Det är rätt irriterande när ens tid och energi går åt till att lösa problem som andra skapar åt en. Speciellt när det känns som om de gör det bara för att krångla till det för en.
Måndagen ställde som sagt till det rejält för mig, med en urtjurig unge och ett ex som svor över de grejor som är kvar trots att det är han själv som sett till att jag inte kunnat hämta dem.
Nå, efter samtalet på kvällen bestämde jag mig för att nu jäklar anamma ska skiten därifrån!
Får jag ordning på husvagnshjulen kan jag ju lasta in en del i husvagnen, och även om inte allt får plats så blir det i alla fall ett lass mindre kvar att bekymra sig över.
Således blev mitt första uppdrag i ärendet att fixa hjul och uppställningsplats.
Lusläste på Blocket, ringde på en del annonser, hittade två sommarhjul för 500 spänn åtta mil bort, men annars verkar det mesta vara lite för stort för min husvagn. Original ska det vara 12" och så är det nog lite lustig offset också. Kände inte för att köpa hjul utan att veta att de passar.
Annonserade på en lokal hemsida om att jag söker förvaringsplats till husvagnen under tak. Och så skrev jag en fin lapp till affärens anslagstavla också.
På kvällen fick jag tag på ett par 13" dubbdäck på golffälgar, som jag fick hämta i Mariestad tre mil bort för att se om de passade. Således behövde jag bara lösa det i stället för att ta mig en massa mil och köpa något jag var osäker på.
Tisdag morgon var Embla på gott humör, och jag körde henne till skolan med en plan om att försöka köra till stan själv på eftermiddagen. Var dock så vansinningt trött att jag inte förstod hur det skulle gå till. Hur som helst skulle stödteamet komma på förmiddagen och hjälpa mig handla mat.
Kom på att jag nog kunde lösa det hela rätt smidigt, så jag gick en vända med hunden samtidigt som jag lagade mat och sedan åt jag frukost och fixade en lunchlåda under tiden. När stödteamet kom var jag redo och lyckades övertyga dem om att vi skulle handla i Mariestad i stället för i Lidköping som vi brukar.
Därmed kunde jag plocka upp hjulen samtidigt som jag fixade en hel veckas mat! :D Lyckades också handla allt jag behövde utan problem, inget på listan saknades i butiken, och jag kom hem nöjd och i tid för att kunna äta lunchen hemma i lugn och ro. Kändes så bra att jag blev tvungen att ringa M och berätta...:)
Nu återstår alltså att hämta hem och förvara grejorna.
Då måste jag pricka in dagsljus för att samla ihop det som ligger på tomten och i uthuset. Innan jag kan lasta något i vagnen måste jag dessutom kränga hjulen (får låna grannens domkraft). Och eftersom exet är hemma först vid fem på eftermiddagen och det blir mörkt vid halvsex så kan det bli lite marigt... Jag får som sagt inte beträda tomten med mindre än att han är hemma...
Nåja, löser jag det, vilket jag givetvis kommer göra på något vis, behöver jag därefter ordna förvaring för både husvagn och grejor. Förråden är ju ganska fulla redan, men det får lösa sig.
Tills vidare KAN jag ställa husvagnen på baksidan av huset även om den inte mår bra av att stå utan tak över sig. Husvagnar från 60-talet är konsturerade av aluminum och trä och blir nära nog självförstörande på grund av kondensfukt, så det gäller verkligen att passa dem om de ska bevaras.
Efter lunch var jag så trött att jag passade på att sova en stund innan jag åkte upp och mötte Embla vid skolan.
Under eftermiddagen plockade jag en massa här hemma. Sorterade lite i köksskåpen, rensade i tidningshögen, började gå igenom en av flyttlådorna i sovrummet. En massa arbete som inte syns så mycket, men det är skönt att ha det gjort.
Embla gjorde fruktssallad, åt mackor och såg på TV och var rätt nöjd med tillvaron även om hon på alla vis undvek att städa i sitt rum vilket jag bad henne om flera gånger. Nåja, hon gapade inte oavbrutet i alla fall.
Vid kvällspromenaden fick jag iväg en del av pappersåtervinningen och sedan njöt jag av TopGear på TV, farligt program... Fick ståpäls flera gånger om när det körde sportbil på vackra vägar i alperna, och fastnade sedan i kartboken med drömmar om planlösa resor... Till råga på allt är det så välfilmat att jag nästan blir sugen på att fotografera igen, något jag fullständigt tappat lusten till och numera mest gör för att jag känner att jag borde. Synd, det som var så lustfyllt för mig förr. Kanske jag kan hitta tillbaka till det?! :)
Det blir nog fler bloggar för att ta ikapp mig här... :)
Kram // Ellen :)