Idag, torsdag, vaknade jag med foten i en regnjacka. Fast jag var för trött för att förstå det först. Tredje gången klockan ringde insåg jag att jag satt fast, och då tog det ytterligare en stund att begripa i vad och varför.
Är helt enkelt så trött numera att jag knappt vet vart jag befinner mig när det är dags att gå upp, och det är helt självförvållat, då jag har mer aktiviteter än jag egentligen klarar av.
Vacklade ur sängen högst motvilligt för att väcka Embla och ta henne till skolan, och sedan körde dagen obarmhärtigt igång och det var bara att hänga med!
Började med att försöka återfinna köksbänken, köket försvann under gårdagen i samband med hallmålningen. Hallmålningen ja, har ju glömt/inte hunnit/orkat blogga på flera dagar. Vi kanske får börja där då....
Stephan dök ju upp här lite halvoväntat i lördags, och eftersom han var så insnöad (sommardäck och snöstorm alltså, inget annat) fick han stanna här och hans bil stå tills vidare. Därför hamnade vi på Elmia i söndags, dit vi for med min bil. Måndagen var jag allmänt dagen efter, men vi kom i alla fall iväg och handlade och hämtade ångtvätten hos min pappa innan vi for och hämtade Embla hos hennes pappa också.
Pappas katt balanserar uppe på verktygstavlan i uthuset.
Hos pappa. Hunden Hampus, pappa och Stephan.
Råkade hitta två blåa S40 inne i Götene?! Parkerade lite snabbt bland dem och knäppte en bild. SÅ vanlig är inte färgen, och i lilla Götene?! :D Tycker i alla fall min är snyggast... Tur det! :P
Att hämta Embla var jobbigt, hon var nästan klar när jag kom och jag väntade ute på trappan och fick lyssna till en mycket besvärlig prodedur där Embla grät om att hon ville "stanna med er" och hörde hennes pappa trösta henne med att det bara var en vecka hon behövde vara hos mig och att han skulle sakna henne jättemycket och var ledsen att hon skulle iväg... Kändes urjobbigt tyckte jag, trots att jag VET att det brukar fungera fint när hon väl varit hos mig några dagar.
Hon kom ut med tårarna rinnande och jag fick stålsätta mig för att inte visa min besvikelse och sorg över denna ovilja att åka till mig. Embla lyste dock upp en del när hon såg att Stephan satt i bilen, trots att hon inte träffat honom tidigare (såklart, för det hade jag ju inte heller innan han dök upp i lördags!).
Körde hem och på vägen bestämde vi att vi skulle gå en promenad och titta på båthuset som brunnit tidigare i veckan. Hivade oss iväg direkt efter att vi kommit hem och tagit med oss hunden. Båthuset var ingen vacker syn.
Lånar ett par bilder från hällekiskurirens hemsida, då jag inte hade min kamera med mig ner. Nackdel att ha en stor systemkamera och inget smidigare. Det är ofta den inte är med alls, och då blir det ju inga bilder tagna!
Brand i båthuset, bilden lånad från Hällekiskuriren: http://www.hallekis.com/xx080322a.htm
Brand i båthuset. Bilden lånad från Hällekiskuriren: http://www.hallekis.com/xx080322a.htm
Embla tog till sig Stephan genast, och jag är rätt säker på att det var ömsesidigt. Hon brukar ju ha utbrott när jag får henne annars, men denna kväll hade hon fullt upp med att busa med Stephan och kom i säng utan bråk.
Embla busar med Stephan.
Trots glammet hade jag en känsla av att det var något som lurade under ytan, kändes inte som om vi nådde fram till varandra helt, men jag räknade med att det skulle komma längre fram, vilket det också gjorde. Denna första kväll somnade hon dock i sin säng efter att ha krävt omsorgsfull nattning av Stephan.
Nä, nu blir bloggen så där maratonlång, så jag delar upp det lite igen och kör den här för sig! Fortsättning följer, när jag orkar, vilket kanske inte blir ikväll... :)
Kramar // Ellen :)