Blogg
Nu jäklars, har det hänt grejer !! *bilder* 6 november 2009, 11:21
Jodåsåatteee, nu har man fått igång pelletskaminen. Kan själv !
Fick ju börja projekt "Få igång pelletskaminen" med att dra ut ett vägguttag till den.
Sagt och gjort. Borrade hål igenom, inte en, men TVÅ timmarväggar. Med en 18 volts skruvdragare (man tager vad man haver). Det var lite jobbigt kan jag säga.
När jag ändå hade maskin och borr, så var det ju lika bra att borra samtliga hål i väggarna som behövs för att jag ska dra kabel igenom.
När jag borrat totalt 7,5 hål gav jag upp och ringde efter hjälp. Upptäckte ganska snart att jag var lite för kort och lite för klen för att orka borra igenom vägg nr 3. Så det fick Stig göra.
Vadå, 7,5 hål ??
Jo, som vanligt i ett gammalt svensk hus, stämmer det ju dåligt med takhöjd och var väggen är i nästa rum. Så efter att ha borrat från köket och in i sovrummet två gånger. Med resultatet att jag gjort två fina hål rätt in i nästa timmer vägg. Bytte jag sida och borrade två hål från sovrummet ut i köket, gick ju bra, hål blev det iaf. Vid taklisten i sovrummet och ca en decimeter under taklisten i köket. Gör snyggt !!
Då var de två klara, var ju ingen match :S.
Går vi på nästa, från köket till garderob/skafferi/elcentral-skrubb. FEEL !!, där också första försöket. Sen gick det ju bra, en stund. Tills maskin tröttnade och dog. Bara att knata över och byta batteri. Och nu sitter ju givetvis borret fast halvvägs in i väggen. Men det var ju bara att dra fast det i maskin och fortsätta borra. två hål där med. Klart !
Går vi på nästa, från skrubben in i skåpet ovanför kylen. Jajemän, gick fint, en liten stund, sen gav jag upp som sagt.
Jobbigt att stå på tå, på stege som precis står och väger och funderar på om den ska välta eller inte. (Det gjorde den inte) Och samtidigt försöka trycka skruvdragaren mot väggen borret ska igenom, med typ fingerspetsarna. Som sagt för kort.
Men Stig kom ju och fixade det sista. Tackar !!
Sen var det ju bara spika klammer kvar. APK-klammer gör ont att spika. Hade förträngt just den lilla detaljen. Det är som gjort för att man ska slå sig på alla fingrar som går att slå sig på. Men det gick ju till slut.
Nästa projekt, dra kabel. Inga problem alls. Tog väl tjugo minuter, sen satt kablen fast i sina klammer. Sen sätta upp uttaget, heller inga problem. Uppsatt och kopplat på 10 min.
Nu får ni lite bilder !!
Kolla ett bord !! Med stolar !! Fan vilken lyx !
Bamses snabb ihopsnickrade säng. Orkade inte måla den just då. Så den får vara i ful-furu så länge. Han lär väl ändå tugga på den så småningom. Och ja, det är Bamse-hår som ligger i drivor på golvet. Det är den mängden han lyckats fälla på en dag. Känns som han borde va naken hund vid det här laget, men icke.
Sovrummet, rätt uppenbart jag vet. Det är ju inte helt klart än. Fattas lite lull-lull och krims-krams. Men fullt beboeligt !
Lillebrorsan hjälpte mig bära in kolossen till tv från det som ska bli tv-rum, men nu fungerar som förvarings/skräprum, till sovrummet. Tv'n väger ju mer än vad jag gör.
It's ALIVE !!! MOOAAHAHAHA !! Kan själv !! Duktig jag ! (Bamse skulle ju tvunget va med på bild.)
Tror någon försöker säga mig någonting...
... jag är så liten och smidig, så jag tror knappst du märker om jag tar och kliver upp här lite grann...
Aaah, sådär ja, tror fortfarande inte att du ser mig. Inte lilla jag, jag märks inte.
Hänt lite idag... 3 november 2009, 19:41
Sovrummet är inrett, arbete återstår dock. Sätta upp elementet och lite sånt.
