Mmm, häromdagen var det dags för något jag inte gjort på lääääänge. Något jag saknat mycket. Förberedde omsorgsfullt och satte sedan igång med STOR förväntan.
Kände sältan träffa smaklökarna och strävheten från det grova fick mig att reagera med en grimas. Njutningen fick mig att låta högt.
Mjukt bröd. För första gången på flera år. Underbart. En skiva fullkornsråg utan jäst eller andra tillsatser. Lite margarin, en skiva kokt saltrulle på. Mmmmm!
Måste verkligen bredda mitt ätande. Fast det kanske inte är det mest lysande tillfället just nu, direkt efter en pencillinkur, men någon gång måste jag ju börja. Är så less på att bara äta kött och grönsaker, fyra gånger om dagen. Samma diet i två år.
Har börjat småäta diverse annat den senaste månaden. Tar en yttepytttesmakis av det jag känner för. Lite knäcke, ett bett av frukten Embla äter, slickar av fingret när jag skvätt något, några flingor i munnen när jag ordnar Emblas frukost.
Min macka straffade sig dock. Lördag efternatt brakade jag rätt ordentligt, vaknade med yrsel och vidriga smärtor, satt med diarre ett par timmar och hade så ONT i kroppen att jag undrade om jag skulle orka med dagen. Enorma hungersmärtor, kramper och skakningar. Blodcirkulationen försvann helt och jag svettades samtidigt som jag frös fruktansvärt. Låg säkert en timme i sängen innan jag lyckades somna igen, och var tämligen yr och förvirrad resten av dagen.
Fick besök av en vän, och passade på att gå en hundpromenad tillsammans med honom så Lofar fick en hyffsad runda trots att jag var i ganska ostadigt skick. Dessutom gav promenaden tillfälle till konstruktivt samtal, vilket jag verkligen uppskattar.
Bestämde mig för att avvakta med brödet ett par dagar innan jag ger mig på det igen, men det går sådär... Igår kväll gav jag mig på det igen, vilket straffade sig i morse. TROTS det är jag så jäkla sugen på det att jag nog måste på det igen. Till slut måste väl kroppen vänja sig, eller så gör den inte det, men jag måste försöka ett tag till i alla fall. Ska försöka låta bil idag ändå, och låta kroppen återhämta lite och vila, blir så TRÖTT av att bli dålig. Känns som någon lagt ett lock på mig, går liksom som i dimma en halvmeter bakom mig själv...
Men... jag hoppas det här ska fungera framöver, det känns viktigt och dessutom vore det så GOTT att kunna variera maten snart!!!
Kramar // Ellen :)