Blogg
STORA tankar... 11 augusti 2009, 00:24
Sitter här och plockar med sommarens bilder. Det har blivit MASSOR!
Faktum är att jag i år tagit närmare 15 000 bilder hittills. Det är mycket. Det betyder att jag börjar hitta tillbaks till LUSTEN att fotografera. Den har jag inte känt på flera år.
Det var nog bland det dummaste jag kunde göra, att satsa på att ha min hobby som yrke. Jag var fjorton år gammal när jag köpte min första systemkamera och började knäcka på lokaltidningen. Året var 1989. Det är länge sedan.
Två år på en fotoskola (foto-film/video), sedan student och vidare till nästa tidningsredaktion. Läste ett år kommunikation och media och jobbade intensivt samtidigt. Blev kvar på lokaltidningen i rätt många år, med avbrott för en vända i Stockholm där jag jobbade på en bildbyrå kring 1994 och sedan följde uppdrag som fotograf, journalist och tidvis även lokalredaktör där man ensam bevakade en hel kommun. Tjugo år gammal och ensam om att hålla reda på en hel kommun... DET var tufft. Men jag klarade det. :)
Visserligen kostade det på, privatlivet fick givetvis stå tillbaka, och det var en ständig kamp för att ha råd att hålla sig med fungerande bil och bra kamera, vilka båda krävdes för att sköta jobbet.
Efter rätt många år på olika vikariat på samma tidningsredaktion hade jag fått nog. Jag var less på att ständigt behöva prestera maximalt och bevisa att jag dög, utan att för den skull få tryggheten med en fast tjänst.
Jag tog paus från jobbet. Genom att studera. Läste en "riktig" journalistutbildning, för att även ha den formella behörigheten och inte "bara" min grundutbildning och yrkeserfarenhet. Lyckades dessutom få en lång praktik på Teknikens Värld i Stockholm och fick därmed arbeta med något annat än dagstidningsjournalistik.
Efter studierna hade jag bestämt mig för att jag INTE skulle tillbaks till min gamla arbetsgivare. Jag var trött på att bli utnyttjad hela tiden. Att slita som ett djur på vikariat efter vikariat. Att bli klappad på huvudet och kallad "lilla vän". Att bli klämd på av äldre manliga kollegor, utan att chefen sa ifrån trots att jag bad om hjälp.
Det bästa jag lärde mig på journalistutbildningen var att jag skulle kräva att tas på allvar.
Sökte mig därför till en konkurrent i stället.
Även där blev det vikariat. Först på ena orten, sedan på andra. Det var just när "multireportrar" började bli modernt, alltså en person som både fotograferar, skriver och gör layouten. Och det var ju så jag jobbat i flera år redan, så de jublade och tog emot mig med öppna armar.
Försökte återigen ge ALLT, för att de skulle se att jag var värd en fast tjänst, med schemalagda arbetstider och rätt till semester. För att kunna planera en framtid, för att få rätt att låna till en bostad och kunna hålla mig med en bra bil som jag kunde lita på.
Tyvärr hände det dramatiska saker i privatlivet i det här skedet, och det hela slutade med att min kropp rasade samman. Det var i januari år 2000, drygt tio år efter att jag börjat arbeta på tidningarna.
Sedan dess har jag fått kämpa. Med en dysfunktionell kropp och en ekonomi som kärvat på grund av sjukpenning som övergick i en ännu lägre sjukersättning. Har man varit sjuk länge nog beräknas sjukersättningen inte på lönen man hade, utan på den sjukpenning man fått... Då blir det inte många kronor kvar. Lägg till en tuff separation också, det var hösten 2007, för snart två år sedan.
Jag har dock tagit mig igenom. Detta och mycket annat har jag stoppat i mitt bagage och släpat på. Men de sista åren har jag slutat släpa på allt, och i stället börjat packa upp, sortera och slänga och bara spara sånt jag VILL spara på. Diverse övergrepp, nedvärderande kommentarer, hån, hot och krav har jag försökt vädra ur och kasta bort.
