Gästbok
9 november 2009
Tack för stöttande ord! :) Jo, jag har fått lägga onödigt mycket energi på "fel" saker kan jag känna, tänk om jag bara kunnat få vård och hjälp rakt upp och ner! Då hade jag nog kommit längre i mitt hälsoarbete vid det här laget. Men... det som inte dödar härdar, och jag tänker inte ge upp... :) Ska bara hitta en ekonomisk väg igenom också, tycker det är så orättvist att jag inte ska få välja den vård jag vill utan att ruinera mig på kuppen!
3 november 2009
Haha, det där är nog en generationsfråga! När jag åkte Chappy var det ingen av mina polare som ens visste vad det var innan jag köpte min av grannen (som är tio år äldre än jag), alla åkte DT eller Mt5 (har jag för mig den andra innemodellen hette?!). Bubblan... hehe, ja, där har jag svårt att jämföra med mina dåvarande kompisar, när de köpte första bilen var jag inne på tredje-fjärde ungefär... :P Det blev faktiskt en till bubbla... en blå, men den kommer i nästa bilhistoriska blogg! :)
31 oktober 2009
Jadu, jag tycker det är viktigt att visa hur illa det faktiskt är ställt med välfärden, för folk tror att det finns ett bra skyddsnät om man blir sjuk. Är livrädd för vad som händer när min sjukersättning ska omprövas nästa år, risken finns att jag förlorar den och bedöms arbetsför. Då sitter jag på en grundersättning på om jag inte minns fel 3900 i månaden... Låter väl helt lysande?! Jag hittar en lösning. Någonstans. :) Kram! :)
31 oktober 2009
Ja nu är det väl egentligen inte mest kärlek jag saknar, jag trivs bra som singel och har inte träffat ngn ännu som skulle kunna vara intressant på det sättet. Men det blir ju så när alla andra träffar ngn och skaffar familj, flyttar ihop osv att det blir mer tydligt att amn själv är "ensam" (kallar det hellre själv för ensamt låter så nagtivt.) Och det jag skanar mest är väl familjen och den gemenskapen och tryggheten som alltid funnits där tidigare men inte längre...