Blogg
Planeringsförmåga, är det något man får med ålder? 6 december 2010, 09:45
Så kom Torsdagen. Jag tog kontakt med säljaren av bilen och upplyste om att Lördag nog skulle uppvisa en riktikt trevlig sida, med uppehåll och solsken-med trevliga vägar att transportera min bil på-men att söndag troligen inte skulle bjuda på lika fint väder .....
Han svarade att han skulle kolla efter lämplig kärra, och att allt nu var fixat på bilen(se tidigare blogg)
...så kom fredag. Återigen upplyste jag om det annalkande fina väder som väntade-men att SMHI preliminärt gick ut med en klass 1 varning om de svåra förhållanden som kunde bli på Söndagen, och att jag skulle till Kalmar i ett par andra ärenden under Lördagen. (se tidigare blogg) Han hade inte kollat efter kärra ännu, men "det fixar vi" svarade han...
När Lördagen kom frågade jag om det var lika strålande sol i Karlskrona som i Kalmar, att vägarna var riktigt trevliga att åka på, och att SMHI lovade skitväder till Söndag eftermiddag.
...sen satt jag och skrattade åt folk. Han svarade senare på kvällen att han inte hittat någon kärra förrän på Söndag, och att han skulle fixa det.
På Söndagen mulnade skyarna till en grå massa, snön föll ner i rikliga mängder-och han kunde inte komma till Kalmar förrän på eftermiddagen. På eftermiddagen-runt 17 tiden-anlände jag och sambon till Kalmar efter att vi fått info om att min bil nu var på väg norrut. Besök på några köpcenter, totaldemolering av avgassystemet på 855'an i ett fartgupp (vore det liiiite tystare, så skulle den låta riktigt trevlig, juh!) och avslutning på Mc D.
...och snön vräkte ner.
vid 19:30 kom SMS om att han satt i en kö halvvägs p.g.a. av lastbil som åkt av.
En timme senare var de på väg igen.
Ytterligare en timme senare upplystes jag att färden gick långsammare än beräknat, då väglag och väder var svårt, och jag svarade nu syrligt att jag inte var förvånad-för det visste jag sedan flera dagar tillbaka. Samtidigt undrade jag om det kom som en överraskning, då han fått info av mej dagligen... Inget svar på den.
Fyrtiofem minuter senare möttes vi så på IKEA parkeringen, i svår snömodd och ymnigt nerfall av detta vita skit! När han skulle lasta av upptäcktes att staget till backväxeln lossnat vi spaken, och att kupefläkten inte ville fungera mera. Hemfärden blev spännande! Sambon tog plats i 855'an, och lade sej bakom mej ifall mina baklysen skulle snöa igen. Sen fick jag en spännande tur!
Frenetiskt torkade jag med ena handen i vindrutan, styrde med den andra och bad för mötesfritt tills fartvinden blåst av åtminstonde nederkant på vindrutan. Dessutom hade ynglet bytt en styrled på bilen, med följd att bilen spårade likt en formel1 bil vid varje plätt som kunde erbjuda grepp till däcken-så jag satt mest och parerade vilt krängandes över E22. En timme senare stängde jag av utanför farstun, svärandes över dessa jävvla yngel som inte kan planera, och gick in för att lägga mej och sova...
Kontenta: Ska du köpa något, var beredd på att trots att du tänker efter lite längre, är det inte säkert att din omgivning har den förmågan...
Varför har folk så långt till ett leende? 4 december 2010, 23:21
Äldste plastsonen har slarvat bort en nyckel! Ja, då hade jag väldigt långt till ett leende, för runt den sitter emellanåt en Volvo 745 som nu stod still en bit hemifrån. Att han dessutom hade halsat i sej ett gäng pilsner, och dagen efter spenderade ungefär större delen av dagen i sin lillebrors säng fick inte mina mungipor att landa direkt högre upp. Men jag försöker att åtminstonde fånle lite-mest för att det får upp stämningen i allmänhet. Så nu idag åkte vi till Kalmar för att hämta en ersättningsnyckel beställd på Liljas för 270 kronor. Att jag dessutom fick låna ut femtio kronor då det tydligen var ebb i hans kassa, fick mej inte gladare. Men jag log...-och lånade ut pengarna. Sen väcktes en tanke! Målet var efter det på två köpcenter, på vilka jag fick sätta en fot i efter evigheter av snurrande med bilen, letande efter en ledig liten plätt att klämma in bilen på...och jag log. Jag log mot alla jag kunde få ögonkontakt med, och då jag slängde ur de övriga fyra i bilen att gå in före mej, kunde jag dessutom med rutan halvt nedvevad sitta och skratta högt (i stil med "Birger" i Stefan å Krister ungefär) vilket fick en och annan att stirra storögt åt mitt håll. Denna terapi hade effekten att mitt humör och mina mungipor snart stod på topp! Känslan av att ha mer positiv energi, mer glädje, mindre stress än de jag mötte gjorde denna lördag riktigt trevlig.Av hundra personer log fem tillbaka (respeeeekt!), tio såg lite skrämda ut (Är det SÅ onormalt att sitta och vansinnesgarva i julhandeln?) och resten såg mest ut att hugga strupen av vem som helst... Så har du någon minnesbild av att du sett en fånleende, vansinnesgarvande förare av en röd Volvo 855 runt Baronen i Kalmar idag-då har du mött mej. Nyckeln? ...ja, inte fan passade den! Så nu ska det bli cirkus med varför...- bara att le då... *suck*
Jag hatar detta väder! 2 december 2010, 20:57
E22'an ligger moddig där längs vårat lands östra kust. Mer än tre minuters snöfall och hela organisationen med snöröjning, och annan nödvändig logistik totalkollapsar.... -och jag som inte kan få hem bilen fort nog! AAARGH! jag vill inte ha mer snö nu...*SUCK*
Vi backar bandet en vecka...