Den stukade självkänslan har jag envist pysslat om och försökt få att växa. Och det har lönat sig. "Jag, mitt, mig, på mitt vis, när jag vill. Ta ingen skit." Med det som motto har jag börjat strukturera upp ett liv där jag har ett värde igen. Inte bara för det jag gör, utan för den jag ÄR.
Annat jag börjat samla på är människor som ger mer än de tar, och som inte kräver mer än jag kan ge. Jag ger gärna, det är inte det. Men jag har inte "råd" att ge hur mycket som helst utan att få något tillbaka. Och nu har jag hittat människor som lever upp till det. Som fungerar som jag. Som ger när de kan och tar emot när jag ger, utan att TA utan lov. Ni vet vilka ni är. Jag älskar er! :)
Vart vill jag komma med det här? Jag vet faktiskt inte. Jag trodde jag skulle blogga om sommarens skånesemester, men så blev det inte. Det här bubblade upp i stället.
Och lusten till bilderna! :) Det är härligt att återfinna den igen, den har varit borta i så många år.
Att faktiskt nå en punkt där jag känner att jag vill satsa något på mig själv igen, att värdera mig själv högt nog att ge mig en ny kamera... DET är stort! :D Det innebär att jag börjar hitta mitt egenvärde igen, och även ger mig det erkännandet. Jag älskar att fotografera. Det här är något jag behärskar och en roll jag trivs i, även om jag får göra det på helt andra villkor än en frisk och arbetsför person.
Just nu brottas jag med att finansiera dessa satsningar, flera månadsinkomster rakt ner i kameraväskan. För vad? För att tillfredsställa min lust att fotografera och återge mig min yrkestrygghet?
Det är fantastiskt att få positiv respons på bilderna. Det är roligt att känna att "Ja, jag KAN det här". Det är smickrande att människor ber om att få använda mina bilder i sina gallerier. En del frågar inte ens, utan norpar helt sonika bilderna utan att ens fråga.
Det är smickrande att komma ut på en träff eller ett event och mötas av folk som säger "Åh, är DU här, kom, du måste plåta min bil!" Det är också smickrande att de sedan frågar efter bilderna och är förväntansfulla. Det är smickrande också att de vill använda mina bilder.
MEN alla dessa investeringar, all utrustning, allt arbete, all tid som måste tas från annat. Hälsan tvingar mig ju hela tiden att välja och välja bort, saker som hygien, vård av mitt hem, egna behov prioriteras bort alltför lätt. Jag måste ständigt påminna mig själv om att jag är värd bättre och egentligen borde jag ju lägga fotograferandet och allt kringarbete åt sidan och ägna mig åt saker som gynnar MIG i stället.
För till slut står jag ju ändå där, efter uppåt tjugo-trettio timmars jobb med ett event och med ett antal uppladdade bilder. En hög med positiva kommentarer som stärker självkänslan och ett antal personer som vill använda mina bilder. Det är ju positivt och bra.
Men vad svarar man på det? "Visst, kul att du gillar dem, varsågod"?
Jag kan inte äta ett tack, även om jag gärna skulle vilja ge bort mina bilder.
Och idag har jag i en forumtråd lärt mig att alltför många tycker att bilder, det är något folk förväntas producera gratis, för att det är roligt, och att vem som helst bör få ta för sig av dessa. Det innebär att jag alltså ska inse att det jag gör inte har något som helst värde...?
Det rimmar illa med det arbete jag lagt ner på att bygga upp mitt egenvärde och hitta min självkänsla.
Och nej, jag försöker faktiskt inte vara ogin. Jag försöker bara överleva och få en vettig balans på tillvaron.
...nu vet jag inte längre vad jag ska skriva eller hur jag ska hantera alla tankar som uppstod, men tydligen ville de blogga sig i alla fall. Tur jag är ett viljelöst kolli som vänligt tillhandahåller en uppsättning fingrar som mitt medvetande kan använda till det... :)
Kramar / Ellen :)
Viktigt beslut! GLAD! :D ...och..... 12 34 56 7/8 09 :P 7 augusti 2009, 13:37
Japp. Jag har fattat ett viktigt beslut, gjort ett stort val och... ja, jag hoppas det kommer påverka framtiden! :) Mer om det strax.
