Ja, jag måste få dela med mig om en fantastisk upplevelse ifrån förra veckan.
I Lördags var lill-killen på 3 år för trött för att mysa framför TV:n så han somnade runt 18.00, men vi lovade att vi skulle titta på en film på Söndagen istället.
Söndag kväll anlände och det skreks Byggare Bob i högan sky. För er som inte har barn och vet vem Byggare Bob är kan jag meddela att det är "Äntligen Hemma" och "Roomservice" fast för barn.
Men istället för att älta denna (man ser ju samma avsnitt 100 ggr och för vuxna är det inte roligt då) så valde vi att titta på Disneys klassiker, Dumbo.
De flesta känner till denna filmen och jag kan säga det vid den sekvensen där alla besökare retade Dumbo för sina stora öron och dennes mamma beskyddar sitt barn och blev inlåst på kuppen så börjar vår son att otröstligt yla.
Vi stänger av filmen och sätter oss ner och pratar med honom vad som är fel och får till svars;
- De är inte snälla mot honom, man skall inte vara ensamn (hänvisning till att Dumbos mamma blir inlåst själv samt att ingen vill leka med Dumbo).
Efter 20 minuters övertalning om att Dumbo hittar en kompis till slut och mamman blir utsläppt börjar vi titta på filmen igen. Vi hinner väl knappt starta filmen förrän sonen påminns hur elaka de var så det vara bara att lägga ner projektet.
Vi satte oss i soffan istället och pratade om detta i typ 40 minuter och sedan ville han gå och lägga sig.
Säga vad man vill, men tydligen kan de snällaste filmerna sätta skräck i folk...