Blogg
Bilen är såld 28 juli 2013, 14:30
Nu mina kära vänner är bilen såld. När det väl hände hände det rätt fort. Det är som min mekaniker och följeslagare Storm brukar säga - det räcker att EN person ringer på annonsen, bara det är RÄTT person som ringer.
Och det var det den här gången.
Bilen har "gått på export", kan man säga, till Gotland. Köparen har tidigare haft väl omhändertagen bil som såldes till fel person för sex-sju år sedan och sörjde fortfarande att han fick se den köras ner av nya ägare. Han hade full förståelse för att jag ville hitta rätt köpare till min bil. Och han hade verkligen fastnat för den.
Efter några telefonsamtal (jag envisades med att messa ett trettiotal bilder av alla tänkbara "fel" och märken på bilen för att jag inte ville att han skulle åka i onödan och bli besviken) var båtbiljetter bokade, dock för frun och svågern, då han själv jobbade... Nervöst att sälja bil till någon som inte kan se den själv innan köpet... :P
Dock gick allt bra, de blev överförtjusta när jag backade ut bilen ur garaget och efter en kort provtur blev det kaffe och pappershantering innan de drog iväg mot ön.
Via SMS har jag fått veta att den nya ägaren är jättenöjd med bilen som överträffade hans förväntningar och jag måste säga att det känns BRA att bilen hamnade på saltfria Gotland hos just den här personen. Nu har bilen alla förutsättningar att rulla länge!
Om du läser detta - lycka till med bilen och jag hoppas den ska ge dig lika mycket som den gett mig!
Några av de sista bilderna jag tog på bilen får avsluta den bildkavalkad ni fått under de dryga sex år jag ägt bilen:
13 juli 2013. Mindre än en vecka innan bilen såldes till Gotland. En sista runda kring Kinnekulle en vacker lördagskväll.
13 juli 2013. Mindre än en vecka innan bilen såldes till Gotland. En sista runda kring Kinnekulle en vacker lördagskväll.
13 juli 2013. Mindre än en vecka innan bilen såldes till Gotland. En sista runda kring Kinnekulle en vacker lördagskväll.
13 juli 2013. Mindre än en vecka innan bilen såldes till Gotland. En sista runda kring Kinnekulle en vacker lördagskväll.
13 juli 2013. Mindre än en vecka innan bilen såldes till Gotland. En sista runda kring Kinnekulle en vacker lördagskväll.
TACK alla som följt min projekttråd och min blogg, om att bygga personligt med mycket begränsade resurser. Det har varit en spännande resa. Nu är jag billös för första gången sedan jag var fjorton år gammal och köpte min allra första bil, en orange Bubbla, 1302 -72. Det känns onekligen lite konstigt.
En idé som vuxit fram är att kanske försöka hitta en fin lågmilad skattefri bil som myndigheterna inte gärna kan bråka om ifall jag blir ställd utan inkomst och behöver söka försörjningsstöd.
Men jag avvaktar en tid, inom några månader bör jag veta hur det utvecklas och tills vidare lånar jag en bil av min syster om jag behöver och kan köra någonstans.
Var rädda om er! <3
// Ellen
Bilen är till salu 28 juli 2013, 14:30
Var sak har sin tid. Som det här inlägget som borde publicerats för en månad sedan.
Då lade jag ut min illblå bil på annons på Blocket, och i min projekttråd skrev jag också detta inlägg:
Tyvärr är det inte så kul skäl till att sälja bilen.
Det som händer är att mina mina sjukpenningdagar tar slut i augusti och FK kräver att jag ska in på ny arbetsförmågeutredning. Helst redan nu i juni, meddelade de via telefon för ett par veckor sedan, i samband med att de "glömt" handlägga mitt ärende så jag plötsligt stod utan pengar när det var dags för räkningarna... Det finns risk att jag blir hänvisad till försörjningsstöd från soc, och då får jag inte äga något överhuvudtaget. Det är inte ens säkert att jag kan bo kvar i lägenheten, det är en bostadsrättstrea köpt för sextusen kronor, med hyra på 3800 inklusive garage. Men ägandet är ett problem om man ska ha försörjningsstöd.