Siffrorna. Det var det precis nyss.
Klockan 12.34.56 den 7/8 -09.
Gillar man sifferlekar är ju det här ett historiskt ögonblick... 12.23.56. 7/8 09 Nästa liknande händelse blir väl samma tid och dag år 2090... :P
Udda sifferserier är alltid roliga. :)
Passade på att föreviga ögonblicket med min nya kamera. :) Igår köpte jag mig nämligen en Nikon D300, för pengar jag egentligen inte har, men min gamla kamera är så slut att jag numera får slänga ungefär hälften av alla bilder jag tar för att det är oskarpt, extremt brusigt eller att sensorn bråkar på något vis.
Därmed kändes det nödvändigt. Mina elva år gamla glasögon får hålla några år till. Bilen får rulla på dåliga sommardäck tills vinterdäcken kommer på. I värsta fall får jag be mamma om hjälp med matkostnaderna.
Men det känns ändå BRA!
Den nya kameran känns rejäl och vettig, och påminner rätt mycket om min två generationer äldre D100 som jag kan utan och innan, och jag räknar med att kunna ha den här i många år. Den gamla har ju ändå hängt med i tio år ungefär.
Ibland kommer man till lägen då man måste välja. Och hade jag valt att lägga fotograferingen åt sidan för att kameran är slut nu hade jag gjort slut på en del av mig själv som jag dessutom trivs mycket bra med. Det här känns som en investering i mig själv, att jag står upp för något jag faktiskt kan och tycker om att göra.
Med lite tur kanske rentav det nya kamerahuset kan generera lite pengar, så pass att det kan betala sig i alla fall. Börjar bli lite trött på att man alltid förväntas fotografera gratis "för att det är roligt"... Det var ju inte därför jag investerade i massa grejor och utbildningar och åratal av yrkeserfarenhet.
Eller som en gammal kollega säger: "Vill du att jag ska fotografera gratis för att det är roligt? Brukar du be prostituerade knulla gratis, för att det är roligt att knulla!?"
Kunskap har också ett värde, och utrustning är inte gratis. Tänk på det när en kompis ställer upp och plåtar bilen. Flera tusen på prylar till bilen, men inte några hundra för snygga bilder som gör den rättvisa...?
Nä, nu ska jag bli hämtad och utplockad av en kompis som ville göra utflykt på berget. Han köpte sin första systemkamera igår, en Nikon D60, och då passar det ju bra att vi ger oss ut och klämmer på våra nya grejor tillsammans. Dessutom uppskattar han att jag har kunskaper att dela med mig av, så han lär sig vad han gör och varför. :) Vem vet, kanske ännu en duktig fotograf är på väg att utvecklas? :D Nyfikenhet och glädje är bra drivkrafter! :D
Ny kamera - ny start! :D Taget i ett ljusfattigt badrum på 1600 iso, men inte mer brus än på D100 vid betydligt lägre iso... Lovar gott! :D
Jag är både nyfiken på och glad för min nya kamera!
...trots att den kostade betydligt mer än min månadsinkomst på 6800 kronor...
Nu hoppas jag få slita den med hälsan! :D
Kramar / Ellen :D
Skolavslutning, flykt och landning 10 augusti 2009, 13:14
Som jag skrev i förra bloggen blev dagarna innan skolavslutningen tämligen kaotiska, och jag höll på att elda upp lägenheten av misstag dessutom. Somnade på torsdagen på soffan, eftersom sängen var helt urriven och tvättades för att få bort plaströkslukten.
