Dags att lätta ankar!
Jaha då skall man kanske ge sig på en sammanfattning av det här projektet för tanken var ju att det skulle vara något tillfälligt, kanske den skulle klara vårt första mål, tänk om den klarar mål 2 osv och det kanske inte är slut här än det vet vi inte i dagsläget. Så om detta är en sammanfattning i det stora hela eller inte det får framtiden utvisa helt enkelt.
I korta drag så köptes bilen (BMW E36 318ti) osedd med swish, bilen kördes ner av en god vän, vi satte klorna i den 1-2 veckor och vi fick fram en riktigt billig bil som om den höll verkade underhållande. Steg 1 var att överleva BMW SC/CS träffen på Ring Knutstorp som varade i 2 dagar, vi var väl inte allt för hoppfulla men med tiden växte förtroendet även om det ända in i sista sekund var lite osäkert om bilen skulle funka. Det visade sig sen att bilen fungerade alldels ypperligt på Knutan och vi hade mycket skoj även om det inte fick så fort, bilen uppträdde bättre än förväntat, styrde in bra, var inte FÖR mjuk, bromsade ner bra, tempen var rock solid och däcken höll bättre än förväntat. Knutan kan summeras med ett ord succé!
Så med detta i ryggsäcken kom nästa fas i min och Skölds äventyr med bilen, en fas jag själv haft nära i tankarna under lång tid men som johan nog varit lite tveksam till, försiktig som han är. Nu var det iallafall allvar vi skulle ner och även om bilen funkat bra fanns en lista på måsten att beta av inför en eventuell resa. Precis som inför Knutan var det kaos ända in i det sista men på något vis är det en del av utmaningen, man vet att man på något vis löser det men det skall inte vara för enkelt :-)
Nåja till slut var det då dags att lämna Svedala och hälsa på vårt så älskade Nürburgring, efter många om och men kom vi fram till att vi lämnar Svedala på söndag kväll och åker hemåt veckan därpå runt lördag lunch. Efter att ha packat bilen lite i omgångar efter konstens alla regler vilket förvisso gick riktigt bra då Compacten är tacksam med sin karosslösning att packa och avsaknaden av bur gjorde att vi med lätthet fick plats med 5 däck på fälg, 5 tombackar Bit, verktyg, kläder, kameror personlig utrustning och guuud vet allt.
Under året som gått har det varit många som visat intresse av att följa med, faktum är att intresset var större än någonsin i år och ett tjugotal människor hade bestämt sig för att hänga med, i vanlig ordning så droppade antalet ju närmare vi kom avfärden och det är som det brukar, däremot fick vi en ny deltagare i form av Magnus som i ett sent skede beslutade sig för att deltaga i vad som skulle bli hans premiärtur ner till paradiset. Magnus är ett uppskattat inslag så att få med han kändes trevligt, visst han är irriterande snabb men med åldern börjar jag inse att kidsen en dag måste få ta över, dessutom hade vi ju Gabriel med och HAN är ju sjukt snabb vad han än kör på för bana så det var lika bra att kapitulera i förskott. För övrigt hade vi ju bara underdogen med oss och vi var glada om vi kom ner helskodda!
Så då var Magnus plötsligt hos mig för avfärd och det var nu allt skulle hända, allt det där man räknat ner till under så många dagar, nu skulle vi förhoppningsvis få betalt för allt slit, alla förhandlingar i hemmet, allt idogt sparande och alla timmar man lagt på bilen osv.
Magnus med sin läckert röda M3 E46 och vi med vårt Blå/Rostfärgade underdog stod nu frustande eller kanske stånkandes i mitt fall framför huset, efter att ha vinkat familjen adjö styrde vi nu kosan mot min vapendragare Sköld (även han vid namn johan) Vi passade på att fylla upp underdogen på vägen och en stund senare var vi framme hos sköld.
Det tog inte så lång tid förrän vi var klara och avresan var ett faktum, första steget är Öresundsbron som är vacker men även är något slags faktum att NU har resan börjat. Normalt sett är resan genom Danmark riktigt dryg men här flyter det på riktigt bra och milen rullar på, ett halvhjärtat försök att hitta en sista INGO mack gavs upp nästan omgående då det var för långt bort så vi vände igen och riktade nosen mot Rödby och färjan. Väl framme var det grönt ljus och vi kunde köra direkt på båten, vi var lite före Magnus så vi ville inte köra på innan vi såg han framme vid båten, gubbarna stressade oss och plötsligt såg vi Magnus i backspegeln, vi rullade på så sakta men då blev det rött ljus, det slutade med att vi fick backa tillbaka och vi missade alltså båten med sekunder, gissa om Magnus fick höra detta och givetvis får höra det resten av hans liv. Halvhjärtade försök att skylla på mitt tankningsförsök köptes inte. Nåja båtarna går ofta så det var ingen big deal och plötsligt hade vi rullat på nästa båt. Ombord så passade vi på att äta lite medhavd mat och då frugan är kallskänka var det hög klass på maten, något färjan inte kan skryta med. Proppmätta och lite sega var det nu dags att hoppa ner i bilarna för att äntligen beträda tysk mark, även detta är en fas i resan när man är i rätt land liksom.