Har nu försökt få FK att förstå riskerna med att göra fler utredningar, har ändå varit sjuk i fjorton år, hade tillfällig sjukersättning mellan 2005 och 2010, har genomgått mängder av utredningar både av vården, FK och Arbetsförmedlingen, har gott om läkarutlåtanden som säger att jag inte är ett dugg arbetsför och behöver lugn och ro och att fler utredningar riskerar att försämra min hälsa, men ÄNDÅ...
Sjukgymnastiken de krävde för 1,5 år sedan gjorde att jag var rejält mycket sämre och knappt kom ur lägenheten under ett halvår, och totalt tappade livslusten. Den veckolånga försäkringsmedicinska utredning de gjorde för tio år sedan förpassade mig till ett mörkt och tyst rum under två års tid, då jag periodvis låg i pendlande medvetslöshet. Jag VET vilka risker det innebär.
Jag känner mig jagad med blåslampa, misstrodd, oönskad och som om jag inte har rätt att leva så gott som går med den här sjuka kroppen... Tror även tiden börjar ta ut sin rätt. Ett år, visst, fem år går också, tio år börjar bli tröstlöst. Men nu är det närmast löjligt.
Dessutom känner jag att jag hela tiden blir mött som om jag var nysjuk. Jag har faktiskt fjorton års erfarenhet av att leva med den här sjukdomen. Tro mig, jag har provat mig fram och kommit på rätt bra vad som funkar och inte funkar under den tiden.
Jag tvivlar på att någon teamutredare som jag själv får informera om vad ME är för något har så mycket att tillföra i min process. Däremot är risken stor att de med mandat från FK kräver saker som gör mig förämrad, och rentav riskerar permanenta skador.
Ska ärligt erkänna att jag svajar ordentligt rent psykiskt, emellanåt undrar jag om det alls är värt att leva.
Försöker intala mig att jag är värd att ha ett liv. Att jag faktiskt är värd att få ha en trygghet och en ekonomi som gör det möjligt att leva. Och att jag är värd att slippa mosas sönder av Försäkringskassan och den ekonomiska och praktiska oron.
Emellanåt känns det bara rätt hopplöst. <3
Kramar!
*Host!* Men titta här?! *dammar* 30 juni 2012, 23:09
Ni har väl sett att min projekttråd är avdammad?
Bilen står just nu hos Jimmy på Custom & Paint i Karlskoga.
I tråden finns nya bilder som Jimmy skickat och jag försöker uppdatera löpande - nu har bilen varit en vända i lackboxen. :)
Välkomna dit, både gamla och nya följare! :)
http://www.garaget.org/forum/viewtopic.php?id=96807
// Ellen :)
När ni var på Elmia... 11 april 2012, 18:38
I helgen var det påsk och Elmia. Jag hade fått biljetter för att kunna gå, tack för det rara Matte PAIN! :)
Tyvärr ligger biljetterna oanvända på köksbordet.
Jag var inte i skick. Det är inte mycket här som är i skick längre.
Bilen är det inte, den är inte tvättad på ett år förutom en maskintvätt när den var utlånad för ett tag sedan, den står på vinterdäck och det är osäkert om jag får den besiktigad innan körförbud inträder den sista april. Innan besiktning finns dessutom en del som behöver åtgärdas, handbroms och belysning är tydligen sånt de är lite petiga med där har jag förstått? ;)
Jag är inte tvättad på tre veckor.
Lägenheten ser ut som om någon släppt en bomb här, utan överdrift, och om några veckor ska de dessutom påbörja ett stambyte så värre lär det bli.
Jag har följt Elmia lite sporadiskt via FaceBook. Jag har inte haft kraft att engagera mig i era projekttrådar. Men jag ÄR intresserad av vad ni gör och jag hoppas kunna återkomma.
Just nu går all kraft åt att parera försäkringskassan IGEN.