Nå, fredagen den 12e kom, med regn och blåst, och mamma kom för att möta mig och sedan åkte vi tillsammans upp till Österplana kyrka där även min pappa mötte upp. :)
På vägen in såg jag inte Emblas pappa och hans nya sambo, men jag hittade Emblas skolklass långt framme i kyrkan. Normalt brukar föräldrar och anhöriga vänta utanför kyrkan, och sedan går barnen i parad in och sätter sig. Dock blev det lite panik att få in alla under tak eftersom det ösregnade, så barnen fick gå in och sätta sig direkt när de kom, och sedan fick alla andra också komma in. :)
Skolavslutning i Österplana kyrka. Det är något särskilt med "Den blomstertid nu kommer" och finklädda förväntansfulla barn. :)
Skolavslutning. Embla var jättefin, och tog tacksamt emot paraplyet jag hade tagit med mig. Det var inte direkt skolavslutningsväder... :)
Efteråt hade vi tänkt att vi skulle åka och äta glass, men eftersom vädret var som det var bestämde vi oss för att hoppa över det. Det fanns heller inget intresse av att ta en fika hemma hos mig, eller knappt ens prata. Jag struntade i det och pratade med Embla i stället. Efter en ordentlig kram åkte sedan jag och mamma hem till mig och tog en kopp te. :)
När hon åkt vidare tog jag tag i lägenheten igen. Fortsatte tvätta täcken, kuddar och bäddmadrasser ur både min och Emblas säng. Efter ett tag började det kännas som om hela lägenheten gled ur mitt grepp. Försökte febrilt strukturera upp allt igen, fick totalspel på mina flyttlådor i sovrummet och fick för mig att jag behövde köpa hyllor och skåp för att få ordning. Efter en stunds sökningar på Blocket gav jag upp. För vilken budget ska jag använda till det? Lådorna får stå kvar.
Kände att jag var mycket, mycket trött. För mycket tankar i huvudet, funderingar kring sovrummet och ordningen och strukturen, funderingar kring bilder och hur de skulle hanteras.
Till slut kände jag bara att jag inte orkade mer. När Storm frågade om han fick komma och visa sin nya bruksbil hälsade jag honom välkommen med en varning om kaoset. När han var på väg hit kom jag på en tillfällig lösning. Jag bad helt enkelt att han skulle ta med mig hem och låta mig sova över, låta mig komma bort från kaoset i mitt hem och sova gott en natt.
Han tog med mig. :)
Dagen efter drog vi iväg tillsammans för att fixa lite ärenden åt Storm, bland annat skaffade vi en kompressor till garaget! :D När vi lastat av den och grejat lite på hans gård fick jag skjuts hem igen.
Storm plockar loss en orange lampa....
... och byter till en kromad. MYCKET snyggare! :)
Hemma fortsatte jag stöka runt med sovrummet. När jag börjat få rätsida på alltihop kände jag att jag behövde komma ut. En kompis ringde och ville komma upp på besök, så jag beslöt gå utmed vägen och möta honom. Nästan en halvmil blev det, och nästan bara uppförsbacke. Jag såg VÄLDIGT glad ut när han mötte mig, och han undrade om det var för att han kom med bil och plockade upp mig, eller om det var för att han kom och hälsade på.
Det var både och kan jag säga, men MEST var jag glad att få träffas igen! :)
Det blev en mysig filmkväll i soffan med godis och ryggkli, och när han kört hem igen gick jag och la mig i en nybäddad genomren säng i ett städat och rent sovrum. UNDERBART! :D
Kändes som om livet landade lite igen. :)
Kramar / Ellen :)
Det kunde gått illa... :O 10 augusti 2009, 00:27
Har suttit och försökt beta av och gjort en massa bilder den senaste veckan. Har passat bra, kroppen spårade ur grovt, så jag blev ändå lite bunden till att hålla mig hemma och ta det lilla lugna några dagar.
Nå, bland alla klubbbilder och bankörningar (allt finns i forumet under Bilder och i mitt galleri under Evenemang) så hittade jag även lite bilder som hör till bloggen! :D
Veckan före skolavslutningen var jag ensam, utan Embla. Förberedde för skånesemestern och någonstans var det nog lite för mycket kan man säga... Det höll på att gå riktigt illa.
Men vi tar det från början. :)
På måndagen följde jag Embla till skolan på inlines (gissa om hon var lycklig), och sedan cyklade jag hem och stupade. Veckan innan hade ju varit minst sagt intensiv med utflykter, nationaldagen i Medeltidens värld, brorsans olycka, bilträff, besök hos syrran och inlinesåkning.
