Jag älskar att köra bil. När jag är riktigt glad sätter jag på dunkadunka musik på högsta volym och kör alldeles för fort, men oj vilken skön känsla. Jag blir så glad inombords.
Saken är den att jag faktiskt gör precis samma sak när jag är riktigt nere. Jag drar på en tung låt och dra på, alldeles för fort, som vanligt. Det ända som skiljer är musikstilen.
Jag tror det är många som gör såhär, för visst känns det bättre?
Man får utlopp för sin lycka och sorg. En bil är mer än bara en bil, inte sant?