Men det är såpass klart att det funkar.
Har snabbsnickrat ihop en säng till det svarta odjuret. Han får sova själv i köket hädanefter.
Det går numera att sitta på stolar vid ett bord i köket. Rena lyxen bara det ju.
Ska dra ut ett el-uttag till kylskåpet i morrn och sen ska kylskåpet ställas på plats.
Foton kommer i morrn..
Oj, var det verkligen så illa. Jösses !! 31 oktober 2009, 11:50
Kolla igenom gamla bilder är inte så fel ändå.
Fick ett WOW ögonblick igår, när jag skulle visa "C" lite bilder från huset.
Och kollade då på bilderna från dag 1 i huset.
För er som (likt jag själv) glömt hur det såg ut då....
Sovrummet dag 1
Sovrummet dag 1
Och sovrummet nu, visserligen bilder från arbetets gång, men what the heck...
Köket dag 1
Köket dag 1
Inte riktigt lika äckligt som dag 1, men nästan lika stökigt. Lite jobb kvar att göra i köket innan det är klart visserligen. Men det borde väl va fixat på några dagra.
Dagens bildskörd från sovrummet 29 oktober 2009, 20:57
Nu är det bara detaljfixet kvar i sovrummet, sen är det klart. Wohoo !!
Börjar med fondtapeten i olika vinklar.
Annan vinkel (ganska uppenbart jag vet, men skriver det iaf)
Första två våderna uppe.
Klart !
Denna behövdes för nästa projekt...
Nu är det brunt...
Otäckt brunt och fult. Blä !!
Sådär ja...
... mycket bättre ! Nu är det åtminstone inte brunt längre.
Lite nya bilder då... 26 oktober 2009, 19:48
Kvällsrundan med hunden, han syns nästan. Tur att hans fotboll är vit. Har slarvat bort hans reflexväst och inte kommit mig för att köpa en ny än.
Dagens lilla shoppingfordon. När jag och mamma ska ut och shoppa behövs det ett stort lastutrymme
Min pyttelilla och rätt stökiga bostadsyta, som den såg ut i morse.
Gott om plats är det lite ont just för tillfället.
Golvet var inte helt torrt vid fototillfället så håll till godo med det ni får se. På den vita väggen kommer det komma upp en svart fondtapet, den lila väggen till vänster är klar. Och golvet är klart OM det torkat.
Murstocken är klar, gnistskyddet till kaminen skall lackas halvblank svart. Vill inte ha det brunt, är inget fint alls. Den lila väggen rakt fram skall målas en gång till (och ja, den är flammig ska va så), och dörrfodren skall målas vita.
Samma vägg ur en annan vinkel. Den SKA va flammig.
Trött, tröttare, tröttast 25 oktober 2009, 21:32
Sovrummet börjar bli klart. Skulle tippa på att det är två dagars jobb kvar. Då är inte elen medräknad.
Har de senaste dagarna i princip stängt in mig i sovrummet och jobbat till småtimmarna.
Har inte lagt ner arbetet förrän runt halv två - två, flera nätter i rad.
Och varit uppe senast halv tio dagen efter och jobbat på mitt vanliga jobb, sen ut till hästen lite snabbt och efter det målat.
Igår blev det en heldag instängd i sovrummet, med penseln i handen och omgiven av den underbara doften av oljebaserad målarfärg och lacknafta hela tiden.
Så när jag var klar för dagen igår, var jag lite lagom hög. Gött !!!
En vägg är helt klar, murstocken är klar, golvet håller i skrivandes stund på att torka och ena väggen behöver bara en omgång färg till.
Sen ska fondtapeten upp och det ska bättras på lite här och där. Sen är det klart.
Och nej det finns inga bilder just nu. Jag har jobbat !! Ingen tid att fota. Inget ljus att fota i heller för den delen. Jag har ju mest jobbat när det varit mörkt ute. Och bara en arbetslampa som belysning.
Det får bli fotografering i morrn, om jag hinner. Har lite annat att göra i morrn.
Vara i Mariestad senast kvart i elva, morsan ska fixa naglarna. Det tar ca en timme.
