Jag slutade röka den 18:e mars 2002. I september 2007 skrev jag den här texten för att dela med mig av mina erfarenheter till mina vänner. Nu har jag nya vänner här, kanske kan den hjälpa någon.
Det går faktiskt. Jag trodde inte det under många år. Inte att JAG skulle kunna sluta iallafall. Jag hade försökt ett par gånger, -78 och -86, och MISSLYCKATS!!! Sista gången höll jag i fem dagar, sen blev jag helt galen av abstinensbesvären. Så jag var verkligen ett "hopplöst fall" i mina ögon. Ändå är jag rökfri sedan 18:e mars 2002. Ytterligare ett par månader med nikotinplåster och sen var jag helt nikotinfri.
Jag närmade mig två års drogfrihet och skulle sätta in tandimplantat (titanskruvar). Röntgen visade att jag antagligen skulle behöva göra en bentransplantation först och för det krävdes total nikotinfrihet. Jag blev chockad och såg för mig ett liv utan tänder. När chocken lagt sig och jag började fundera på en lösning slog det mig att jag numera hade tolvstegsprogrammet och det kanske skulle fungera med rökning också. Så vad säger programmet? Ta det lugnt! Be om hjälp! Okej, jag ringde "sluta röka-linjen" (020-840000) och bad dom skicka allt material dom hade, jag frågade mina vänner i NA som hade slutat hur dom hade gjort. Och inte minst, jag bad Gud om vägledning och styrka varje dag. Jag har tidigare erfarenhet av långsam och försiktig nertrappning av benzodiazepiner på RFHL:s vis och ville även infoga dom kunskaperna i mitt "program". Jag bestämde mig för att det ska inte vara jobbigt, svårt eller förknippat med dåligt mående att sluta röka. Det ska inte kännas som om något tas ifrån mig utan jag tillförs en stor gåva, en frihet. För att jag är värd det.
Baserat på den information jag inhämtat började jag utforma mitt personliga handlingsprogram. Jag provade mig fram till en miniminivå som i mitt fall visade sig vara 7 cigaretter/dag mot tidigare c:a 20. Poängen var att det skulle fortfarande vara bekvämt och tryggt men jag fick tänka mig för och rensa bort all "onödig okynnesrökning". Jag hade ett etui som jag laddade med 7 cig. varje morgon så att jag hade bra koll på läget hela tiden. Ofta tänkte jag att "det är bäst att spara en på kvällen när jag lägger mig i fall jag vaknar och är röksugen". Oftast vaknade jag sedan nästa morgon och cigaretten låg kvar, då tog jag bort den. Så i praktiken rökte jag oftast bara 6 om dagen.
Samtidigt med detta började jag göra motivationsövningar och affirmationer dagligen. Jag skrev en lista med goda skäl att sluta röka, det var allt från att "jag får bättre hälsa" till "jag slipper ciggtiggare". Sammanlagt råkade det faktiskt bli 12 punkter på listan (!!!). Listan avslutades med påståendet: "JAG RÖKER INTE, JAG ÄR EN ICKERÖKARE, JAG HAR SLUTAT RÖKA, JAG ÄR FRIIIII!!!", detta läste jag högt för mig själv varje dag, morgon och kväll. Jag hade tidigare provat affirmation typ "säga snälla saker till mig själv framför spegeln" och visste att det fungerar, om man håller ut i minst två veckor.
Jag kartlade också vilken typ av rökare jag var, t.ex. stressrökare som blev röksugen om jag blev arg eller orolig, att jag "måste ha en cigg till kaffet", att jag tvångsmässigt rökte i varje paus på möten och liknande d.v.s. så fort tillfälle gavs, utan att tänka efter om jag verkligen var röksugen o.s.v. Under den här förberedande perioden införde jag rökfria zoner och tider, exempelvis just pauserna på möten, i bilen, hemma rökte jag bara stående i köket med ett äckligt vattenglas som askfat, tog bort alla askfat. Jag provade också att låta bli att röka då jag blev arg, drack kaffe o.dyl. bara för att se vad som hände. Märkte snart att det starka suget gick över ganska snabbt. Och på detta vis var jag ganska väl förberedd på svåra situationer när jag sedan väl slutat röka. Under förberedelseperioden hade jag ändå tryggheten med mina 7 om dagen, mitt lilla etui. Denna period blev för mig 7 veckor lång, sedan kände jag att det var dags att gå vidare. Expertisen rekommenderar dock att man bestämmer ett datum redan från början.
Jag hade redan från början bestämt mig för att inte snåla med nikotinhjälpmedel även om dom är dyra, jämfört med vad jag lade på rökningen (11000:-/år) så var det ju ingenting ändå. Och jag skulle inte börja snusa, snus innehåller tusentals beroendeframkallande ämnen, nikotin är ett. Så jag bestämde mig för att använda en inhalator och sugtabletter, det trodde jag skulle passa mig. Men den måndagen då jag slutade blev jag förkyld och fick ont i halsen och både tabletterna och inhalatorn river lite i halsen så jag ilade till apoteket och köpte nikotinplåster i stället. Det funkade jättebra, jag följde instruktionerna förutom att jag trappade ner lite snabbare än rekomenderat, jag hade ju förberett mig väl, tänkte jag.
Jag hade också redan från början bestämt mig för att om jag återföll så skulle jag resa mig igen och igen och igen... aldrig ge upp. Nu gick det bra och jag kände verkligen en stor frihet, lycka och stolthet. Ingen nämnvärd abstinens. Faktum är att lyckokänslorna var så starka att jag efter några månader "tänkte" att jag jag skulle börja igen bara för att få uppleva lyckoruset av att sluta igen. Snacka om beroendepersonlighet!!! Idag lever jag lyckligt fri från nikotinberoendet och har själv blivit en sån där jobbig typ som jag hatade när jag rökte. En sån som tjatar på mina vänner att dom ska sluta röka för att jag älskar dom och vill dom det bästa. Så älskade vänner, SLUTA RÖKA!!! Det går, och det går riktigt bra. Jag är med er.
KRAAAMMM Henrik