Kommit hem från en resa norrut. Varit till Umeå på släktbesök i "fattigkvarteret". Tyvärr bara varit dit en snabbis sedan begravningen för 9 år sedan. Tiden går fort... Eftersom det vart tal om att kvarstoden av morfars samlingar bara skulle kastas så vart det en snb inventering av vad som fanns kvar och även fast mycket är borta så verkar det finnas en del kvar. Så det kan kanske bli att man får haka på ett släp efter S60in och dra med sig Arne och åka upp och hämta en massa prylar.
Under rotandet i lador och så km både jag och farsan av oss när vi öppnade dörren till ladan. Där stog den. Epan! Den röda duett-epan som var den första bil jag körde på egen hand och lärde mig grunderna i att köra bil med :) Lite smutsig, lite taskigt med väder i nåt av däcken och så men man vart ju lite nostalgisk och nästan lite sugen på att ta en tur för gamla tiders skull. Nu lär det som om man vore sådär gammal igen :D
Samma entusiasm kan jag väl inte säga att jag hade för fordonet jag körde hemåt - farsans V50. Shit vilken tråkig bil. Plastig, obekväm, vinglig (sällan jag kör osänkta bilar så man är ju inte van vid hur en normal bil går på vägen så kanske därför jag uppfattar den som vinglig fast den är som den ska?) och dem där 140 hästarna måste haft paltkoma... Nu ska jag inte döma ut en hel modell pga ett exemplar, men är tveksam till att det blir en sån ifall man i framtiden behöver en kombi. En V60 skulle nog inte va fel då, men då lär dem ta fram en modell med femma i först i så fall.