Blogg
12 personer skadade mellan 2007 & 2009 5 februari 2010, 20:24
Visst är det extremt! Hemskt! Förskräckligt! Mellan 2007 och 2009 skadades 12 personer på övergångsställen i Örebro.
Visst är det en skrämmande siffra. =O
Örebro har ca 100.000 invånare så att 12 av dessa lyckas skadas vid övergångsställen måste göra att så många obevakade övergångsställen som går måste byggas om så det blir enfiligt och de som korsar vägen inte behöver korsa flera filer samtidigt.
Men hallå? Ni som styr i denna j***a stad, tänk för h-e!!!
12 personer är INGET!
Om vi leker med tanken att 5% av Örebroarna går över ett (1) övergångsställe en (1) gång per dag så ger det 5000 övergångar per dag och 1.825.000 övergångar per år.
Nu tror jag att MINST 25% av folket i stan passerar ett (1) övergångsställe åt två (2) håll, exempelvis mellan parkeringen och arbetsplatsen. Sen är det massor av folk som passerar fler än ett övergångsställe dagligen, men vi räknar på det ovan:
100.000 * 25% * 2 = 50.000 övergångar per dag
50.000 * 365 = 18.250.000
Vi hade 12 skadade personer på över 18 miljoner övergångar. 0.00000067% av övergångarna leder till olyckor... Men detta är räknat på 1år, de skadade var ju på 2år. Så halvera summan - 0,00000033%...
Är dessa platser då farliga? Eller borde kanske de som skadat sig tänka efter innan de klampar ut i gatan nästa gång?
Jag anser inte att det är farligt på något sätt, bara folk har respekt för varandra. Man kan inte tro att man är stålmannen, 2ton stål vinner oavsett vem som gör fel och utgår man från det så går allt bra.
Så sluta bygg om vägar och skapa farliga situationer och lägg pengarna på vettigare saker, kanske att lära folk i skolor att bilar gör ont om man inte tänker.
Källor:
Befolkningsmängd - avrundat från Wikipedia
Antal skadade - "Örebroar'n" vecka 5 -2010
Kunden har alltid... FEL! 1 februari 2010, 13:09
Vi har alla hört uttrycket "Kunden har alltid rätt!", men hur väl stämmer det egentligen? Hur kan en person som kliver in i en butik veta mer om en produkt än personen som jobbar med den 40 timmar per vecka? Hur kan en person som sitter i kostym i Stockholm veta mer om hur mycket skrymmande last som går in i en lastbil, än de som lastar och kör bilen? Hur ska en person från Transportstyrelsen kunna sitta i Örebro och veta bättre om vädret för asfaltsläggare i Orsa och bestämma hur lång tid det ska ta?
Nej just det, det kan de inte.
I nästan alla fall där uttrycket "Kunden har alltid rätt!" brukas är kunden en "amatör", dvs en vanlig person som lagt 1 timma senaste månaden på efterforskningar om det ämne problemet rör. Den som hanterar problemet är däremot proffesionell, dvs tjänar pengar på det den gör och jobbar troligen 20-60timmar per vecka med att hantera samma typ av problem. Enligt mig är det ganska givet vem som bör ha mest koll på olika situationer.
Jag lovar att det sitter långt över 1000personer på denna sida som skulle sitta och skälla på en tekniker hos en bredbandsleverantör för att det tog tid att flytta tjänsten. Personer som skulle klaga att vägarna är ofarbara för att det plogas för dåligt och för sällan och givetvis på fel sätt. Personer som klagar över hur paket ser ut efter att ha fraktats jorden runt i budgetklass. MEN samtidigt påstår samma personer att ingen kan göra deras jobb bättre än dem...
Det är här felet ligger. Jag är inte bättre på det jag gör på dagarna än min granne är på det han/hon gör på sina dagar. Samtidigt är inte min granne lika duktig som mig på det jag gör och jag är inte lika duktig som min granne på dennes sysselsättning.
Med andra ord är jag heller inte bättre på att ploga rätt, sätta rätt priser på varor, jaga tjuvar eller något annat än de som jobbar med det dagligen.
