Drömde en jävligt otrevlig dröm i natt. Vaknade tjugo i åtta, fly förbannad och med hjärtklappning som hette duga. Kuddarna låg på golvet, täcket var en stor oordning och lakanet en korkskruv, hade varit så spänd så alla muskler är fortfarande helt sega och dessutom hade jag haft händerna så hårt knutna att jag hade nagelmärken i handflatorna :S
Men nu över till drömmen!
Platsen såg ut som en hembygdsgård eller liknande, gamla hus och härbren, hässjor och grejer överallt. Precis som när vi var upp till Junsele på midsommar så hade vi varsin bil, jag och Björnta. Fiona och Smet. Vet inte var den här platsen skulle föreställa att ligga, men det var inte som någon hembygdsgård jag varit på förut.
Vi stod med Fiona och några tjejer jag gick i skolan med uppe på en parkering, en lång sluttande lägda nedanför stod några andra bilar och jag fick syn på att Smet stod där. Där hade vi inte lämnat honom, nämligen. Vrålade över Fionas tak att de skulle ge fan i cheven. Hände inget, de klev in och for iväg med Smet. Föraren var en självgod blond typ.
Vi for efter i Fiona, och snart fick jag syn på en stor svart suv som vi jagade i niporna i Forsmo, vi stoppade den bara för att upptäcka att det var en Ford-suv med regnumret EOM, i min dröm hette modellen 250, men jag vet inte om det finns några såna.
När vi upptäckte att det inte var Smet for vi iväg och hamnade till slut i Junsele där det var marknad eller tivoli. Tjejerna som stått vid Fiona på parkeringen var inte med längre, det var de i Forsmo-niporna, nu var det en kille istället. Vet inte vem det var, men han liknade en av Björntas vänner som heter David.
Där for en svart suv förbi igen, och jag trodde det var min älskade Smet, men det var Ford-suven igen. Sedan fick Björnta, huvudet högre än alla andra, syn på killen som klivit in i Smet, vi delade på oss och gensköt honom. Björnta och David-killen greppade tag i varsin av killens armar och jag skötte "förhöret".
Då fick vi veta att amerikanska bilar inte hade något i Sverige att göra, och att Smet hade skickats iväg med en färja från Junsele till USA. Smet hade blivit deporterad! Det skummaste här är att en bil kan bli utvisad och att det gick att skicka en jättestor färja från lilla Junsele med sin älv och få denna gigantobåt att hamna på andra sidan Atlanten.
Tydligen var killen någon slags självpåtagen "rädda-Sverige-från-de-utländska-bilarna"-typ. Jag blev i alla fall arg, och de här svaren hade vi fått ur bilrasisten genom att mina grabbar ruskade om honom och uppmanade honom att det var bäst att prata. Jag hade redan sparkat honom i skrevet, och när vi fick veta det här så blev jag vansinnig och började klösa killen, slå honom och till slut låg han på marken och då hoppade jag på hans bröstkorg...
Jag var lite lätt rasande, och där vaknade jag. Så jag vet inte om vi fick tillbaka Smet eller vad som hände. Och jag tror jag vet varifrån den här skumma drömmen kommer, hörde en radiointervju med Sverigedemokraternas ungdomsordförande i förrgår.