Således låg jag i soffan framåt eftermiddagen och behövde duscha när det plötsligt ringde på dörren! :O Som tur var visade det sig vara Embla som stod där. Jättestolt! Hon hade varit i affären med sin pappa och de hade hittat hennes cykelnyckel igen! :D
Tyvärr var hennes pappa inte helt nöjd med att behöva köra förbi min lägenhet så hon fick lämna in cykelnyckeln så hon fick göra sig osams med honom för att få göra det... :( STARKT av henne att ändå stå på sig och se till att dem hamnade rätt! :D
Efter en välbehövlig dusch var jag rastlös och fortfarande upprörd över att Embla inte helt självklart fick lämna in sin nyckel till mig, så jag tog en promenad på berget. När jag vandrade nere vid klipporna och grottorna vid Söcke och såg solen sjunka över Kållandsö och Läckö slott kom plötsligt vikingaskeppet Sigrid Storråda seglande över Kinneviken. Givetvis gick jag utan kamera denna kväll, så det blev till att "bara" njuta av den praktfulla synen! :D
Tisdag var kroppen inte mer samarbetsvillig, men mamma kom och hämtade mig för att hon behövde köpa tyg och ville ha sällskap. När JAG ändå hade sällskap passade jag på att boka in en synundersökning. Har haft mina glasögon i elva år nu, utan att kolla synen en enda gång. Det är inte så enkelt när man inte kan planera innan, utan måste spontanåka en dag då synen känns "normal" och därmed inte kan boka tid tidigare än samma dag.
Med mamma och väninnan Anna-Karin som smakråd gjorde vi ett optikerbesök, och det visade sig att synen inte ändrats alls mycket. Dock är ju mina glasögon VÄLDIGT slitna, både bågar och glas, så jag ser ju en del ufon på grund av det. :P Tyvärr hittade jag inga bågar som kändes riktigt bra, det mesta var för stort/för brett, men jag plockade ändå med några hem.
Efter undersökningen var jag väldigt trött, så det var skönt att mamma var med och körde. Dessutom behövde jag handla mat, så hon tog vägen över Coop Forum. Där hittade jag ett par fina sandaler, precis sådana jag letat efter sen förra året. Halva reapriset. Mamma var gullig och köpte dem åt mig! :D
När jag kom hem däckade jag fullkomligt på toaletten och därmed var dagen över för min del. :)
Wiee! Nya skor, halva reapriset på Coop, och jag fick dem av min mamma när vi handlade mat! :D
Onsdag var jag väldigt yr och påverkad, men satte mig med moholmsbilderna, från körningen den 16 maj. Bra, bara typ tre veckor efter att det varit? Snacka om att ha svårt att få ihop tid och energi. Jäkla strulkropp. Skriver jag som skriver om det här två månader efter att det varit?! Jaja, det säger en del om min vardag är jag rädd.
Varvade bildarbetet med matlagning och närmare 20 toalettbesök. Att dessutom få ett brev från Försäkringskassan där det stod att de tyckte jag ska börja arbetsträna till hösten kändes... ja... orimligt?! Känner mig så otrillräcklig, för varje aktivitet jag ger mig ut på faller något annat. Som hushållet. Eller hygienen. Rastlös och lite ledsen över min oduglighet blev det en promenad med toarullen i fickan och Anna-Karin i handsfreen... Tur man har rara vänner som håller modet uppe när man känner för att skita i allt (inte bara bokstavligen, även om jag börjar ledsna på skitdagar också!). :)
Torsdagen fick bli en plockdag bestämde jag. Förbereda lite inför skolavslutningen dagen efter. Fick för mig att byta gardinerna som jag tänkt skaffa nya en längre tid. Budgeten har dock inte tillåtit det, så nu kom jag på att jag skulle testa att hänga upp farmors gamla spetsprydda lakan i stället. Det blev riktigt bra, och jag fortsatte plocka med lite av varje, trött och förvirrad, men ändå, monotont plock brukar distrahera mig bra från att tänka på hur jag mår när det är jobbigt.
Dock insåg jag att jag nog var lite mer ur slag än jag själv förstod...