Men detta är svårt för folk att förstå. Och av min erfarenhet efter samtal med kunder på tidigare arbete är det främst medelålders kvinnor som har svårt att förstå detta. De anser att de vet hur det ska gå till, vilka priser det ska vara och vilken tid det ska ta att ordna det. Men de tycker samtidigt att de är bättre på barnuppfostran än dagisfröknar och lärare (som har utbildning i det). Men främst är de BÄST på det de själva gör...
Mitt sätt att behandla dem var att fråga vad de jobbade med och om de trodde jag kunde mer om deras jobb än jag kunde om mitt. När de tvekande sa nej var det bara att säga "Och vad får dig att tro att DU kan MITT jobb bättre än mig?". Sen kunde man börja lösa problem.
De enda som var värre än dessa var de som hade tjänster som inte fick vara kopplade till företag i sitt företag och gnällde att de förlorade pengar, men de stackarna fick ofta lite paragrafer och frågan om de var lika slarviga med allt i sitt företag, sen brukade de be om ursäkt att de var så arga...
Sen vet vi alla att kunder ljuger.
Vet ett så roligt fall där jag talade med en kund som bara skrek ut skit över vårt företag och mitt beteende och allt via detta telefonsamtal. Efter lite om och men krävde kunden att få tala med min chef, vilket jag givetvis ordnade och sen asgarvade. Chefen hade 10minuter innan bestämt att kvalitetssäkra mina telefonsamtal och hade hört hela samtalet. När kunden sedan skulle förklara vad jag sagt förklarade min chef att hon hört hela samtalet, sen blev det ganska tyst...
Och dessa situationer är inte direkt ovanliga.
Så kan vi då säga att kunder har rätt? NEJ!
Kunder är folk som vill tro att de kan allt men vänder sig till någon som kan det bättre för att det ska bli rätt, för att sedan klaga.
Så nu tycker jag alla som tänkt tanken "Kunden har alltid rätt!" börjar tänka om. INGET företag med den inställningen kommer bli långlivat och folk som kommer in med den inställningen på ställen bör tänka om... Företag ska givetvis bry sig om sina kunder, men när de säger att kunden kan deras jobb bättre än de själva kommer det bara gå utför - eller vill du betala för att folk som kan en sak sämre än dig ska göra det?
Jag skulle det inte. Betalar jag pengar ska de veta vad de gör, åtminstone ska de veta bättre än mig - annars kan jag ju göra det själv, inte sant?
Så har kunden alltid rätt? Nej. Så gå inte in i en konversation med den attityden igen, snälla. =)
Blod... 25 januari 2010, 15:18
Det genomgående temat för denna dag är verkligen blod och hur seg man blir när man tappat ur en stor del av det. Är ruskigt seg och har stränga order att ta det lugnt från personalen på sjukhuset. Lyckligtvis är det ingen skada jag ådragit mig, utan en donation av blod för att ha samvete att ta emot blod den dag jag själv drabbas av en större olycka. Dock är det mindre rekommenderat att lämna blod när man sovit dåligt ett par dagar, jag var på väg att svimma i stolen lagom när maskinen började pipa.
Bilen är jag mindre glad på. Den valde att stanna i lördags och nu totalvägrar startmotorn röra sig. Får ta och göra en större felsökning snarast, det blir ju ett gyllene tillfälle att putsa upp lite rör och kolla hur stiften ser ut efter ett år. =)
Nu är det dags att fortsätta ta det lugnt. =)
Sova lite kanske? 13 januari 2010, 03:52
Hoppas min kropp vill ta sig upp ur sängen imorgon.
Jag har inte tränat styrka eller kondition på ca 1-2år innan. Sen pratade jag med en tjej som tränar 7dagar per vecka och lyckas krångla in mig i att träna. Jaja, lite rodd och lite styrka hade vi sagt.
Jag räknade inte med att "lite" rodd till uppvärmning var 1mil på 1timma. Efter 3km var jag tvungen att sänka från max tyngd och inse mig slagen. =/ Hatar att förlora...
