JA fy fan :( 15 år sedan estonias förlisning.
Min mamma var med på båten o jag var 6 år när de hände är 21 i dag. Livet vändes verkligen upp och ner. Det har ju inte varit lätt dom här åren att gå vidare.
Men i allafall så va de minnesgudtjänst här i lindesberg för alla anhöriga. och innan vi åkte till den så var de jag och min sambo min mormor och morfar min morbror mats och min morbror magnus och hans sambo och mina 2 kusiner. var i fellinsbro vid minnes stenen och lade ner en fin blomkrans och så tände alla ett varsit ljus. de var jätte fint. stod o prata lite allihopa. trevlig o så. men fan va tungt de känndes helt plötsligt kunde knapt svälja så jävla ledsen vart ja o så jävla arg. fan varför hon. så kommer alla tankar i gång hon o jag hade åkt på båten 2 gånger tidigare kommer i håg att de fanns ett jätte roligt bollhav som ja alltid ville vara i.
och jag skulle varit med även denna gång när estonia gav upp. men ja ville inte då. så ja fick vara hemma hos mormor o morfar. hade presis börjat i skolan minns inte riktigt va de va men vbi skulle göra någon utflykt o ja ville vara med på den. tänk att skolan räddade mig. otroligt. Men de känns nu i efterhand att ja svek min mamma fan varför hon kan inte fatta att de har hänt varför just vi faan. MAUD ÖSTERVALL försvann på estonia 25år var hon.
OCH som de inte skulle vara jobbigt redan nu så åkte vi till lindes stadskyrka o va med på minnestunden. var framträdande med piano och cello o de va så jävla fint o så jävla sorgligt 6 långa låtar ca en timme satt vi där å lyssnade. jag har vart o pratat med psykolog o pratat ut om mina känslor när ja var mindre. ja har alltid kunna prata om de. men när vi satt där första låten ja trodde ja skulle dö.
vart så jävla ledsen så va tvungen att sätta händerna för ansiktet o springa där i från fan nästan. va jobbigt de vart. men de vart bättre efter en stund. ville verkligen vara med satt på samma bänk som min sambo och mormor och morfar. sambon till vänster hon var ledsen som ja o mormor på högra sidan var med ledsen. vi höll alla i hand då kända ja mig stark och att jag ska klara alla svåra hinder i livet. men de va jätte fint. men alla tankar bara flög runt i huvudet. men så kom jag på att jag aldrig har gråtit utombords för att min mamma försvann jag har bara varit ledsen inombords har varit ledsen men de va länge sen ja grät. sorgligt men sant. ja måste ju ha gråtit när de hade hänt ja vet inte de va länge sen o va liten då. Men de vart jätte jobbigt i går vart både arg o ledsen på samma gång ville bara slå sönder något eller bara försvinna.
fan så kan de vara världens länsta blogg
så vart de när morfar lade nier kransen o vi tände våra ljus
sen ringde min morbror magnus nyss :) nu har ja fått en liten kusin till kl 8 i morse en liten flicka :)
Och allt hade gått bra :) nu är de bara o kämpa vidare
sorry att de så mycket att läsa men är så ledsen måste få av mig lite känslor.