Tappade trådarna ordentligt strax innan påsk men kom med hjälp av mina närmast ur uppgivenheten och hittade ilskan, plockade fram häxhatten och kvasten igen och bestämde mig för att ge systemet en riktig råsop. Kanske stoppa upp ett och annat kvastskaft hos utvalda tjänstemän och politiker också?
Så... när ni andra förberedde för att packa ihop efter Elmia, startade jag webkameran för att göra min insats i Påskuppropet mot utförsäkringarna.
Det blev en film som jag nu till slut lyckats få upp på YouTube. Se den gärna och sprid den gärna. Den berättar något som friska människor behöver känna till. Och som även media behöver ta upp. Och politikerna behöver ta det på allvar.
Tror du inte sjukförsäkringen angår dig? Det gör den. Vem som helst kan bli sjuk eller skada sig. Och då är det viktigt att skyddsnäten fungerar. Tyvärr kan man inte lita på det.
Så här ser verkligheten ut för många sjuka i Sverige idag.
Jättetacksam för all hjälp att belysa problematiken och sprida klippet!
Kram till er alla, och jag hoppas vi kan ses något framöver ändå, när jag får in lite LIV i livet igen, och inte bara ska överleva. Om inte annat kan jag rekommendera Kinnekulle, mitt blommande berg, för härliga utflykter med bilarna! :)
Tjoa gärna till om ni hamnar i närheten! :)
// Ellen :)
Tillvaron haltar vidare... :) 13 mars 2012, 00:09
Ja hörrni... här blir inte mycket bloggat. Har fullt upp med att få ihop livet, och hålls mer på Facebook eftersom jag behöver en arena där jag kan få respons på mina tankar, för att utvecklas vidare och få lite mothugg och medhåll och tips och förslag. Dialogen är viktig för mig.
Blev utförsäkrad nov 2010, genomgick arbetslivsintroduktion tre månader och blev till slut sjukskriven från 1 mars (fast det kom FK inte fram till förrän i mitten på april, så det var rätt tufft innan det var klart, hyra och sånt där behövde ju betalas ändå).
Nu har det gått ett år. Jag började i höstas förbereda för en ny ansökan om sjukersättning, genom att försöka ta mig in på psykiatrin, eftersom FK ansåg att min kroniska neurologiska sjukdom skulle botas med kognitiv beteendeterapi. Efter tre bedömningssamtal med en psykoterapeut kom han fram till samma sak som alla kollegor som utrett mig tidigare. Jag hör inte hemma i psykiatrin, och de kan inte hjälpa mig.
Okej, men då har jag det på papper i alla fall.
Och sedan tidigare har jag ju arbetsförmedlingens utlåtande, att jag är helt oanvändbar på hela arbetsmarknaden.
Då saknades bara en objektiv bedömning av min arbetsförmåga, de ville alltså ha ut mig i arbetsträning. Pratade med min läkare om det och hon beslöt att skicka mig till en sjukgymnast för funktionsbedömning.
Det var väl ungefär där allt gick helt åt pipan. Har tagit mig dit med hjälp av ledsagare. Och efter en kort stund lätta övningar släpats därifrån i kramper, haft svimningsanfall och varit helt under isen i flera dagar. Faktiskt lagom så att jag en vecka senare börjat ta mig på fötter, lagom tills det varit dags att åka tillbaks till sjukgymnasten...
Med dusch var fjortonde dag och dammsugning var sjätte vecka var läget ganska ohållbart. Har knappt kört bil överhuvudtaget sedan i höstas. Jo, 500 meter bort till coop, och någon enstaka bra dag har jag tagit mig till pappa en knapp mil bort. Har i alla fall inte tankat på hela vintern, så då förstår ni hur lite jag kört...
Mina ledsagare vågade inte lämna mig ensam eftersom jag blev så dålig efter sjukgymnastiken, och dottern mådde riktigt dåligt över situationen. Både kaoset här hemma och oron för hur dålig jag var. Till slut sa skolsköterskan ifrån, och kontaktade biståndshandläggaren.