Sen en timme med överkroppen (eller nja, en timma där kroppen fick göra något medan huvudet studerade henne om jag ska vara ärlig) där jag la 10kg mer än henne på allt. DUMT...
Sen hatar min kropp när jag stretchar, så jag chansar på att inte göra det... =)
Efter vad alla sagt om att jag inte ska komma upp ur sängen samtidigt som axlarna blir tyngre för varje minut som går har jag inte tagit mig från soffan till sängen, men nu är det väl dags. =)
Som en rolig bonus när man lägger sig såg jag att stagean låg topp 5 på visade bilar detta dygn. Det tackar man för. =) Alltid roligt med uppskattning. =)
Men nu är det sängen som hägrar. Godnatt alla. =D
Saab - Om GM är smarta är det historia... 11 januari 2010, 14:14
Det är ganska roligt att se hur många som desperat skriker att Saab ska räddas.
Inser ni inte galenskapen för GM om de säljer och inte avvecklar?
OM GM väljer att sälja så ingår alla patent för att tillverka Saab, all teknologi och all styrka i varumärket - och det blir en konkurrent till de märken de fortfarande har.
En organisation som pumpar in pengar och bra idéer som kanske kan få Saab att gå plus och ta marknadsandelar skulle ge ett dubbelt slag mot GM. Först förlorar de pengar när Saab gått minus - och sen tar det marknadsandelar från dem.
Om de istället avvecklar Saab har de tagit bort ett alternativ för kunden (dvs fler som kan köpa deras övriga bilar) samtidigt som de har alla patent, all teknologi och alla framsteg tillgängligt för sina andra märken.
Idiotiskt att sälja om man ser från GMs håll med andra ord.
Men det blir värre:
Om vi ser Sverige så bryr vi oss mycket om att vi får en större arbetslöshet här, samtidigt som vi inte bryr oss en sekund om det är hög arbetslöshet i USA, Kina eller Tyskland. Vi tycker Sverige är viktigast men GM bryr sig givetvis mer om USA då det är deras hemland.
Om en nedläggning av Saab kan rädda 10000jobb (siffra tagen ur luften som antagande) i USA och det kostar lite jobb i Sverige är ju inga bekymmer.
Vi skulle ju jubla om ett företag sa upp 100.000 kineser, flyttade företaget till Sverige och anställde 10.000 personer här.
Börjar ni se vad jag vill komma till?
Om GM säljer är de kompletta idioter om man ser med deras ögon. Det finns inget positivt för GM i en försäljning. Summan de kan få är en struntsumma mot den ekonomiska skada ett blomstrande Saab skulle kunna ge GM under en 10års period. Med en engagerad ägare skulle Saab plocka marknadsandelar, vilket GM vet. Det fanns en anledning att de köpte bolaget en gång i tiden - det fanns (och finns) potential i märket.
Men fundera själva en stund innan ni skriker i kommentarerna:
Om DU hade ett företag med flera produkter som slogs mot varandra och du inte hade råd att ha alla kvar - skulle du då sälja en produkt till en konkurrent så någon annan tar marknadsandelar - eller skulle du lägga ner den och vara glad när det sålde mer av övriga produkter?
Är GMs chefer smarta lägger de ner Saab.
Bryr de sig om historia och känsla finns en förklaring att det går dåligt och de bör byta jobb...
Kan inte sluta le. =) 9 januari 2010, 22:18
Hej. =)
Nu är jag glad. Rakt genom hela kroppen.
Jag fick träffa min dotter idag. =D
Kramades med henne under 2timmar bland hennes mamma och hennes vänner/släktingar. Och det gick över förväntan. Inget tjafs om nåt. =) Hade min mor med som psykiskt stöd och allt gick som sagt riktigt bra. Hade inte sett dottern på ca 6månader innan idag. =/
Tänk vad glad man kan bli av kramar och pussar från en 1 år gammal prinsessa. =D
1 år. 7 januari 2010, 00:41
Tänk! Ett helt år. Vad tiden går fort.
