Näe. Nu vill jag inte mer.
Har sovit uruselt. Vaknade av att jag fick yrsel av att vända mig i sängen. Hungerkramper, frossa, illamående. Bara att maka sig upp och sätta igång att koka grönsaker och värma kött.
Hade legat i sängen i drygt fem timmar, men inte sovit hela tiden, och det känns.
Leder och muskler värker, jag har ont i huvudet och tankarna är helt åt helvete.
Jag är så less på det här.
Ska jag behöva avgränsa livet ÄNNU mer? Hur långt ska jag behöva backa? Snart är det ju bara överleva kvar, leva får ju inte plats!
Och väljer jag "leva" får jag ju släppa basgrejor i stället, som dusch, dammsugning och saker som hör till att få vardagen att fungera.
Jag känner mig INTE tillfreds med det här. Begränsa, avstå, välja bort, stryka. Psyket VILL inte det.
Jag tycker jag backar, backar, backar och sedan något litet steg framåt och genast slag på fingrarna och fortsätta backa.
Minsta skitsak är ett helt dagsprojekt, sånt där som folk normalt gör före eller efter jobbet. Duscha på morgonen, skutta in och handla lite mat på vägen hem. Kanske träffa en vän. För mig är det ofta tre dagars projekt. Under förutsättning att allt fungerar och inget kommer emellan. Som något viktigt telefonsamtal som tar en dagsdos energi. Eller att jag behöver ta itu med något annat.
Har suttit och tittat igenom bilder från de senaste åren. Visst, jag har varit ute på en hel del, i perioder. Däremellan inget alls. Och framför allt, det SYNS i bilderna när jag inte fungerat för att det varit för mycket att alls hålla mig på benen. Vallåkra var en katastrof. Likaså uppdragen närmast efter. En del av Moholmsbilderna skulle aldrig visats. Men går all energi åt till att alls hålla mig på benen BLIR det ju så. Och då är frågan om det alls är ide att släpa på kameran. Jag tappar lusten till det mesta när inget vill fungera.
För att ändå hänga i det som är bra vänder vi på det och ställer frågan "Vad fungerar då?"
Duscha varje-varannan vecka. Sköta mathållningen och äta tre-fyra middagar om dagen. Dammsuga en eller ett par gånger i månaden. Åka och handla någon gång varje vecka. Följa med pappa ut på promenad en eller ett par gånger i veckan så jag kommer ur lägenheten. Få det att rulla på när Embla är här.
Lägg inte till så mycket mer på det där, max en halvtimme om dagen om läget är bra, då ALLT annat ska skötas. Som bilvård, sköta hemmet, umgås med vänner, klädvård osv.
Att bara överleva känns inte okej. Jag vill mer.
Nu går jag och vilar igen, har varit igång i flera timmar och är helt död.