Ni som gjort den här resan vet att den första sträckan är ganska tråkig, inte blev det bättre av att det nu var skymning och det regnade, vi hade dock så mycket uppdämda förväntningar så lite tråkigt väder bet inte så hårt på oss, det var helt enkelt bara att köra på och bilen var förvånandevis underhållande även om den var REJÄLT lastad med prylar. Visst det gick inte att marscha i 180 utan vi fick nöja oss med 140 men å andra sidan tillät vare sig ljus eller väder några högre farter, milen rullar på och vi har väl inte direkt vädergudarna med oss, regnet tilltar och stundtals regnar det på rätt så bra men på något vis kommer vi framåt och en sak som kompenserar är ju bristen på trafik, så här mitt i natten var det väldigt lugnt och det var riktigt gött! Även en 140 hästars fyra slukar soppa och vår underdog är väl inget under av bränsleekonomi, faktum är att jag tror inte M3 e46:an drog vansinnigt mycket mer i jämn motorvägsfart. Iallafall var det nu dags för ett första tankstopp kombinerat med en bensträckare och ett litet toalettbesök. Efter att vi var mogna för avfärd passade vi även på att byta förare i vår bil något som var svårare för Magnus som körde ensam.
Regnet öste nu ner och det var becksvart ute, vägarna var dock bättre och fast att vi närmade oss större städer var trafiken helt lugn, jag satt bakom ratten och insåg att mörker och regn var sövande, som tur var hade vi en fungerande stereo i bilen och jag hittade en fantastisk kanal där det sändes någon form av VM i klarinett, det ena stycket efter det andra spelades upp under flera timmar och det var en OMÖJLIGHET att somna till detta i längden lätt vedervärdiga program, alltså var det ett effektivt sätt att hålla sig vaken ;-) Själv är jag extremt luttrad vad det gäller att lyssna på udda musik under resans gång eller vad sägs om att sjunga Kalle Schevens vals i närmare 300 blås, sånt lär man sig att uppskatta som vän till David men det är en HELT annan historia, för övrigt har vi en del HELT galna historier att berätta men det tar vi efter preskiberingstiden som väl är 25 år eller nåt :-)
Sakta men säkert betar vi av milen, vi känner oss inte stressade alls då vi kommer fram mitt i natten och det enda som skall ske är att vi skall nanna kudden, vi har några mindre störningar i trafiken men absolut inga stopp eller staus och i övrigt har vi börjat vänja oss vid regnet. Mellan varven får vi sänka farten men sedan är det lite torrt ett tag och vi trycker till och trot eller ej men når hiskeliga 150 blås i vår lilla überlastade underdog! Ett säkert tecken på att vi kommit framåt är när vägarna blir bredare men samtidigt vackrare, miljön är mer tilltalande och vi märker att det både svänger och märks lite nivåskillnad vilket uppskattas som ett permanent skadat Petrolhead! Nästa steg som brukar vara en milstolpe är ju att man ser den första skylten med Nürburgring, då vet man oxå att det alldeles strax blir mindre och svängigare vägar och det gillar vi ju, som Magnus på rejsa säger “ det är kul när det svänger” något som är ett ledord för oss alla på den här resan. I takt med att vi närmar oss blir vi mer upprymda, tramsiga och lite busiga, dels är det skönt att resan ner börja gå mot sitt slut men sedan är det ju så att vi vet att vi snart är vid vårt mekka, vår luftkuhrort, det som vi drömmer om från dag till dag nu äntligen skulle vi få njuta av detta smörgåsbord fullproppat med just sådana läckerheter som vi föredrar, det brummar och luktar bensin, det swishar och pyser, allt varvat med doften av gummi, varma belägg och annat mums mums.
Efter att ha svängt lite fram och tillbaka på dessa godbitar till vägar var vi nu vid banan och körde mot vårt boende, Magnus bodde på Lindenhof, Sköld hos Helga och själv bodde jag hos en bekant vars lägenhet var tillgänglig. Alla befann vi oss på ett avstånd av kanske 500 meter eller så och det var riktigt bra. Efter att ha släppt av pågarna vid sina ställen körde jag bort till mitt ställe, nu var man såklart riktigt seg, dels var Klarinett VM över men man hade slappnat av nu och då kom tröttheten. Väl framme visade det sig att jag skulle ha lite svårt att hitta exakt var jag skulle sova och det blev lite bökigt innan jag blev klok över det, en madrass på golvet funkade dock ypperligt och det tog inte lång tid innan jag somande, jag tror klockan var 4 på morgonen och jag insåg att jag inte skulle sova så länge då den interna klockan brukar ringa vid 6 snåret oavsett vilket liksom. Men nu var vi ju inte här för att sova och man var väl lite som ett barn på julafton och man ville bara ta del av allt det underbara här nere.
En kort summering av resan ner får vara följande #magnusmissabåtentilloss #mörkt #regn #ingentrafik #smärtfritt #klarinett #bilensköttesig #framme #sova