Min dotter är ett år. =)
Det känns så sjukt att ens säga det då jag tycker att jag nyss var ett barn.
Men nu är det bara ett stort grattis till lilla Filippa. =D
Tankar... 4 januari 2010, 02:03
Det här året har börjar bra - kanske för bra.
Jag är inte van med att saker ser ut att kunna falla på plats, då det inte gjort det på ett par år och speciellt inte det senaste. Nu känns det som det gjorde när jag började gymnasiet - jag är bäst. Vad folk än säger så kan jag bara le och läsa av människan och ser de sårbara punkterna. (Sjukt, men jag gör det på nåt märkligt sätt.) Jag känner mig oövervinnerlig. Det är jag inte van med.
Sist jag hade den känslan konstant var just när jag började gymnasiet. Funderade om jag ville gå i Örebro eller Västerås under 1a året, medan jag skulle ha gått i Hallstahammar enligt folkbokföringsadressen. Gick 2dagar i Örebro, kände mig tveksam och skulle byta (och flytta) och morsan började ringa den ansvariga för var jag fick gå, och gubben hon talar med förklarar att det var omöjligt att jag skulle få gå i Västerås.
Jag gillar ordet omöjligt - det är bara rena idioter som använder det. =) Allt går, det är bara mer eller mindre svårt. Så jag blev lite sur och bestämde mig att ingen gammal gubbe skulle styra var jag skulle gå skola. Upp med internet och knappa, hittar lite lagar och där stod de ord som fick mitt ansikte att skina stort - om jag skulle gå år 2 eller 3 på orten hade jag laglig rätt att gå år 1 på samma ort. När jag sen sa att jag skulle gå flyg i Västerås började han förklara hur svåra proven dit var och jag kunde bara le och förklara att de inte skulle vara något bekymmer. Jag fick svaret "Gå var du vill - vi betalar." Och när jag fått som jag ville och visste att jag fick gå vilken skola jag ville i landet så valde jag att gå tillbaka till den jag redan börjat - jag hade ju bara bevisat att jag fick göra vad jag vill och att ingen kunde slå mig på fingrarna. =)
De där testerna gjorde jag sen - och klarade dem. Valde sista veckan mellan Västerås & Arvidsjaur - och jag ville inte att morsan skulle knacka på utan förvarning, så det blev Arvidsjaur. Ett flygcert med motiveringen - "Det är en kul grej." Jag gjorde det jag tyckte var kul med utbildningen och ville göra det ordentligt. En lärare såg blek ut under en "nöd-övning" där han gnällde att jag sa "lalala, låtsas sända nödmeddelande, lalala". Han tyckte inte jag tog det på allvar. Motorn gick på tomgång och jag tyckte vi skulle göra allt rejält så jag ilsknade till 3000ft över havet och sa till läraren att han skulle dra av motorn helt så vi fick se om jag skulle lyckas få ner oss säkert. (Värt att notera - inget flygfält nära, bara skog och sjöar samt en liten smal grusväg där jag sa att vingarna fick plats med en meter tillgodo, läraren tyckte vattnet var bäst...) Jag fick inte högsta betyg på den lektionen, men vem brydde sig - jag fick ju leka mer i planet utan lärare efter det. =) Det var ju en kul grej...
Precis som det var en kul grej att flyga över Örebro med lite kompisar medan det blev mörkt. Tornet ropade och förklarade att hon stängde och var tvungen att släcka alla lampor på flygplatsen - och frågade om vi ville landa innan dess.
Vad tror ni? En upplyst flygplats där man ser tydligt var man ska och säkerhet finns?
eller
En kolsvart flygplats en kolsvart sensommarnatt med dåliga landningsljus och utan vetskap om vinden för landning?
Jupp, ni gissade rätt. Kvinnan i tornet lät ungefär som en mamma som släpper ut sin 14åring på en fest, och när bilen kommer är det ett gäng 20åringar i en raggarbil. ;) Livrädd. Men när vi tittade bort såg vi flygplatsen slockna.