Under den tiden är jag lite effektiv och åker till Jysk och kollar efter hallmöbler och lamellgardiner åt mamma.
Tillbaks in till stan strax efter 12, hämta upp mamma som förhoppningsvis hunnit kolla på en kaffebryggare hon vill ha.
Vidare till Skövde. Första anhalt där, Rusta, köpa färg och tapet till mitt sovrum och mamma ska kolla tapeter till hallen uppe. Sen runt i lite andra affärer oxå förmodligen.
Hur som, behöver jag vara i Hassle senast kl 15.15.
Hoppas på att transporten blivit framkörd åt mig och påhängd på bilen, och med en ordentlig portion tur är bilen packad oxå.
Ta in hästarna, borsta Fimpen den värsta leran lite snabbt, klä på honom åka låda grejerna.
Lasta och åka till Töreboda Ridhus och rida ett rejält markarbetespass och ta ut kräket ordentligt, och förhoppningsvis vara klar till 16.30 då dressyrträningarna börjar.
Sen tillbaks till stallet göra resten som ska göras.
Lär väl va hemma nån gång runt 19.30 som tidigast.
Nu har ju den underbara tiden på året då det knappt går att rida nån annanstans än i ridhus börjat. Så det blir till att köra till ridhuset minst tre gånger i veckan fram till april. Och hoppas på att det går att sko Fimpen bak nästa gång hovslagaren kommer ut och ska sko, så det går att rida ut på Fimpen utan att han går som på äggskal för minsta lilla sten.
Bilder från helgen 13 oktober 2009, 12:37
Fuskjobb pågår. Har inte spacklat igen de ställen gamla takfärgen trillat ner. Kom fram till att det är ju ändå bara jag, hunden och min något jobbiga katt som ska bo där. Och vi bryr inte så värst om det är spacklat eller ej.
Nu har fastnat lite färg iaf.
Foyrik ville inta va med på bild. så han fick väl slippa undan då ;). Blev foto på en roller i stället. Jo, jag målade jag med faktiskt.
Frukost inne i stora huset. Bamse tycker vi är bra tråkiga. Notera det snygga golvet. Tror det renoveras här med. Men enligt mammas order prioriteras av någon anledning köket framför tv-rummet.
Äntligen fattade de vad jag ville. LEKA !!!
Så vadå om det är oktober, man kan väl bada för det ?!!! Åtminstone om man är en precis lagom knäpp Bamse.
Såhär såg det ut på en bit av lördagens hundpromenad, den sträckan är av någon anledning även flitigt används som galoppsträcka. Där har jag svischat förbi mer än 500 gånger i full galopp. Jag älskar Moskogen :D
Ca 3-4 km kvar hem. Vi hade iaf kalasväder att vara ute och knata med hunden i. Inte dumt alls.
Har man visst gått och blivit speedway-fotograf oxå... 23 september 2009, 22:03
...eller ja fotograf och fotograf förresten. De flesta bilderna blev total skit. Inte helt van vid Jockes kamera heller.
Men här är de bilder som blev något sånär vettiga i alla fall.
9 år ung och fullkomligt galen. Vadå slå av på gasen ??
Undrar om en annan var lika galen som nioåring ?? Förmodligen var jag väl det. Fast jag höll mig oftast till EN hästkraft, och då var det full fart ute i skogen som gällde.
Eric ligger som tvåa i kurvan
Kallt var det där ute i alla fall. Och Edvin satt fast i benen på mig mest hela tiden. Men det brukar han ju göra. Gullunge !!
Fick väl så gott order att lära mig meka speedwaycykel också. Får jag väl göra det då.
Antagligen det jobbigaste jag skrivit 11 september 2009, 11:16
Jag är en person som har oerhört svårt att lita på andra människor.
Och varför skulle jag inte vara det, när de flesta som jag faktiskt litat på har svikit gång efter annan. Detta sedan jag var några år gammal.
Vad lär man sig av det?
Jo, det går inte att lita på någon, och man får uppfattningen att det är normalt att bete sig ett jävla as. Alltså blir man själv ett jävla as. Du tror att det är okej att använda människor som slit och släng saker. Nä, det passade inte, bort.
