Har haft ont ngr dagar, så inatt åkte jag in till akuten!
Åhhh va jag hatar de stället, kommer nog aldrig spela någon roll hur
sjuk jag är, för det finns inget värre, jo att få höra orden att
- Du ska få komma upp och ligga på en avdelning :(
Jo förresten det finns en sak till som e lika hemsk, att ringa chefen o säga
att man inte kommer till jobbet, bara tanken ger mej magsår :(
Efter blodpropparna i lungorna i januari fick jag äta medicin i 6 månader,
nu har jag varit utan den sen i juli och nu kanske det är dags igen.
Ska upp på lungröntgen under dagen och sen får jag den slutliga domen!
Efter mina blodproppar i januari så har man läst lite om det och givetvis
sett en massa som man inte tänkt på innan, jag kör ofta kunder i jobbet
som har råkat ut för stroke som är steget efter "blodpropp/ar i hjärnan"
Klart att man tänker en del, för efter lungorna sätter sej propparna i hjärnan :(
När en person drabbas av det så får man oftast talsvårigheter och man blir
förlamad i ena sida, detta beror på i vilken hjärnhalva proppen sätter sej i!
För bara ett litet tag sen körde jag en kvinna som va max 50 år och hade
drabbats av stroke ngr mån tidigare, hon ville så gärna berätta saker men när
hon skulle det, så försvann vissa ord i meningarna! Hon blev både ledsen
och arg, det som varit så självklart för ett tag sen, va så svårt nu..
Så nu väntar jag bara, hatar att vänta och sen bävar jag för att ringa chefen
om jag nu får va hemma ett tag! Förra gången blev jag sjukskriven direkt
men de gick chefen inte med på, så efter 3 dagar eller nått så va jag på
jobbet igen...
Konstigt att man aldrig kan få vara glad, lycklig och må bra, alltid nått
som ska strula :( men jag väntar troget...