Vid ett följande möte med FK, läkare och biståndshandläggare konstaterades att jag blir så dålig av sjukgymnastiken att min ADL (vardag med mat och hygien) inte längre fungerar, och att dottern kommer i kläm så pass att det kunde övervägas om det var lämpligt att hon vistades hos mig. Biståndshandläggaren föreslog att vi skulle avsluta sjukgymnastiken och försöka få mig på fötter igen. FK var avvisande, och tyckte att jag behövde ut i arbetsträning, och att barnet väl kunde bo hos sin pappa om jag inte orkade med det också?
Vi satt och bara gapade. Det är alltså viktigare att jag kommer ut i arbete till varje pris än att jag orkar sköta min egen hygien och vara förälder till mitt barn?
Min läkare förklarade för övrigt att min ME är kronisk, att det inte finns någon behandling, att prognosen är dålig och att jag inte kan förväntas återfå någon som helst arbetsförmåga. Och att ytterligare belastningar kan leda till permanent försämring.
Jaja, det blev bara två besök till hos sjukgymnasten, sedan sa även hon ifrån att hon inte kunde göra någon bedömning eftersom jag blev så dålig hela tiden.
Försäkringskassan var inte nöjd. De ville skicka mig på utredning av arbetsförmåga på smärtmottagningen. Smärtmottagningen? Min läkare vägrade, jag hör ju inte till smärtproblematiken i första hand. Det är ju mina kroniska influensasymptom, den snabba utmattningen och den långa återhämtningen som är mina stora problem.
I samråd bestämde vi att jag skulle remitteras till en neurolog som specialiserat sig på min sjukdom. Han är överläkare med över 30 års erfarenhet och har numera privatklinik i Östergötland. Han kan ge en "second opinion" på diagnos och prognos, eftersom FK inte tycker det räcker med vad specialistmottagningen i Göteborg och min läkare säger.
Så, nu ska jag dit. Den 27 mars är det dags. Ledsagare är bokad, och jag kommer få betala 4300 kronor för besöket.
Om det hjälper mig i processen mot FK? Ja, det återstår att se, men om inte det här räcker vet jag inte vad FK begär.
Jag har för övrigt startat ett behandlingskonto nu, för mina sjukpenningdagar tog slut den 28 februari, då hade jag varit sjukskriven ett år. Min läkare har sjukskrivit mig längre än så, men FK har inte gett mig fler sjukpenningdagar så just nu vet jag inte hur det blir med ekonomin framöver.
Om jag beviljas fler sjukpenningdagar får jag en lägre sjukpenning, och max 1,5 år till. Om jag inte beviljas fler sjukpenningdagar hjälper det inte att min läkare sjukskrivit mig, då blir jag utan pengar ändå. Det är den 13 mars, och två veckor tills räkningarna och läkarbesöket ska betalas. Jag hoppas de fattat något beslut tills dess så att jag vet om jag klarar hyran...?
På kontot tänkte jag stuva in ev fondmedel om jag orkar söka fonder igen (har inte lyckats med det det senaste året, för jag har varit för risig) och så håller jag på att annonsera ut diverse ägodelar, som jag hoppas ska inbringa lite pengar också. :)
Parallellt med detta har jag också börjat studera hur kronisk borrelia beter sig, eftersom min funktionsmedicinska terapeut fann tecken på borrelia vid en testning strax innan jul. Hade ju en borrelia 2003 som sent om sider behandlades med antibiotika, men enligt utländsk expertis finns risk att det inte räcker och att man kan utveckla kronisk borrelia, neuroborrelia. Dessutom är det så gott som omöjligt att se neuroborrelia i sjukvårdens standardprover.
Neuroborrelia beter sig väldigt mycket som ME, visar det sig. ME, kronisk borrelia, kvicksilverbelastning, hypotyreos typ 2 mm har nästan identiska symptomlistor. Tyvärr är alla dessa diagnoser sådant som den svenska sjukvården inte hanterar. Jag har fått förslag från ME-specialister att ta ett annat sorts borreliaprov och skicka till en klinik i Tyskland, men det kostar också, drygt 7000 kronor. Dessutom kostar behandlingen runt 200 000 om det skulle visa sig vara borrelia i provsvaret.