Det kunde gått illa... DUMT att starta fel platta och ha ett plastdurkslag stående på den... :O
Det blev till att fly ut ur den rökfyllda lägenheten, efter att jag fått upp köksfönstret och hittat brandvarnaren så jag kunde få ur batterierna och få den tyst. Mitt i röran kom pappa in en sväng, och insåg nog att jag höll på att tappa greppet. Fick ta med maten ut på gräsmattan, där Anna-Karin mötte upp mig, och sedan lät vi lägenheten stå öppen och vädra medans vi tog en promenad uppe vid Bergsbo. Sebbe och Tobbe gjorde oss också sällskap. Härlig kväll, behövdes för att väga upp denna ganska kaotiska dag.
På vandringsleden vid Bergsbo. UNDERBART! :)
En vacker orkide utmed vägen. :P
Vilken sommaridyll! :D Kinnekulle är VACKERT!
Efteråt fick jag skrapa smält plast från spisen. Rev också ur sängkläderna och började tvätta allt i sängen, eftersom det luktade bränd plast om allting. Det kändes inte om den ultimata uppladdningen inför skolavslutningen att sova på soffan, men sovrummet var helt uppochner och jag kände att jag höll på att fastna i något slags perfektionist-prestationsträsk för att få rätsida på allt igen.
Ni vet när livet skenar och det inte känns som om det går att få stopp på det? Precis så, men jag insåg det själv och blev faktiskt ganska orolig för mig själv där i kaoset...
Nä. Nu är bloggen lång nog, fortsättningen får hamna i nästa text i stället!
Kramar / Ellen :)
Omtumlande nationaldag. 5 augusti 2009, 14:11
Nationaldagen är ingen dag jag brukar fira speciellt. Men i år tänkte jag göra ett undantag. Vi har fått en medeltidsby här i Götene kommun. Medeltidens värld.
Har ni sett filmerna om Arn? Ni vet, Jan Guillos medeltida romanfigur som är med och skapar Sverige?
De utspelar sig till stor del här. Aranäs, där Arn föds heter egentligen Årnäs och ligger en mil härifrån, borgruinen finns faktiskt alldeles intill det dagis Embla gick på. Sedan rider han och jagar här på Kinnekulles sluttningar, raggar upp sin Cecilia i Husaby som ligger några kilometer från Kinnekulle Ring, och så hamnar han i kloster i Varnhem mellan Skara och Skövde. Cecilia spärras in i Gudhem, mellan Skara och Falköping. :P I slutet av böckerna bygger Arn en kyrka, i Forshem. Det är bara några kilometer härifrån.
Hur som helst, när filmerna var färdiga beslöt Götene kommun att göra en satsning. Jättekul! :D De köpte in alla husen från filmerna, och byggde upp en medeltidsby vid infarten till Götene, helt nära den stora Preem-macken i korsningen E20/Rv 44.
Där finns nu husen, en marknadsplats, en tornerspelsarena och en hel massa aktiviteter. När man löser entre får man också ett aktivitetskort där man utan kostnad får prova på bågskytte, yxkastning, ridning, diverse olika hantverk, arkeologi... en hel del kul alltså! :D
http://www.medeltidensvarld.se/
Kommunen hade bestämt sig för att anordna nationaldagsfirande i Medeltidens värld, och dessutom fanns möjlighet att rösta i parlamentsvalet samtidigt, så vi klädde oss medeltida, laddade med matsäck och pressade de sista dropparna bensin ur bilen och körde den där milen dit!
Vilken höjdare! :D Nationaldagsfirandet var traditionellt, med tal och salutskott och sång och sånt, inne på tornerspelsarenan. Sedan minglade vi i byn och hade det trevligt, röstade i Arns storhus (kändes riktigt högtidligt!) och tittade på tornerspelen med fart och fläkt! :D
Nationaldagsfirande på tornerspelsarenan. Kolla in alla fotografer! :P Längst bort är Nils från samma bildbyrå som jag tillhör, sedan min tidigare granne Göran från lokaltidningen och så min vän Stefan som driver Hällekiskuriren och är son till mina närmaste grannar. :) MINA fotografer! :D
Just utkommen ur Arns storhus efter att ha röstat i parlamentsvalet. Embla tog bilden av mig!