Men jag kan inte förneka att det är ibland är till sin fördel att vara en elak bitch utan någon större empati för resten av världen. Det behövs när man oftast fått lösa all skit i livet på egen hand. Jag tar på mig den rollen när den behövs. Jag är väl lite personlighetskluven, men vem är inte det egentligen?
Kommer man in bakom den tuffa fasaden och lyckats förtjäna min tillit, har man fått en lojal vän som ställer upp i vått och torrt. Och som, om än med en hård framtoning, visar på sitt eget vis att hon bryr sig. Oftast visas detta genom att hjälpa till med saker, hämta och skjutsa överallt. Att säga till någon att jag tycker om den är oerhört svårt för mig, det existerar knappt.
Att säga till någon att jag tycker om den kan jämföras med att knivhugga mig själv i magen. Det är tillräckligt svårt att skriva Jag tycker om dig! Det är en produkt av vad jag gick igenom under grundskolan…
Den här bloggen har jag funderat på att skriva länge, men inte riktigt kommit till skott.
Och sen är det ju det där med tillit till andra människor.
Att skriva detta är bland det jobbigaste jag gjort och då har jag ändå utelämnat en del och den är antagligen lite osammanhängande.
Jag är inte speciellt unik på något sätt. Jag är varken speciellt snygg eller speciellt ful. Inte speciellt tjock och inte speciellt smal. Inte så värst lång och inte heller så värst kort. Jag har grå ögon, inget som är särskilt ovanligt vad jag vet. Jag är bara helt enkelt väldigt vanlig. Jag är inte jättebra på något speciellt, kan lite om det mesta.
Det enda som är unikt med mig är helheten. Det finns bara en som är som jag. Jag.
Så jag är ändå unik. Vi är alla unika. Det finns bara en som är som de ser ut som du.
Jag är nummer ett.
Det har tagit några år för mig att tycka det, och jag gör det långt ifrån hela tiden. Men att tycka det ibland, är ett stort steg från att hata sig själv så till vida att man börjar ifrågasätta folk som tycker om en och undrar om de är dumma i huvudet på riktigt.
Det går väl inte att tycka om någon som är så fet och misslyckad som jag?
Att börja tycka om mig själv tog ett bra tag, och jag är numera rätt nöjd med att vara som jag är. Det är först i år jag kommit fram till att jag är nöjd med den person jag är. Jag har fått jobba hårt för det. Från att ha fått både självförtroende och självkänsla nertryckt i fotknölarna under åren jag blev mobbad. Jag klarade mig igenom det tack vare hästarna. Hade jag inte haft stallet att fly till, skulle jag förmodligen inte ha levt idag. Att börja gymnasiet på annan ort, var det bästa beslut jag någonsin tagit. Jag kände inte en kotte på skolan. Men det gjorde jag snart. På en så liten skola vet man snart vad alla heter. Visserligen gick jag upp massor i vikt under gymnasiet. Men det är inte så konstigt när det äts konstant och dricks folköl och hembränt i hejdlösa mängder. Det läkte mig psykiskt, men ändå inte. Vissa saker förträngde jag bara med alkohol.
Jag tog sent omsider tag i min övervikt och började idiotträna och äta efter alla konstens regler. Så från att som tyngst toppat på knappa 110 kg på mina 168 cm. Väger jag nu mellan 61-63 kg, och är nöjd där. Varken mer eller mindre.
Det som brukar sägas om mig är att jag är känslokall, elak och inte bryr mig ett skit om min omgivning. Det både stämmer och är samtidigt helt fel.
Jag bryr mig visst.
Bara det att jag oftast har tillräckligt med egen skit att ta hand om, andras problem får helt enkelt inte plats. Jag har fullt upp med att försöka få mig själv att förstå att jag inte är ett enda stort fett misslyckande hela jag. Jag har inte ork eller lust att vara glad och trevlig mot alla människor jag möter.
