Ibland undrar man varför man sitter och tänker på sina föredetta.
Jag menar va är de bra för?
Jo men man minns första gången man träffades.
Första kontakten liksom...
Första gången man gjorde nått speciellt tillsammans.
Ibland kunde dom rädda en ur en svår situation och ibland va dom orsaken till många av ens problem...
Man minns dom gånger allt annat svek en men de fanns fortfarande vid ens sida.
Man kommer ihåg dom där stunderna när man bara va två och ingen annan visste nått om va som hände.
De va inte alltid de va helt accepterat men de brydde man sig inte om...
Man ville bara ha den där känslan!
Ja ni vet den där känslan...
DET!
Tänk på de när ni funderar på att byta nästa gång.
Kommer ni ångra ert val och kommer saknaden bli jobbig?
Dessa får jag räkna in som några av mina föredetta... :)
http://i167.photobucket.com/albums/u135 … 4138dk.jpg
http://i167.photobucket.com/albums/u135 … h/A6-7.jpg
http://i167.photobucket.com/albums/u135 … CT4269.jpg
http://i167.photobucket.com/albums/u135 … 093519.jpg
http://i167.photobucket.com/albums/u135 … 121008.jpg
http://i167.photobucket.com/albums/u135 … 122910.jpg
http://www1.garaget.org/archive/3/2376/ … 086011.jpg
Mvh
Fidde