Dom satt där på vägen, helt oskyldiga och ack så söta.
För att göra det hela mer dramatiskt kan vi döpa dom till Lilly och Hasse.
Jag körde mot dom, kollisionskurs, jag tittade på dom och dom på mig.
Jag närmade mig och tänkte, "Ja, nu borde dom flytta på sig".
Kör ännu närmre, "Oj, nu är det dags!"
Kör ännu närmre "Jävlar, flytta på er!".
Kör över, "Helvete!".
Lilly och Hasse var väl inne i ett väldigt intressant samtal, kanske var dom uppe i en het diskussion som inte fick avbrytas, men nog blev den avbruten alltid, och inte bara diskussionen. Hur ska jag uttrycka det, allt blev bara platt!
Jag tittade i min backspegel och såg fjädrarna flyga. En platt Lilly och en platt Hasse. Att jag prickade in en på vardera däck kallade min far skicklighet.
Jag har smått ångest för Lilly och Hasse, det var verkligen inte meningen! Tänk om dom hade familj och anhöriga.
Ja, dom dog iallafall tillsammans.
Gud, förlåt mig!
(Jag får väl kanske lägga till att jag faktiskt körde på en väg med mötande trafik i andra filen, OBS, detta är alltså ingen sjuk hobby jag har att köra över fåglar).