Min sömn är värdefull, den är helig. Och gud nåde den som försöker sabba den! Igårnatt fick jag, inte ett sms, utan 2 stycken pipande små jävlar. Ja, jag är lättväckt. Jag höll på att bli tokig. Men nyfiken som jag är måste jag ju såklart läsa. Telefonen låg borta på skrivbordet på laddning. Ska jag gå upp? Nä, jag struntar i det, jag sover faktiskt!... Undra vem det är ifrån..? Jag makar mig upp yrvaken och går fram, trycker bort knapplåset, blir bländad till råga på allt, som om inte jag var bitter nog. Sms:et var från en kompis som undrade om jag ville ut och festa. Ursäkta!? På en måndagsnatt?? Nääää, tror inte det, det finns faktiskt folk som jobbar här. Nu konstaterade jag att jag gått 3 hela meter mitt i natten helt i onödan. Jag överväger om jag ska lägga mig under skrivbordet istället för att inte trötta ut mig på 3 meters tillbakavägen. Men jag lyckades ta mig tillbaks, och jag lyckades somna om.. Så, ingen skada skedd!
Och nej, jag är inte så aggressiv som jag låter =)