Nu sitter jag här än en gång fast nu har ja kommit på en sak att skriva om iaf.. kanske inte speciellt intressant, men de får ni väl avgöra själva.
Alla har vi saker som vi inte tycker om att göra, sånt som vi helst bara skiter i eller ber nån annan att göra, men i själva verket blir vi ju aldrig bättre på de om vi aldrig försöker.
Rädslor är till för att övervinna och erkänn att man blir rätt stolt över sig själv när man väl klarar av nått man inte trodde sig kunna.
Alla har vi rädslor på ett eller annat sätt, endel är rädda för spöken, småkryp eller rädda för att dö.
För mig kan de vara allt ifrån att lyckas döda en spindell till att höra av sig till folk :p
Javet de är ganska löjligt egentligen men jag är verkligen sämst på att höra av mig till folk, tycker de är sjukt jobbigt eftersom att jag känner mig som en jobbig person när ja hör av mig till någon.
Då spelar de ingen roll om personer säger åt mig att ja ska höra av mig, de känns ändå dumt.
Å sen då man väl är van att inte göra de så skulle väl folk börja fundera om man blev jättebra på att höra av sig.. då blire väl " Hon brukar inte höra av sig, vad har nu hänt, varför skriver hon till mig? " Jamen alltså de är svårt att förklara men de är så de ligger till.
Tro mig ja har faktiskt försökt bli lite bättre några gånger, men de slutar alltid med att de blir som förut.
Får se till att ändra på de, förstår ju folk runtomkring också.. menar hur kul skulle jag tycka de var att alltid vara den som hör av sig och att aldrig den andra gör de.. då skulle ja ju få för mig att den inte vill vara med mig.
Så förmodligen skulle man väl sluta ringa eller smsa den människan efter ett tag..
Ska nog vara glad att folk inte har gjort de med mig.
Visst har jag berättat för folk att ja ogillar att höra av mig, men att jag alltid svarar om nån skulle skriva ett sms till exempel, sen har de liten betydelse vem de är.. även om ja inte vill svara så gör ja de i stort sett jämt, taskigt att dissa nån :)
Då äre bättre man säger som de är eller att man int har tid.
Sen finns de ju endel undantag också, folk man verkligen saknar som man vet aldrig skulle ringa måste man ju ringa själv för att inte förlora den människan totalt eller om man verkligen känner för att hitta på nått me nån.. fast då ska de vara nån såndär gammal kompis som man alltid kan ringa till utan att få den där känslan av att vara jobbig.
Jaa de är inte lätt vill ja lova, men ja vill ändra på de.. å speciellt om de skulle vara nån man tycker om, då sitter man å funderar 100 år på vad man ska skriva, sen då de är klart tänker man länge för sig själv innan man skickar iväg de.. ska ja, ska jag inte.. nä jag gör de inte.. eller ska ja, har ju inget att förlora, de är ju bara ett sms, ja, nej, ja, nej, ja.. eller? nä ja skiter i de.. å i bästa fall trycker man på knappen skicka ändå och får panik efteråt å tänker att man aldrig skulle ha gjort de ^^
Men de är ju ingen fara, sen blir man glad över att man faktiskt gjorde de å då känns de mycke bättre :)
Haha som sagt de finns undantag men oftast äre såhär, å de är ju bara onödigt egentligen.. ush vill inte ens tänka på de, men nu vet ni hur de ligger till och varför ja är så kass på att höra av mig, men man kan ju inte vara bra på allt här i världen :)
Dock är jag ofta den som styr upp fest å håller mina ord så de är ju bra..
Man får helt enkelt öva sig fram för att bli bättre.. å de ska ja göra, gör de ni också om ni är dåliga på nått eller helt enkelt känner att något är jobbigt, be inte någon annan.. bevisa för er själva att ni kan om ni bara vill!
Kommer kännas så bra eftråt vare sig ni fixar de eller ej, menar även om ni misslyckas spelar inte de så stor roll, då har ni iaf bevisat för er själva att ni vågade försöka.
Jag tror på er och vad kan ni egentligen förlora?
-Våga för å vinna! (;