...men när jag nu kommit hem från ett bröllop helt centrerat på gud, DÅ blir jag riktigt jäkla rädd!! **urförbannad**
Ungdomar som lovprisar herren och vuxna som står och predikar under brölloppsmiddagen, DET skrämmer mig. Det hade varit helt ok om båda sidor av familjerna varit av samma skrot o korn men de där fanatikerna är ju rubbade!
Min sida av släkten är så anti mot religiöst dravel som man kan komma. Visst, vissa av kyrkorna är väl fina o så men där är det oxå stopp. Jag skulle aldrig någonsin köpa allt bullshit som sägs o sjungs där!
Det värsta av allt är att nu kommer man tvingas dras med de där galningarna då en nära släkting gift sig med "jesusfanatikerna".
Allvarligt talat, hur kan man sitta o tuta i sina barn sånt där b*it. En kille på 23 år, brudens bror ser ut och pratar som en stram sektledare. Går runt under kvällen och ber till nån slags gud. En gud han har blivit påprackad av övriga släkten (läs sekten) att tro på och be till.
Jag hoppas verkligen att min nära, nu ingifta inte dras med i skiten för evigt utan kan o kommer ta sig ur det här och lämna detta sjuka ideal och tankesätt bakom sig.
Han har offrat så mycket redan och jag skulle inte bli förvånad om han offrar sin familj för för sin "nya". Det käns svårt men ändå...HAN hör ju till min familj så jag måste ta emot honom den dagen han vaknar upp oc ser verkligheten igen.
***suck***
Jag förstår mig inte alls på såna där "kristenister". Puckon i mina ögon!!!
Någon som känner igen sig och har egna erfarenheter av det här?
Vad kan jag göra mer än att visa vart jag står och samtidigt låta honom veta att dörren alltid står öppen för honom om han behöver mig?
***tacksam för svar och synpunkter***