Hujedamig.
Jag minns tillbaka till 2007 då jag köpte den mest pålitliga bil jag tror går att äga. En Honda Accord Tourer med 6-7000mil på mätaren. Eftersom syftet var familjebil så sköttes den delvis om. Dvs den tvättades på våren, fick ny olja, lite kärlek. Sedan till hösten fick den en ny tvätt.

Åren gick och den årliga servicen inklusive säsongstvätten började tummas på. För ett par år sedan började något rassla under uppstartsögonblicket. Undertecknad kände en viss ånger över att oljebytena kanske inte hade varit så frekventa som de borde.

Ett besök hos Honda avlades och med skam i blicken rådfrågade jag mekanikern huruvida det fanns en risk att min kamkedja fått sona för mina brott.

Han tittade på mig med stora ögon och sa:
-Det är en Honda. Du har nog inga problem med din kamkedja.
Jag replikerade med sanningen att det kanske hade varit både 2-3000mil sedan oljan byttes. Mannen bakom disken såg inte speciellt oroad ut utan menade att det nog var lugnt.

Honda fick in bilen, för översyn. Parallellt undersökte jag hur fonderna gick och hur mycket kontanta medel jag kunde dra fram för att lösa detta. Efter en timme ringdes jag upp. Det hela visade sig vara en värmesköld som satt ovanför katalysatorn. Fästena hade rostat sönder och plåten skramlade när bilen startade och riste till.

När jag hämtade bilen betalade jag ingenting. Bilen var tvättad och även städad på insidan. Och den går ungefär lika bra nu som då, 4-5 år senare.

Konstigt det där. Kvalitet. Så lätt för vissa, så svårt för andra.