i brist på nå vettigt att skriva eller göra så sitter jag här och bara funderar på mitt liv. men har suttit nu i snart 2timmar eller nå men inte kommit på nå vettigt med det.
då jag jobbar så gör jag mkt mer snabbar å säkrare är dom andra på jobbet. men får man jobba kvar ne behåller dom som gör mindre å fuskar mer. känns ju väldigt uppmuntrande att vilja vara där i sommar igen. bara jobba högsässonger jag vill ha fast jobb ju. har ju lite bättre planer med mitt liv, vill ha hus ny bil.
se bara när man är hemma så är det nästan så att folk förutsätter att jag ska hjälpa dom med allt och ingen ting. alldrig nån som ens frågar hur man mår eller vad man vill göra. man finns tex mest då folk vill ha hjälp eller har problem. men den dan jag vill ha hjälp då står man där som ett fån och undrar vart alla är. då finns det inte nån som kan hjälpa till med nå litet knappt.
men det som känns tyngst just nu det är nog kärleken. eller ja mina känslor. har jätte svårt för att börja tycka om nån sen när man väl tycker om nån så mycket att man börjar fundera på om det kan vara rätt. så brukar man få ett roligt svar när man säger det till den det berör. gillar dig också men vill bara vara din vänn.. vist inte nå problem med det inte den som tänker tjata och vara dryg, accepterar det. det är bara det alla som man tyckt om har sagt samma. bara lite olika formulerat. känns som jag kommer leva sj till´s döden knakar på dörren å ber en följa med.
sen blir det ju inte roligare av att moster inte mår bra heller. man kan bara gå runt och vänta finns inte så mycket man kan göra åt det. å det är väll inte så långt kvar åt henne heller.....
känns som jag ska göra en resa i helgen å tankaupp bilen sen åka tills det tar slut. vara där en stund sen rulla hemåt igen. bara för att få skildra tankarna lite.
