Kom faktiskt inte på någon bra titel till detta blogg inlägg, så det fick bli ett av mina egenihopspikade otroligt dåliga skämt.....
Fattar du det så grattis, fattar du det inte så är det synd om dig....:P
Det har varit VÄLDIGT mycket tankar och minnen runt dåtid i mitt liv nu ett tag, jag vet inte om det har med åldern, eller mina nyfunna "gamla" vänner at göra, troligen är det nog en kombination, att kunna se tillbaka före allt tråkigt med krysset, ännu längre tillbaka, till första fyllan, första samhörigheten, kompisgänget som utvecklades, eller kankse man skulle säga invecklades, hur allt började, många av de kontakter man har idag, fast som man kankse då inte hade så mycket över för, och de man hade åt helsike för mycket över för, första kärleken, första pussen, första svartsjukan, första olyckliga kärleken....ja allt hände i ett å samma gäng, eller gäng är ju fel att utrycka det som....vi var ju flera grupper.....som hatade varran, men ändå höll varrandra bakom ryggen, vissa av os var välkommna överallt, andra hatades som pesten, fast blev man portad, så var man genast välkommen hos den andre, då hade man ju lämnat "lägret".....
Det är grymt komplicerat att förklara, men vi som var med, vi vet vad det handlar om.
Jag och en tjejkompis har pratat väldigt mycket om detta på senare tid, allt har kommit tillbaka så starkt så jag faktiskt kan känna lukten i den där källaren, jag kan höra musiken, kan känna smaken på makaronerna och kaffet man drack, hur man trodde att man var smart, och att inte föräldrarna fattade att man satt i det stora tältet vi hade utanför källardörren och tjyvrökte, att dom inte fattade att man snattade käket på den lokala bensinstationen, att dom inte visste att man hade gömt undan x antal flak folkisar i källarrummet, under soffan, bakom högtalararen, osv.... Att shellflaggan på väggen inte alls kom från lokala tippen, utan hade stulits i en rajd en sen natt , i jakt efter något att hitta på.......
ojoj.... vilka minnen, vilken känsla det är.....
Fick en heltokig ide, tänk om man kunde göra om allt till en film, eller en följetong, eler bara skriva en bok, ideen är inte omöjlig, problemet är hur man skulle börja, det är ju så många personer som ska vävas samman, och så många miljöer som ska stämma, framför allt ska allt förklaras och berättas på ett sätt så läsaren själv känner den inpyrda doften av tobaksrök, blandat med wunderbaums, och tvåtaktsoljerök från våra mopeder......
ja jösses, är man knäpp eller? Men jag ger mig inte, jag har ideer, och om man nu har det, varför inte ge det en chans, nu gäller det bara att komma på hur......och om det funkar....
Tänker avsluta med en låt denna gång, låten blir med en dansk grupp, och denna musik har MYCKET att göra med tiden jag minns tillbaka till.........