Samtidigt som det hände började passagerarna bli mer oroliga (att de satt i ett plan jag flög skapade en del oro, att flygplatsen släcktes ökade det en aning). När vi njutit av staden i mörker åkte vi dit vi trodde flygplatsen låg och såg att terminalbyggnaden lös, men det var allt - inte en enda lampa som hjälpte till med höjden, och inga landningshjälpmedel. En analog höjdmätare (lufttrycksmätare) och kroppens sinnen. =) När vi går ner för landning ber jag dem säga till när vi passerar terminalen - och råkar nämna att är vi inte nere innan den så måste vi gasa eller krascha... (a) Vi var nere innan, men landningen blev inte perfekt, så jag gasade upp igen. =D Flög ett varv till och hör en kille i baksätet plocka ur headsetet med kommentaren "Jag vill inte att det sista jag hör innan jag dör ska vara din röst." Jag log. Den landningen blev perfekt, och jag kunde åter se mig själv i spegeln och säga att jag var oövervinnerlig.
Sen kom hon... Som sabbade så mycket. Personen som fick mig att lägga mig i barnspel för att hon inte skulle gråta. Som bröt ner mig.
Men nu är jag på väg upp igen, och det känns så märkligt. Jag sitter med funderingarna om det kan vara så här lätt som det var en gång i tiden. Funderar varför inget går helt åt skogen. Visst har det hänt småsaker, som att bilen jävlats och bara stannat för att den ville det, men den startar ju igen efter att man bett snällt i 5min. Det är ju inget extremt som hänt. Och det skrämmer mig. Det går för lätt igen. Frågar jag en människa en sak så blir svaret som jag önskat i tankarna. Och andra saker blir på det sätt som är lämpligast för att inte göra förhastade saker. Allt stämmer. Kan det vara så lätt? Eller kommer det ett stort bakslag snart? Jag kommer helt klart titta på allt många gånger innan jag tar beslut de kommande månaderna - men fortsätter det så här kommer 2010 bli ett ruskigt bra år. =D
Äntligen försvinner 2009! Och det ska bli ett så underbart år 2010! =D 31 december 2009, 12:56
Ja nu är helvetet över. =D Vi går mot nya tider och en ny chans att vara positiv. =D
Visst finns en risk att det håller i sig 2månader till då det kinesiska nyåret är nån gång i februari, men det skiter jag fullständigt i. Nu ska det bli bra. =D
Det kan inte bli värre än det som varit då jag för ett år sen hade det så bra en människa kunde ha det. Dotter på väg, tjej som man slapp ha hemma och bara åkte och hade trevligt med, nyinköpt bil, jobb med över 20k varje månad. Sen kom 2009... Tjejen vägrade tala med mig och tog dottern som jag sett 2gånger på ett år, bilen är en enhörning - vill inte alltid vara snäll - och inbrott mm, jobbet la ner osv... Så nu är man ju nästan nere på botten, men jag har rest mig. Och nu vill jag ha ett underbart år.
Och jag SKA ha ett bra år. =D
Allt går med positiva tankar. Det här ska gå. =D
Jag struntar i allt som varit, efter 12 drar jag ett streck över det (försöker iallafall) och ser framåt.
Gott nytt år - Hoppas vi alla ses någonstans under kommande år. Och tveka inte att hälsa om ni ser mig, jag biter inte hårt. =D
Lavinvarning klass5 på min balkong - spränga? =D 28 december 2009, 11:32
Vad skönt det är när man kopplar bort alla riktiga problem och koncentrerar sig på småsakerna. Det förgyller verkligen livet att lägga en dag på hur man ska lösa en sak som egentligen inte spelar någon roll alls.
Som just nu - det hänger ut snö från taket. Och det hänger 1 meter ut i fria luften. Ett ca 20cm tjockt lager (om inte mer efter allt snöande).
Så nu är frågan om det räcker med smällare man kastar upp för att spränga bort detta, eller behöver man ha kraftigare saker? Risken att missa är stor och det är mitt tak i ett bostadsområde så en dynamitgubbe eller handgranat är nog inte lämpligt - någon som har tips?
(Och det ska bort med en smäll, ingen dum spade...)
