Med tårar i ögonen och gråten i halsen sålde jag igår min ögonsten. Den guldfärgade fina Supran.
Dock bättre att den hamnar någonstans där någon har möjlighet att fixa iordning den än att den står och tynar bort på min parkering.
Får försöka få tag i någon bruksbil nu så man klarar sig till och från jobbet, inte för att jag åker Supra till och från jobbet året runt, bara sommartid resten av året får man glatt motionera.
Men men, sorgetid här i stan när en av de mer unika bilarna har försvunnit...