Ja, nånting har hänt inom mig.
Trogna läsare vet väl om vid detta lag att jag inte mått så där jävla bra ett tag. Höll på att krascha ihop totalt och fick ta lite hjälp av en kurator. Nu vet jag inte hur mycket det har påverkat egentligen, utan jag tror att det är andra, mindre saker i min tillvaro i kombination med ett försök att tänka annorlunda som har fått nånting att hända i mig.
Vad har hänt då?
Jo, jag har insett att jag har förmågan att påverka saker att hända, betydligt mer än vad jag trott själv innan. Jag har insett det att fan, jag är nog egentligen rätt bra, jag är duktig på att göra saker och det jag ger mig fan på brukar jag ju faktiskt fixa, oavsett om det är något jag aldrig nånsin gjort innan eller något som är ren rutin så brukar jag ju faktiskt alltid fixa det, och bra dessutom!
Borde fan ge mig själv medalj eller nåt.
Jag menar, nu är jag ju inte ensam om detta, det finns ju hur många som helst där ute som klarar vardagen och lite mer än det och aldrig ens har reflekterat över det, men det är väl det som är lite felet i vårat samhälle där vi bara föväntas göra det vi ska och vi ska ju inte komma och tro att vi är något bara för att vi har gjort nåt mer än det som förväntas av oss. Det är detta som jag och många andra liksom måste se förbi, vi måste börja glädja oss åt det vi gör, det vi klarar att uträtta oavsett vilken nivå i livet vi står på.
För en del är det en seger att klara av att gå 50 meter på en dag, för en del är det en seger att kanske hänga upp en tavla själv, eller koppla in en tv utan att ta hjälp, för en del är det högre utmaningar som krävs för att man ska känna en seger och då kanske man även missar att känna sig nöjd med allt det lilla man faktiskt lyckas med varje dag. Varje dag är ju faktist en seger, att bara få ha chansen att leva liksom. Eller som Magnus Uggla uttryckte det: Åh åh åh men jag har vunnit en minst lika prisvärd nål.
Åh åh åh bland miljoner spermier gått först i mål.

Fan, det är dags att vara glad, glad över allt man faktiskt har lyckats med här i livet, att vakna till dagen med ett leende på läpparna och säga till sig själv att man faktiskt får vara med om allt detta fantastiska ännu en dag, och att man ju faktiskt har ännu en dag på sig att uträtta stordåd i livet, även om stordådet nu bara är att sätta på morgonkaffet eller om man kanske löser problemet med fred på jorden liksom, allt man fixar har man rätt att vara stolt över.

Jag vet vart jag är påväg nu och det är framåt, framåt i livet, med en nyfikenhet om vad livet har mer att erbjuda, vad jag mer kan sporra mig själva att klara av och i morgon när klockan har väckt mig och jag stirrar in i badrumsspegeln, ska jag titta killen där i ögonen och säga, Fan, du har alla chanser idag att lyckas! Ha en bra dag!

Med mig på min vidare resa tar jag ett citat som uttalades av horatius för över 2000 år sen. Tänk på det och vad det innebär och hitta erat eget sätt att boosta er genom livet, utan att bry sig om någon tycker att man verkar självgod bara för att man är nöjd med sig själv.

"Carpe diem quam minimum credula postero"