Men jag och terapeuten jobbar på med örter och kosttillskott, och jag tror vi kommer lösa det här också även om det lär ta tid. Jag vet också att om jag slipper en massa belastningar som jag inte har resurser till kan jag nästan klara min vardag på egen hand.
Så det är målet. Att jag ska kunna få en sjukersättning för att betala hyran och att jag ska kunna få in lite fondmedel och sådant så att jag har råd att fortsätta med behandlingen hos Patrik och ev prover utomlands. Säger sjukvården "det går inte" envisas jag fortfarande med att säga "jag har bara inte hittat nyckeln än".
Jag är på väg. En sak till som jag gärna skulle vilja komma på hur man gör är förresten att lägga bilen i tvättmaskinen, tvätta och sedan hänga den på tork. Det är nog ungefär vad min energi räcker till, och jag tycker riktigt synd om min smutsgris till bil, den är inte tvättad sedan förra våren...
Kramar / Ellen :)
Long time no see! 15 augusti 2011, 17:19
Jag har inte varit speciellt aktiv. Inte här och inte någon annanstans heller, faktiskt.
Har inte så mycket att berätta, och det jag vill prata om vill jag oftast ha just samtal om, och utan kommentarsfunktionen blir det lite väl mycket monolog.
Jag är inte på någon annan sida heller, utan har helt enkelt faktiskt tystnat. Bloggtystnat.
Får se om jag orkar/klarar att bryta tystnaden framöver, men tänkte i alla fall uppdatera dem som undrat vart jag blivit av lite... :)
Jag sökte permanent sjukersättning och slogs för det från maj förra året till mars i år. Det tog musten ur mig, fullkomligt. Därefter lyckades jag efter mycket om och men få sjukskrivning, tre månader åt gången, så var tredje månad kastas jag ut i ovisshet. Inte speciellt konstruktivt, för jag lär ju knappast tillfriskna från en kronisk neurologisk sjukdom bara för att jag får en än mer osäker situation ekonomiskt.
Hur som helst, kraften är slut, och i år har jag inte fått ordning på något alls. Sommaren har inte innehållit några bilträffar, utflykter eller äventyr att berätta om.
Vardagen handlar mest om att få det mest nödvändiga att fungera, hygien, hushåll, matlagning, hålla mig på fötter. Några dagar har vi varit ute på något, men jag straffas ofelbart av försämring, och har haft långa perioder då jag inte varit i skick att lämna lägenheten utan hjälp.
Men EN ovanlig sak har jag i alla fall lyckats med! Fick förfrågan om att vara sommarpratare i P4, och tackade ja. Det var ett jätteprojekt att få ihop ett fungerande manus, så som jag mår, men jag är glad och stolt över mitt program som dessutom fått jättebra respons från massor av människor!
Vill du också höra finns programmet här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.as … el=4585951
Ha det gott, och GLÖM inte att ta vara på allt värdefullt i vardagen. Livet är skörare än man kan tro!
Kramar / Ellen :)
Fritt fall 25 mars 2011, 15:51
24 mars klockan 13.02
Nu kom posten. Jag har fått ett avslag på ansökan om sjukersättning. Beslutet är alltså taget nu, utan nytt utlåtande från förtroendeläkaren och jag kan inte kommunicera eller komplettera mer! Min läkares förslag om utredning verkar ha försvunnit helt. Jag är helt chockad, trodde inte det var möjligt... :O *tomrum* :O
24 mars klockan 13.43
Tårarna rinner och jag gråter så jag skakar. Fattar inte hur jag ska hitta kraft att ta tag i det igen.
Att prata med min handläggare var ungefär lika konstruktivt som att prata med en vägg. 25 minuter och hon bara slingrade undan med att "försäkringskassan tyckte det fanns tillräckligt med underlag nu" trots att min läkare i sitt senaste intyg föreslagit en försäkringsmedicinsk utredning för att få en mer objektiv grund att stå på.