Nationaldag med tornerspel i Medeltidens värld. Bernard är målmedveten! :)
Embla leker på hinderbanan i Medeltidens värld. I bakgrunden byarna från Arnfilmerna.
Embla leker på hinderbanan i Medeltidens värld. I bakgrunden byarna från Arnfilmerna.
När firandet var över körde vi hem och tänkte ladda om, på kvällen var det bilträff på Coop i Mariestad, och vi var laddade och sugna. Hann dock inte riktigt så långt innan mamma ringde. Brorsan hade krockat! :O Personen som körde ut framför honom omkom i smällen.
Detta blev jag tvungen att briefa genom att akutblogga, så den bloggen finns här: http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … ost=59769. Bilderna fick jag av en gammal kollega på lokaltidningen, vilket var skönt, för när jag SER hur det ser ut kan jag lättare förstå det som hänt.
Brorsans pickup efter den kraftiga smällen. Änglavakt!
Efter en stunds briefing och diskussioner och samtal och... ja, en del krishantering helt enkelt, då var jag rätt trött. Kände inte alls för bilträff längre, men Embla och jag enades ändå om att det nog var bra att komma hemifrån en sväng. Vi rullade därmed iväg mot Mariestad och bilträffen på Coop. Tyvärr var där väldigt tunt med bilar, men det var ändå skönt att träffa lite folk. Jag kände inte alls för att fotografera, men Embla hittade några fina bilar och snodde stativet och använde sin egen kamera.
På väg in till Mariestad hejdade vi oss och njöt av solnedgången i Björsäter.
På väg in till Mariestad hejdade vi oss och njöt av solnedgången i Björsäter.
Embla hittade en fin Pontiac som hon bara var TVUNGEN att fotografera. Och vips var jag av med mitt stativ eftersom hon behövde det...
Embla fotograferar målmedvetet, och eftersom hon norpade mitt stativ fick jag vackert försöka fotografera på frihand där i mörkret...
Jag försöker ta några bilder på frihand eftersom Embla norpat mitt stativ. :)
På kvällen tog energin slut, jätteslut, helt tvärt, så vi kom inte hem. Orkade inte hela vägen, så vi svängde in hos Storm och sov över där i stället. Embla var mycket belåten.
Dagen efter hade vi tänkt träffa mamma/mormor, men fick inte tag på henne. Då bestämde vi oss för att åka över till syrran i stället. Det var nog ett smart drag. Hon var rätt omskakad efter olyckan dagen innan, då det triggade minnen av när hennes sambo krockade för en tid sedan.
Vi umgicks och hade det trevligt några timmar, åkte till sportaffären och fixade nya inlines till Embla (hon hade fått pengar till det i födelsedagspresent) och sedan hemåt lagom till kvällen.
TRO bara inte att det blev vila sedan, nya inlines måste ju testas. Och givetvis måste mammor också åka inlines då. Attans också! :P Knäppte en bild av det glada barnet och la sedan in kameran i lägenheten innan vi åkte iväg.
Embla testar sina nya inlines. Och eftersom jag stod på mina egna blev det bara en bild, sedan var jag smart nog att lägga in kameran INNAN jag slog sönder den! :P
Åkte en del för många år sedan, när jag bodde i Jönköping och sedan i Mariestad. Sen åkte jag inte på nästan tio år, och nu bor jag i en by som LUTAR! Jättemycket till och med! :P
Upp till skolan gick det bra, uppför är inga problem. Sedan körde vi på tvären på cykelbanan, och där gick det ju varken upp eller ner... Men SEDAN! Vi skulle ju tillbaks hem igen. Och då gick det nedför! :O
Alltså. Elskåp, staket, buskar, träd, gräsmattor är bra. Men när det bara är låga stenmurar på sidorna, asfalt på vägen och... nedförslut?! Det går ju bromsa till en viss gräns. Det borde gå att bromsa mer... Men JAG kan i alla fall inte få stopp på de där livsfarliga tingen! Och det höll på att sluta illa. Jag kör med full uppsättning skydd, handled, armbågs, knä, och givetvis hjälm på det. Men JÄKLAR vad jag slog mig ändå. Det small så pass att Embla inte ens skrattade åt vurpan, trots att den måste sett rätt dum ut.
