Min sexåring har för mycket prylar. Det har nog alla barn nu för tiden. Fast jag tror det är extremt här.
Embla är första barnbarnet i vår släkt. Enda också än så länge. Både jag och Mattias är storasyskon. Vi är också båda skilsmässobarn. Således har Embla inte två par mor/farföräldrar, utan MASSOR! Farmor med ny familj, Farfar med sambo, Mormor med sambo, Morfar Sven som är min riktiga pappa och så som bonus även Morfar Björn som var min styvfar under 25 års tid, från att jag var fyra tills han och mamma separerade för en handfull år sedan.
Det ger FEM mor/farföräldrapar som alla vill ge det bästa till barnbarnet. Plus en hel hög med syskon till oss föräldrar (en morbror, två mostrar och två farbröder), den yngste 15 år och resten stora nog att ha jobb och pengar nog att också skaffa presenter till syskonbarnet...
Kul. Men lite besvärligt också. Det märks verkligen att vi lever i ett prylsamhälle.
Och nu ska vi få ett sommarbarn, Emblas kompis Willia från Danmark. Hon bodde i Sverige och flickorna gick på samma dagis under ett par år, men nu har de flyttat tillbaks till Danmark. Och det var tänkt att hela familjen skulle komma upp och bo i vår husvagn, men så blev pappa Finn skadad i sitt knä i arbetet och går och väntar på operation. Eller ligger. Han kan inte komma hit i alla fall. Mamma Lillan jobbar och vill inte lämna Finn ensam när han är handikappad av sin skada. Och flickorna blev grymt besvikna.
Vi erbjöd oss att ta hit Willia ett tag, och sedan har vi grejat för att lösa transporten, man sätter ju inte en sexåring ensam på tåget från Danmark och upp till en plats tjugo mil norr om Göteborg. Men nu har det löst sig, paret vi sålde Land Rovern åt hjälper oss, för han jobbar i Danmark och ska köra hem till Götene i morgon, och då tar han med sig Willia upp till oss. Vi var dessutom och hälsade på dem sist Willia var här så hon känner honom lite i alla fall. Och efter tolv dagar hos oss får hon lift tillbaka av en barnfamilj som ska hem till Danmark och kunde ta med henne. Fantastiskt vad saker kan lösa sig med hjälp av nätverk!
Nå, för att det ska fungera under så pass lång tid ville jag sätta in en extra säng till Willia så hon får en egen sfär, och då behövde vi möblera om lite i Emblas rum. Och när vi ändå gjorde det bar jag ut ALLA saker ur rummet, och tänkte passa på att sortera lite. Det går sådär kan jag säga.
Emblas rum där vi ställt in en extra säng till Willia och möblerat om lite.
Skänken är tom för omväxlings skull. Problemet är bara alla saker som ska in hit igen...
Emblas rum är mycket trevligt nu, bara böcker, spel och utklädningskläder kvar där inne, men vårt sovrum... HJÄLP! Jag kommer aldrig mer hitta det känns det som!
Vårt sovrum, alla Emblas leksaker är utstjälpta här för sortering, och jag hoppas få rensa ur en hel del. Dessvärre förstår jag inte hur jag någonsin ska återfinna min säng och kunna få vila i det här rummet! Det är så rörigt att jag blir helt handlingsförlamad!
Men jag hoppas ändå att vi kan få rätsida på det, för rummet har varit hopplöst att städa under en längre tid nu. Men lite mindre prylar kanske det lättar lite. Men det är SÅ tröttsamt att stå mitt i all röra och inte veta vart man ska börja och inte förstå hur det ska sluta! Klarar inte riktigt sånt här med min begränsade energi.
Och Mattias då? Ja, han borde ju vara här och hjälpa till kan man tycka, men han har faktiskt haft fullt upp på annat håll hela dagen! Först var han i stan och fixade färg till 323, svetsade en adatpter till handpumpen till brunnen, fixade färg till Johans vindskivor och ordnade med en del andra ärenden. Sedan plockade han upp Embla som har varit på dagis och lekt lite idag och träffat de andra barnen. Egentligen skulle hon gått på dagis hela veckan, men Mattias fick ledigt för att det var så lite att göra, annars skulle han jobbat den här veckan. Skönt att han blev ledig!
Igår var vi hos Johan och Maria och killarna började riva av taket på huset. De tog ena halvan av utbygget, fick riva vindskivorna och all läkt också. De kom halvvägs med den nya läkten innan det blev för sent att fortsätta, så idag är Mattias där och sliter med läkt och pannläggning. Dessutom är det många pannor som ska sneskapas på grund av en takvinkel, så det är lite plock med att få till det.
Till råga på allt är Mattias något av det mest höjdrädda man kan tänka sig, men nu är han faktiskt uppe på taket och arbetar. Hans vanliga knep när något måste fixas högt upp är att gå upp när det är mörkt, så han slipper se hur högt det är, men det funkar inget bra mitt i högsommarljuset. Jag tycker han är modig! :)
Mattias jobbar med Johans tak, trots att han är extremt höjdrädd!
Men eftersom han jobbar med Johans tak är jag ensam i kaoset här hemma, så det är väl bara att fortsätta kämpa. Tänk på mig när jag sitter där i den förlamande röran och inte vet hur jag ska få ihop skiten!
// Ellen :)