Efter några veckor av flitig research på blocket, suktande över alla köpmöjligheter och pengar brännande i fickan, föll så valet på DEN DÄR bilen. Den såg hyfsad ut på bilderna som fanns i annonsen, och de som jag fick på mail var inte någon besvikelse alls-tvärtom! Där stod den på någon parkeringsplats i höstdunkelt eftermiddagsljus, torftigt belyst av någon bil som parkerats framför. Rosten syntes bara om man letade noga, zoomade skärmen till 400% och lät vana ögon leta på de klassiska ställen som jag vet alltid angrips av detta gissel. Nästa bild.... nästa.... Efter att dessutom kunnat skärskåda bilder som jag bett säljaren att leverera, tagna just på alla brister som han kunde hitta- fanns inga skäl att tveka!
Detta var bilen! En Mercedes-Benz 250S från 1968, med motorn utbytt till en dieselfemma från nyare årgång. Skicket var lovande av bilder och säljarens löften att döma. Han talade om vad som bråkade med bilen, och vad som var gjort med den under hans ägo.
Karossen hade rullat 16.000 mil, motorn (en 3,0 från sjuttiotalet) ersatte originalsexan på verkstad nå'ngång och bilen hade varit en släktkklenod över alla år. Motorn hade inte gått något vidare vid köpet, så ett snabbt byte till en 3 litersfemma från -81 hade fått ta plats i stället, och hade visat sej vara lika tjurig som föregående motor i fråga om ork och varvvillighet! Sedan tog man ner och rengjorde tanken istället....
Så förra torsdagen åkte jag de sjutton milen i en Volvo 855 med hyfsade vinterdäck genom ett snömoddigt E22 söderut för att se om den var lika lovande som jag hoppats. Med på resan åkte sambon (omoraliskt stöd), och äldste plastsonen (eventuell förare av 855 hem) Väl nere så tog jag så en ordentlig runda under, runt och i bilen-för att avsluta med en provtur. Tillbaka vid utgångspunkten blev det så det obligatoriska prutandet, telefonsamtalet till försäkringsbolaget (SMS'ade ett "Billigaste försäkringen för bil REG.N:R till Eniro 118118) samtidigt som jag skickade hem de andra i 855'an. Efter en femton, tjugo minuter var jag så klar att ställa kylaren hemåt på inte de bästa av sommardäck....
Så strax utanför orten, lagom uppkommen på E22 dog bilfan! Nu gjorde inte detta så mycket, för skicket på däcken visade sej vara sämre än jag vågat hoppas-snorhala, stenhårda puckar är inte roligt att åka i snömodd med.
Först ringdes sambon upp med order att vända, sedan säljaren för att få lite förklaring och/eller hjälp. Nu var det inte roligt alls! Blåsigt, kallt som fan och snöfall... Klädd för kortare perioder av vinter blir man ganska frusen efter en halvtimme! Säljaren kom dock i sin bil med assistent i följebil och kollade läget, konstaterade att det var skit kvar i tanken, ledningen och filtrena-vilket han på stående fot lovade fixa. Efter ytterligare en kvart kunde jag så kliva in i min 855 och åka hem, med budskapet ringande i öronen...
Ring i helgen, så e de' fixat hörru! Nya filter, rensad tank, och bättre däck! Vi hörs!
På vägen hem fick jag så se hur bra snöröjningen fungerar i praktiken (inte direkt), hur en del bilister har förstånd vid dessa tillfällen (inte alls), och hur en svensk vinter kan förvandla ett landskap på tre timmar! (helt och fullt)
Så nu en vecka senare är det med en hel del fjärilar i magen som jag går och väntar på helgen. SMHI har lovat uppehåll på Lördag, men vågar man hoppas på det?