Jahapp, nu ska vi se om jag kan få ihop något begripligt av detta utan att det blir totalkaos och kalabalik... :)
Kan väl börja med att poängtera att allt jag skriver givetvis är MIN uppfattning av situationen.
När jag bloggade förra veckan fick jag samma kommentar på två av bloggarna, och den skar genom kroppen.
”hej du efter att jag läst din blogg så kan jag inte vara tyst. förklara varför du inte fick hämta mera saker i huset.och säg att exet äge huset i 6år innan du flyttade dit. sen fick du bilen av exet.så skriv sanningen varför det har blivit som det är”
Detta är skrivet av en gammal vän, som jag nu inte träffat sedan separationen i höstas. Jag känner å ena sidan att jag MÅSTE bemöta detta offentligt så att ni alla vet att jag inte tycker jag har något att dölja, men å andra sidan tror jag inte exet blir glad av att jag drar upp allt det där gamla igen så jag har vacklat och därmed har det inte blivit varken hackat eller malet av det...
Nå, jag anser att jag kan stå för det jag gör och säger. Ska försöka hålla mig kort och det gör att en del kanske inte blir utvecklat så som jag gärna skulle önska. Hoppas ni förstår ändå, annars finns det mesta skrivet i höstens bloggar.
Vännen i fråga kommer få ett betydligt mer utvecklat svar via PM, men lägger jag det i bloggen vet jag inte vad som händer, exet har reagerat kraftigt mot det som skrivits senast och det mesta har blivit riktigt krångligt då han protesterar mot att jag talar om vad han gör genom att sätta sig totalt på tvären vad gäller det mesta, och det gör min tillvaro ganska komplicerad.
Förstår bara inte hur det kan vara värre att jag berättar vad han gör än att han faktiskt GÖR det...? Nåja... Det offentliga svaret på vännens kommentarer:
"Allt står i tidigare bloggar. Men jag måste rätta dig. Han köpte huset i december 1996 och jag flyttade in våren/sommaren 1999. Och då ägde jag min lägenhet, en bra bruksbil och hade en hobbybil. Hade också ett sparkonto med en stor summa pengar. Samt en hel del annat av värde vad gäller exempelvis möbler och verktyg. Både lägenheten och hobbybilen såldes till förmån för huset. Så jag har inte med mig mer ur relationen än in i den, tvärtom.
Exet däremot har betydligt mer nu än när vi träffades. Och det han har nu känner jag att jag varit delaktig i att skapa.
Han ägde förvisso fastigheten som var lågt värderad, men han hade också mycket skulder och nu har fastigheten nära nog det dubbla värdet samtidigt som skulderna minskat avsevärt.
Men jag går vidare, dock vill jag gärna avsluta detta ordentligt först.
Och att jag inte fick hämta mina saker? Jadu, jag försökte länge få honom att vara delaktig i uppdelningen av vårt hem, men han flydde ständigt in i annat och lämnade mig ensam med det, vilket jag upplevde som jättejobbigt.
Att sedan börja med angrepp i stället för samarbete och slutligen förbjuda mig att åka dit i stället för att erbjuda lösningar när jag mådde som sämst, det blev ju bara kaos, tyvärr. Först nu drygt fem månader senare orkar jag ens åka dit utan att bryta ihop. Det sista lasset hämtade jag med hjälp av en gemensam vän, och då sprang exet efter mig hela tiden och kom med kommentarer och det hela kändes extremt jobbigt.
Jag undrar vad han hade tänkt sig? Att jag skulle gå upp i rök och att han skulle stå kvar med allt intakt? Att jag bara skulle gå under i tysthet? Jag tycker inte jag ska behöva lämna relationen med mindre än jag kom med, inte minst med tanke på det jag var med och byggde upp tillsammans med honom under de åtta år vi levde ihop. Trots det blev det så, sambolagen medger inte att man delar allt som anskaffats gemensamt lika rakt av, om den ena äger fastigheten ensam. Då tillfaller det mesta fastighetsägaren.
Hade jag vetat att det var på det viset hade jag handlat annorlunda. Nu blev det i stället stora investeringar i gemensam bostad och gemensam verksamhet, vilket jag inte kunnat tillgodoräkna mig alls i seperationen."
Känns egentligen lite kluvet, ska jag verkligen skriva detta nu? Men samtidigt, låter jag det stå obesvarat är det ju som att tyst hålla med. Och det tänker jag inte göra.
Och jag kan ju säga att jag från början skrev en BETYDLIGT längre text där jag utvecklade allt mycker mer och hänvisade till gamla bloggar. Men det jag vill nu är ju inte att gräva i det förflutna, utan få mina saker och kunna gå vidare med mitt nya liv på mitt sätt.
// Ellen