Den största anledningen till missuppfattningen att jag inte bryr mig om något annat än mig själv, är förmodligen att jag har aldrig lärt mig att visa några andra känslor än ilska och likgiltighet. Jag bär verkligen inte känslorna på utsidan av kroppen. De får man dra ut om man ske se dem.
Den andra beskrivningen av mig, den du antagligen skulle få från någon som känt mig länge och som jag litar på och vågar vara mig själv runt är, intelligent, omtänksam, rolig, om än lite tungsint och gräver lätt ner sig i saker, men humorn och skrattet är aldrig långt borta, hon är snäll, antagligen för snäll och inte att förglömma helt galen, kan hitta på precis vad som helst när som helst .
I min släkt är vi erkänt dåliga på att säga och visa att vi tycker om varandra eller visa uppskattning för varandra. Vi gör helt enkelt inte sånt. Men vi är väldigt bra på att få raseriutbrott, racka ner på varandra och påpeka fel och brister hela tiden. Men vissa av oss blir bättre på motsatsen. Och innerst inne vet vi att vi tycker om varandra. På fester däremot, då blir vi väldigt känslosamma. Barn och fulla människor säger sanningen.
Eller hur var det ?
Hellre såra än bli sårad, är väl det motto jag levt efter sen tidiga tonåren.
Oftast gör jag det utan att jag tänker på det, eller för den delen menar det.
Jag bara säger vad som dyker upp i skallen just då, och hur jag ser på saken.
Det blir ofta fel och låter värre än vad det var ”tänkt”.
För en av mina brister är att jag sällan tänker innan jag säger eller gör nåt.
Jag är helt enkelt ganska burdus i min framtoning och kastar mig in i saker utan en tanke på konsekvenserna. Men det är sån jag är. Gilla det eller dra.
Jag är inte ensam om att vara sån i min släkt. Vi är mer eller mindre sådana allihop. Brutalt ärliga i vissa avseenden. Uppfostrade till att vara tuffa och stryktåliga. Vi hörs och vi syns, framförallt hörs.
Hårt, men hjärtligt och skrattet är aldrig långt borta.
Att fullständigt krascha psykiskt är inte trevligt. Att gå runt som ett spöke av den man ändå egentligen är och innerst inne vilja göra saker som träffa kompisar osv. Men helt enkelt inte lyckas ta sig ur sängen för mer än att gå ut med hunden, gå på toa eller duscha. Och någon gång då och då när dammråttorna och grushögarna blev för stora, dammsuga det värsta. Jag gör ingen hemlighet av att jag funderade ordentligt och många gånger på att ta mitt liv.
Inget brev. Bara försvinna.
Men det fanns någonting som hindrade mig, eller några snarare. Inte hindrade mig fysiskt, det behövdes aldrig. Jag kom aldrig så långt. Som tur är kom jag aldrig längre än till tanken.
Det viktiga här är att jag tog mig ur det, och jag är starkare nu än innan. Jag tvingades ta tag i mitt liv och rannsaka hjärnan och bearbeta allt bagage som samlats i stora avfallshögar under min uppväxt. Jag gjorde det inte på egen hand, det klarar nog ingen. Man behöver hjälp i sådana här situationer i livet. Bara det att ta be om hjälp var ett stort steg för mig. Jag gör inte det, jag ber inte om hjälp. För tidigare när jag bett om hjälp har det inte kommit någon. Till slut slutar man be om hjälp. Det blir du mot resten av världen. Men nu när nästan var för sent och på vissa punkter var alldeles för sent kom hjälpen.
Som någon som jag kommit att tycka väldigt mycket om sa till mig när jag mådde som sämst, -Melina, du är inte alls misslyckad. Ta allt du åstadkommit i liv och lägg då till att du bara är 26 bast. Hur många har gått ner 40 kg och lyckats hålla det?
Det är inte ordagrant, men innebörden är den samma.
De orden hjälpte mig. De hjälpte väldigt mycket. Det var förmodligen dina ord som hjälpte mig allra mest. Och fick mig att börja bearbeta allt jag samlat på mig. Tack för att du brydde dig om mig. Nu vet jag inte riktigt hur det är med det. Som vanligt klantade jag till det. Det hör till, det gör jag alltid. Är det något som alltid går att lita på är att jag förr eller senare klantar till det.
