’’Är det ledigt här?’’
Jag tappar fokus från mobilen jag surfar på och tittar upp från telefonen.
Där står en märklig man som precis ställt en fråga till mig.
’’Förlåt vad sa du?’’ säger jag och tittar mig snabbt omkring i restaurangen.
För jag har givetvis hört vartenda ord av hans fråga redan första gången.
’’Kan jag sätta mig här?’’ Frågar han igen, samtidigt som han nickar mot platsen bredvid mig.
Där min väska står och min jacka ligger perfekt.
Jag har hunnit registrera att hela jävla restaurangen nästintill är tom.
Han kan alltså välja mellan minst 35 andra stolar. Han kan ligga fucking raklång om han vill.
Jag vet inte vad jag skall säga och funderar på desperata lösningar, eller möjligtvis någonstans att gömma mig. Hela situationen är så förbannat obekväm. Framför allt konstigt.
Jag funderar på varför i helvete han vill sitta bredvid mig?
Parallellt funderar jag också på hur jag skall hantera situationen och svara artigt på hans fråga. Innerst inne är jag ju en trevlig tjej men jag orkar inte alltid vara social.
Alternativet är att oartigt skrämma skiten ur honom. Den här mannen är mycket märklig.
Inte på något sätt anmärkningsvärt ful eller frånstötande.
Han luktar inte illa och verkar absolut vara helt nykter.
Han är en man som jag aldrig skulle lägga märke till.
Om han inte stövlade fram och frågade om han fick sitta bredvid mig. Vilket han nu hade gjort.
Skulle jag fejka ett viktigt samtal?
Eller plötsligt börja prata eldig spanska?
Kanske låtsas vara magsjuk och simulera kväljningar?
Bara ignorera honom och sjunka in i mobilen igen?
Börja sjunga och skratta okontrollerat?
Han hade inte heller en Jehovas-skylt på sig.
Jag hinner tänka tusen tankar kring hans avsikter men får aldrig för mig att fråga.
Men jag vill ändå inte veta?
Tillslut går mannen. Bara sådär. Han säger inte ens hejdå. Plötsligt känner jag mig ensam och vill ropa åt hans ryggtavla att komma tillbaka och prata med mig.
www.suprajezzica.se
Ej fordonsrelaterade blogginlägg saknar kommentarsmöjlighet