Inga svar eller några förklaringar, och vilken behandling jag ska ha för att bli frisk kunde hon inte svara på heller.
"Jag vill inte ha er jävla sjukersättning, jag vill ha den där behandlingen er förtroendeläkare skriver om, så att jag kan bli botad och bli frisk, kan du hjälpa mig att få veta vad jag ska göra för att få den?" vet jag i alla fall att jag morrade vid ett tillfälle...
Till slut nådde jag den inte alls konstruktiva punkten då jag totalt bröt ihop och konstaterade att jag ORKAR inte ett varv till, det har redan gått åt ett år till det här, det finns en hel A4-pärm med papper som förklarar varför jag inte är arbetsför, och ändå fattar de det här beslutet utan att jag ens fått ta del av föredragningsunderlag eller förhandsbesked inför beslut - jag hade ju trott att jag skulle få ytterligare förhandsbesked eller information i alla fall...
Nå, till slut var jag framme vid "det här är ju inget liv, det här är ju ingen idé, jag ORKAR inte längre". Det var knäpptyst i luren, sedan hörde jag samtal på avstånd, efter någon minut knäppte det till och sedan hörde jag någon skriva på ett tangentbord. Efter tre minuters tystnad då hon inte svarat på mitt förtvivlade utrop la jag bara på luren utan att säga mer. :(
Jaja, ska försöka skrapa ihop mig så att jag klarar av att äta mat, gråta slut på tårarna och se vad som finns kvar, just för dagen är nog kämparkrafterna slut i alla fall...
24 mars klockan 16+
Grät och hulkade och snorade hysteriskt i fem-tio minuter, och har sedan tagit tag i allt med ett ryck som jag nog inte hade kraft till egentligen.
Till min glädje var det en politiker från regionen som hörde av sig via PM och undrade om jag kunde tänka mig ett möte med henne och en politiker från socialförsäkringsutskottet när denne ändå skulle till vårt område i april, så det hoppas jag vi kan få ihop.
Det satte fart på mitt jävlar-anamma så... :P
Jag har återkopplat med de medier jag haft kontakt med den senaste månaden, en tidning som var med mig till arbetsförmedlingen under arbetslivsintroduktionen (inte publicerat ännu) och lokalradion som gjorde inslaget om påskuppropet och utförsäkringarna för ett par veckor sedan. Får se om de vill följa upp, jag har sagt att de är välkomna att vara med i processen i så fall.
Jag har även briefat med min pappa och ett par andra närstående och fått lite pepp och uppbackning.
Nu har jag också pratat med stödgruppen på kommunen (där jag har ledsagarhjälp för inköp mm) och informerat dem, och de ville få mig att söka försörjningsstöd omgående, vilket jag inte vet om jag orkar. De återkopplar till mig i morgon för ev besök.
Och efter det ringde jag den FK-handläggare som var med på arbetsförmedlingen, för att se om hon kan hjälpa till att driva på så att jag får ett beslut om sjukpenning. Avslag eller godkänt, vilket som, bara jag VET vad jag har att rätta mig efter!!! Tyvärr arbetar hon deltid och återkommer först på måndag.
Allra sist har jag ringt min vårdcentral, för att återkoppla till min läkare vad som hänt. Han är tillbaks nästa vecka, så på tordsag morgon blir jag uppringd så han får veta.
Jag har dock inte kommit mig för att äta lunch, och jag har en smällande huvudvärk och är väldigt trött.
Men jag tänker fan inte ligga på soffan och dö i tysthet, jag ska skrika högt och sparka hårt och vara RIKTIGT obekväm på vägen, det kan de ju räkna med!!!
24 mars klockan 22+
Nu är jag bara väldigt, väldigt trött och magen är svullen så jag ser ut som om jag är i femte månaden, det påverkar min IBS med den här stressen. Från 70 cm midjemått till 85 cm på bara några timmar! :O Tur man kan skratta åt eländet.
