alrdig varit bra på att skriva ner tankar men va fan... kan ju försöka :P
äntligen har en stund för mig själv... det är min tredje helg när jag varit ute med bilen och ställt ut... och hur känns det? jo, ja vet inte... fortfarande chockerad... har stött på generösa domare varje gång. först var det mecadagen i haninge och åkte hem med people's choice och 3e prispokalen i ljudtävling. vecka efter - scf uppsala - special award... och igår - scf norrköping - best interior. kul att andra uppskatar vårens slitadne i garaget.. har själv slutat räkna timmar när dörrsidorna nådde 200 timmars arbete och var långt ifrån klart och baslådan var bara en mager dröm någonstans i min lilla hjärna... för att inte säga att japsarna har stökat till med instrumentbrädan och monterat kabelhärvan i den så när man antligen plockat bort alla plastdetaljer runt i kring och skruvat löss den så upptäckte man att säkringsdosor vill inte sitta kvar i bilen utan dom vill ut tillsammans med brädan. tjufff... 10 timmars slit bara för att kunna flocka i en timma och montera tillabaka i 6 timmar...
men nu är det uteliv som gäller och det är bara fantastiskt. ibland känns det att andra utställare är för snälla mot varandra... kommer fram å pråtar med dig, ler, vill samåka till utställningar... hade jag vetat att det är så härlig stämning bland utställare så skulle jag börjat bygga för länge sen... eller ju... jag har byggt bilen i tre år å ställt ut litegranna i förra året men på nåt jävla konstigt sätt var jag helt enkelt för blygg å kräma ur mig ett ord eller ett välkommande leende :] kan nog påstå att jag var ung och dum haha.
det är nog svårt att inte nämna alla besökare som kommer fram och snackar med en. även när jag skriver det här så reser sig hår på min nacke...det är så coolt att vara där bland andra fina åk... för tre år sen var jag för första gången på en bilutställning för att titta och såg på alla ägare till fina bilar som övre kast och tamejfan jag skulle aldrig våga komma fram till dem och börja snacka och beundra deras bilar...borde pråtat med dem, kanske fått lite inspiration...de är ju som en familj.... ja, ung och dum...
...men i alla fal inte försökte hitta minsta fel i deras byggen heller. blir lite ledsen när folk kommer fram och första de ser är en bubbla i lacken eller tecken på röst på en skärmkant och börjar skratta och skryta... sen går de och hoppar i en rishög och piskar iväg... yes, min bil är en femtonåring som gått 33000 mil i vädret och ovädret, på kanadensiska, polska och svenska vägar... en billig ekonomisk kärra som inte ens går att trimma utan att byta hela motorn... än sen?? det tar enormt mycket tid att återuppfina en bil utan förutsagt framtid och även om man försökt så dyker skiten upp igen... så Du som läser detta och inte gjort någonting på din egen bil, försök själv säger jag innan du börjar kritisera... för att inte nämna ettans betyg här i bilens profil. det är så ynkligt att lämna ett dåligt betyg utan motivering. hur fan ska jag veta vad jag kan förbättra om Du som bedömer inte hjälper mig att gissa....?
there you go, mitt första blogginlägg...
känns bra? vet inte... hoppas ingen blir sur på mig.. jag skrev ju att jag var dålig på att skriva ner tankar ;)
...ufff...