Jag vet att jag många gånger har svurit över folk som "raggar" på garaget.
Sagt saker som att det finns ju en miljon dating sidor och välja på, varför hålla på så här??
Men så för cirka nio månader sen så började jag prata med en, just då för mig helt okänd tjej.
Det hela började med att jag kommenterade en bild på hennes BMW och dess tillhörande turbo kit.
Till en början va det bara bilsnack fram och tillbaka, jag berättade om mitt och hon berättade om sitt.
Många har säkert varit med om att någon har kikat på ens bil, skrivit en kommentar i stil med "snygg bil, MSN??" elr "nice, när ska vi ses??" osv Men iaf, det här kändes annorlunda. Det va inte alls nått sånt snack. Det gick ett par tre månader innan man började tänka i dom banorna.
Vi skrev länge till varandra på Garaget.org och till slut så bytte vi Msn och nummer, veckorna gick och vi pratade flitigt på både MSN och SMS. Det roliga va att ingen av oss vågade ringa. Till slut kom det iaf, ett blygsamt förslag om att träffas, på riktigt. Den första sk "träffen" skulle ske på Meet of the Month i Norrköping, det var ungefär halva vägen var. Det tråkiga var ju bara att ingen av mina vänner ville följa med och själv vågade jag ju inte åka. "Träff" nummer två skulle ske på Street cars fest i Örebro men då va det hennnes kompisar som inte ville åka med.
Men så kom det en dag, en fredag, när jag kände att ne nu fan ska jag åka och hälsa på den här tjejen. Jag vet egentligen inte varför jag åkte, men det va liksom någonting som sa att jag skulle det. Eller det kanske mera att det störde mig att vi inte hade setts än.
Så jag slängde mig i min svarta S2 Coupe och satte kurs mot Nyköping. Första gången vi pratade på telefon blev när jag va halvägs framme i höjd med Real Car i Vingåker. Jag hade lite problem och hitta var hon bodde då hennes adress inte riktigt var den samma som Eniro sa att den va. Så jag fick ringa och hon och hennes kompis kom och mötte mig.
Jag minns mycket tydligt när vi möttes första gången, jag fick vägledning via telen och hon kom från andra hållet för och möta upp. Plötsligt va vi på samma gata bara några hundra meter ifrån varandra, där! såg jag hennes röda S2 Coupe komma glidandes. Det blev tyst i telefonen, allt gick i slow motion när vi möttes. Vi rullade förbi varandra och vi konstaderade det via telen. Jag svängde in på första bästa ställe och stannade och kort där efter kom hon, tjejen som jag pratat med i nära på ett halvt år utan att träffa, tjejen som under flera månader spökat i mitt undermedventa, tjejen som hade fått en kille, som bestämt sig för att vara själv, att börja fundera.
Jag stannade där hela kvällen och natten, men någon sömn blev det inte. Ist satt vi uppe och kollade på film och pratade. Jag åkte hemmåt igen tidigt på morgonen, stannade till hos mamma på vägen hem och mötte henne i dörrn när hon skulle åka till jobbet. Hon såg förvånad ut och frågade, "varför kommer du nu?" "Har det hänt något?". Jag svarade nått i stil med att "ja jag tror att det har hänt något, vet inte vad än bara. Jag måste nog sova på saken"
Och på den vägen är det, jag blev en sån som jag så många gånger svurit över.
Men men så kan det gå, jag är ju inte direkt ledsen för det.
Det finns en tjej där ute som känner igen det här, och jag vill att hon ska vet att jag gillar henne.
Hör det det, jag gillar dig <3