25 mars klockan 08+
Weeho. Nu har underhållsstöd och bostadsbidrag ramlat in på kontot. Tillsammans med det som var kvar av barnbidraget innebär det att det finns 1582 kronor till mat, hyra och räkningar på obestämd framtid! :P Jag lever tveklöst ett spännande liv fyllt av utmaningar! ;)
25 mars klockan 08+
Jag vet inte än om jag ska orka överklaga eller hur jag ska göra. I första hand måste jag lösa det med ekonomin, om jag ska lägga kraft på att söka försörjningsstöd eller om jag ska avvakta och se om jag får sjukpenning. De har fortfarande inte påbörjat behandlingen av min sjukpenningansökan så jag vet inte om sjukskrivningen blir godkänd heller...
25 mars klockan 12.32
Dagens mail till FK-handläggaren:
"Hej!
Efterlyser de handlingar du igår lovade att sända till mig med A-post. De är inte med posten idag.
Snygg hantering av en människa i kris igår förresten. Verkligen omtänksamt. Kommunens ledsagare hade en hel del synpunkter på ditt agerande när de fick ta över.
Mvh / Namn, personnummer"
25 mars klockan 14.09
Haha, fick just ett underbart, varmt och omtänksamt svar från min handläggare!
"Hejsan
Brevet är skickat igår och har det inte kommit idag så kommer det troligtvist på måndag.
mvh"
Förnamn Efternamn, kontaktuppgifter.
***
Tycker det är synd att ni inte kan kommentera detta inlägg, för jag hade verkligen behövt lite pepp och glada tillrop nu!
Kramar / Ellen <3
SMS-förbud när man kör? 22 mars 2011, 09:03
Såg på Radio Skaraborgs hemsida http://sverigesradio.se/sida/artikel.as … el=4413171 att det snart kan bli förbud mot att skicka sms samtidigt som man kör bil. En majoritet av politikerna i riksdagens trafikutskott vill ha ett förbud.
Jag kan inte annat än att hålla med, argument behövs inte ens.
Rekommenderar er att se videon nedan, den är mycket tänkvärd.
Var rädda om er och andra!
// Ellen
Ska vi flytta?! :P 19 januari 2011, 18:34
Jag har hittat en PERFEKT fastighet!
Kan till och med tänka mig att lämna mitt älskade Kinnekulle för det här... :P
http://www.aftonbladet.se/bil/article8430565.ab
// Ellen :)
Byggt ny bil! GOD JUL! :) 21 december 2010, 20:49
Japp. Här är det ju som det är med cirkus Försäkringskassan och allt vad det innebär i energiförluster och ekonomihaveri, men häromdagen fick vi ett infall, jag och Embla, och bestämde oss för att bygga en ny bil!
Har ju övervägt att göra av med Volvon ett tag eftersom min ekonomi verkar gå rakt åt fanders nu när jag blivit utförsäkrad, men om man tager vad man haver så... Ja, det går att hitta på mycket även utan nämnvärd budget.
Således har vi inventerat gömmorna och använt det vi hade hemma och byggt oss ett helt nytt ekipage. Jadå. Du läste rätt. Det blev både bil och husvagn.
Faktiskt ett garage också!
Ja, i ärlighetens namn blev det även ett hus... Komplett med skyddsängel på skorstenen och allt...
När vi ändå höll på fixade vi oss en skog och en drös med djur, bland annat två nyfikna älgar! :P
Jaja, den här bloggen suger utan bilder, eller hur?
GOD JUL på er alla! :)
GOD JUL till alla vänner på Garaget! :) Bilen var mer lik vår Volvo innan vi satte blå kristyr och "lampor" på den, men det syns absolut att det är vår BOCA-husvagn i alla fall!
I år blir det tyvärr inga postjulkort, alla mina frimärken går åt till min korrespondens med Försäkringskassan, A-kassan och diverse andra myndigheter. Det skriver jag som vanligt om i utförsäkringsbloggen: http://blogg.expressen.se/me-cfs/
Kramar / Ellen