Mitt liv just nu är långt ifrån perfekt i något avseende. Har mina dippar neråt i psyket, men nu är de väl inte värre än någon annans. Jag grubblar ganska mycket över saker, men det hör till min person.
Jag bara är sån. Tänker alldeles för mycket.
Jag, Kronofogden och de flesta inkassoföretag är tajta polare vid det här laget. Men det är som det är med det. Jag får leva med att jag klantat till det ordentligt ekonomiskt. Och att inte ha någon stadig inkomst gör inte det hela enklare, jag vet inte ens om jag har några pengar alls nästa vecka. Inkomstmässigt lever jag dag för dag. Det beror ju på om jag har nåt jobb. Det lilla som trillar in i pengar går till Fogden, inkassoföretag, boende, kostnader för hästen, huset och sen till mig själv.
Jag är i alla fall inte hemlös, tack vare Jocke. Bor ju hos honom nu men är skriven i Boda.
Jag är oändligt tacksam för att Jocke sa: Stäng in Bamse med mat för en vecka och kom och bo hos mig istället !
Som vanligt blev det ju mer än vecka, tre månader är det väl nu. Tar tid att renovera hus, speciellt utan pengar att köpa materiel för. Men det går sakta men säkert framåt. Tids nog blir han av med mig. Och får ha sitt hus för sig själv igen.
Tack för att du finns Jocke.
Slöaste lördagen på länge. 5 september 2009, 21:08
Korn strömmar ur högtalarna på lite lagom hög volym som bakgrundsljud.
Ja, jag är faktiskt själv hemma. Annars skulle det varit tv'n som var på som bakgrundsljud.
Alternativt inget alls.
Hade inte alla mina Pantera skivor varit nedpackade i nån låda nånstans, hade det varit någon av dem som spelats i stället.
Det är en sån dag idag.
Är omåttligt trött och less på det mesta omkring mig.
Varit hur segt som helst hela dan.
Och bara för att göra saken värre idiotvärker mina knän och ryggen ikapp.
Just nu leder knäna med en halv längd.
Trots detta lyckats göra några knop i huset idag. Bara smådetaljer kvar i köket nu.
Näst på tur står sovrummet, som åtminstone är till 99% färdig-spacklat. Alltid nåt.
Målat inuti köksskåp och lådor idag samt slipat spackel i sovrummet.
Och när jag går över till resten av familjen för att hämta mera kaffe, ser jag att Stig tagit arbetsbilen hem.
Ja, limon alltså. Kunde inte låta bli att hämta min och ställa den bredvid bara för se exakt hur mycket längre limon är. Min bil slutar cirka en decimeter bakom förardörren.
Nej, det finns inga foton på detta.
Det enda som synts på dem hade varit lite buskar och en limosin. Eller enbart en pippigul Seat med lite whitepearl från limon i bakgrunden.
Ingen större idé att fota alltså. Dessutom orkade jag inte bry mig om att leta upp en kamera.
När jag efter några timmar kände att jag var klar ute i huset för idag, åkte jag vidare ut till Sannas mor. Fick lite mat (som vanligt), måste vara familjen Martinssons mål här i livet att göda upp mig.
Bara för man lyckats gå ner några kilo i vikt (totalt nästan 50 kg), så har jag inte utvecklat anorexia.
Jag ÄTER !!
Ibland. Åtminstone två gånger om dan.
Gick igenom lite för nästa vecka när jag ska hand om hästarna och katterna. Hälsade på Timjan och Goya i deras hage. Gick sen upp till en annan hage för att ta in Peanut, och hälsa på nytillskottet, ett jättefint två årigt Friesersto. Till salu btw, i fall nån skulle råka vara intresserad. Provred Peanut i några minuter, hästen skall ju ha motion även om inte Lena är hemma. Lämnade sedan över hästen till Lena och åkte hem, och valde mellan soffan eller datastolen. Blev ju uppenbarligen datorn.
Soffan blir det tids nog.
Hade kunnat skriva ytterligare massa skit, men orka.