Har precis klivit ut ur duschen efter jobbresan till Norrköping igår. Det är så fruktansvärt skönt att duscha av sig den där jävla lukten av Jägermeister, öl och fyra miljoner cigaretter.
Ska jag tala direkt från hjärtat kan jag säga att så här jävla bakfull har jag fan aldrig varit, det är helt jävla sinnessjukt vad illa jag for i natt.
Det kanske inte är så jätteintressant men vi gick och la oss runt klockan 5 i morse och gick upp vid kvart över 8. Ner och äta frukost, vilket inte var det lättaste men jag fick i mig en halv macka och några flingor.
Efter jag ätit och undrat lite över vart fan mitt kaffe tog vägen känner jag något - jag behöver spy och det är nu!
Jag tar fram kortet till mitt rum, slänger mig i hissen och upp till 5:e våningen där jag kämpar och plågas med spyor i munnen i jakten på att hitta mitt rum. Väl framme så tappar jag kortet och eftersom jag springer så lyckas jag även sparka bort kortet så det hamnade ytterligare några meter från dörren. Jag var i alla fall nöjd med min insats över att jag lyckades spy i toaletten.
I bussjäveln så var det samma visa. Efter ungefär 8 mils körande känner jag att jag behöver spy igen och gör verkligen allt jag kan för att inte spy rakt ut i bussen. Jag lyckades.
Så mycket som jag svettades när jag kämpade med det där har jag aldrig varit med om.
När vi anländer till stan igen så ska min käre far skjutsa hem mig, för jag var inte i något vidare skick för att köra bil så jag åkte med honom.
När jag satte mig i bilen känner jag ännu en gång att jag behöver göra mig av med lite vätskor, så först fick jag en skitsur uppstötning som jag inte hade några problem med och tänkte för mig själv; "Inte här och inte nu!" Precis när jag tänkt det spyr jag hejdlöst men lyckas hålla munnen stängd, samtidigt som det var så mycket spyor att kroppens naturliga reaktion var tydligen att svälja, det var inget vidare i smaken....
Pappa öppnar dörren och fnittrar lite åt mig och frågar om jag mår dåligt.
"Mhm" säger jag med hela munnen full av spyor. Jag kliver ur bilen går till gräsmattan och där kan jag verkligen släppa loss det där jävla helvetet jag hållit på i 15 mil med min pappa asgarvande bakom mig.
Det var den sorgliga delen av historien, så över till det roliga!
Det kom igår fram att jobbet ska sponsra Rickard Rydell nu när han börjar köra tävlingar för Chevrolet. En stor fin dekal på en kanonplats, så den verkligen syns.
Han höll ett litet föredrag för oss i cirka 1,5 timme som var jävligt kul att lyssna på. Han berättade mycket kul han varit med om och jag tänkte ta ett exempel.
Det var massor med exotiska bilar som var ute och körde på någon bana, om det var Knutstorp eller Gälleråsen eller vad det var. Efter några varv så kör Rydell ut med sin STCC Volvo s40 med ungefär 300 hästar och körde ifrån dom allihop. Det såg i princip ut som att varje Porsche och Ferrari stod stilla. Stenhård fjädring och ett vidrigt styvt chassi är något man kanske skulle satsa på?
Vi ska även åka och titta på premiären på Mantorp som ska bli riktigt roligt. Då tänker jag fan inte dricka i alla fall, för det har jag fått nog av för stunden.
Inte den mysigaste historien kanske, men var tvungen att skriva av mig och berätta om mina bravader.
Ha det king, tjingeling!