På tisdagskvällen, när jag ännu var lite rusig över att ha blivit med garage ringde min näringsterapeut Patrik.
Han hade fått mina provsvar.
Och mina kopparvärden var normala!!!! :D
Alltså, kanske behöver förklara det där lite närmare. Jag blev ju rejält sjuk i januari år 2000, och blev allt sämre under åren som följde. Sjukvården hittade inga fel och jag var till slut ganska säker på att jag skulle dö. Spydde hysteriskt, var inlagd med dropp, svimmade utan förvarning, helt kraftlös, tappade vikt, ja jag kände mig döende helt enkelt.
I april 2002 gav jag upp sjukvården, eftersom de inte kunde hjälpa mig. Kom för första gången till en näringsterapeut, som hjälpte mig så att jag genast märkte att det fanns något att göra åt min situation.
Ett av skälen till att jag var så dålig var en kraftig kopparförgiftning. Normalvärdet ska vara mellan 1-3, man är förgiftad vid 4 och tabellen tar slut vid 7. Jag hade 24... Undra på att jag var halvdöd.
Nå, jag inledde en behandling med zink och andra mineraler/vitaminer för att stärka min kropp och rätta till de obalanser och förgiftningar jag hade, och sedan har åren gått och jag har kämpat på. Emellanåt har organen kollapsat och kroppen sagt ifrån, det har varit allt annat än enkelt och jag har verkligen fått kämpa.
Jag har regelbundet gjort nya analyser och sett hur det tagit vägen, och i höstas gjorde jag den senaste. Då låg min koppar på strax över åtta.
Nu när Patrik ringde hade han fått svaren på proverna jag skickade till honom för en månad sedan, och nu sa han att mina värden var normala!
Det är ju fantastiskt! :D Nästan på dagen sex år efter att jag inledde behandlingen med näringsterapi har jag lyckats balansera det som var absolut värst! :)
Det ska bli mycket intressant att komma ner till honom igen den 14e och gå igenom hela analysen och känna av organstatus och få lite nya kostråd och fortsätta jobba med min hälsa, men det här var verkligen ett genombrott.
I kombination med att jag blev av med min rejält infekterade tand och allt amalgam kan man ju förstå varför jag mår så mycket bättre nu i alla fall.
Lite till så blir jag förhoppningsvis arbetsför igen också! :)
Glädjepussar till alla som vill ha! // Ellen :)