Trots handledsskyddet fick jag en rejäl bula i handflatan, och var svullen och öm i armen i flera dagar. På ena skinkan trädde efter några dagar fyra stora blåmärken fram, för att sedan tona av till tre som försvann på några veckor.
Nu VILL vi gärna åka mer, men det känns så fånigt att ta bilen iväg till någon planare plats varje gång.
Finns det någon som har lust att åka en runda med mig/oss och lära oss hur sjutton man får stopp på sina inlines när det går nedför, INNAN vi slår oss fördärvade?!
VÄLKOMMEN hit i så fall. Jag... hm... kan bjuda på paj! :D Se min förra blogg för pajexempel! :D
Kramar / Ellen :)
Att leva ett rikt liv utan pengar... :) 5 augusti 2009, 02:04
Att vara utan pengar, eller med väldigt lite pengar behöver inte innebära att man får välja bort allt roligt. Det finns faktiskt VÄLDIGT mycket roligt som inte kostar så mycket. Sådant försöker jag göra med Embla. Ja, även när jag är ensam såklart, men just det där att kunna hitta på saker av stort värde till liten kostnad är något jag är rätt stolt över att jag är riktigt duktig på. :)
Oftast är det ganska enkla saker, men inställning och attityd gör den stora skillnaden mellan vardag och äventyr. Som när jag skickade ut Embla att hämta några av de rabarbrar (?!) som växer på baksidan. En påse jordgubbar ur frysen, och skivad rabarber är MYCKET användbart. Det blev en fin paj när vi skulle ha ljusparty i början på juni, liksom en drös med äpplen ifall inte alla åt jordgubbsrabarberpaj. :) Enkla medel för mycket festlighet, och Embla var mäkta stolt över att själv ha fångat in rabarbern! :)
Jordgubbsrabarberpaj på gång! :P
En bit paj kanske? :P Detta var vad som blev kvar när vi slukat vårt! :)
Ljuspartyt blev som vanligt trevligt, mina gäster och min demostratis (syrran) är klart pålitliga på den fronten! :D
Fick även en rejäl bonus att handla saker till mig själv för, satsade på några doftljus och en hel drös med spaprodukter som kändes lyxiga! :D
Dagen efteråt kände vi för att sträcka ut (hade ju städat ett par dagar innan partyt), och bestämde oss för att gå Sjöråsrundan och ha picknick. Linnea ville också hänga med, så det fick hon göra. :)
Under vandringen hade vi lek och picknick i en omkullfallen ek, precis intill det porlande vattnet. Ibland känns livet som om man lever i en sagobok. Typ en sådan som den om Nalle Puh och hans vänner! :D
Sjöråsleden med härlig försommarblomning. :)
Sjöråsån flyter stilla fram.
Balansgång på en ek! Detta är verkligen livet! :D
Embla och Linnea leker i eken! :D
Picknick i en ek! :D
På väg över Sjöråsån. :) Tjejerna har sprungit före.
Stadig bro. Om än något sned. :P
Sjöråsleden korsar järnvägen. :)
Humla i midsommarblomster. :)
Hemma igen satte jag mig för att handfålla en medeltidsklänning till Embla, inför lördagens nationaldagsfirande i Medeltidens värld. För egen del ville jag gärna ha min klänning med ullöverklänning, men den var utlånad. Kom på till vem och ringde och kunde hämta den om jag ville.
Det lät jättebra tyckte jag, som gärna ville göra ett besök hos kvinnan som lånat den av mig, eftersom hon har en hästgård och säljer ridupplevelser. Alltid spännande att se hur det ser ut och fungerar på ett sånt ställe. Problemet var att det var mycket ont om bränsle i min bil, så efter lite diskussioner enades jag och Embla om att vi skulle göra en cykelutflykt dit på fredagen.
Tyvärr var jag inte alls i skick på förmiddagen. Hade svåra yrselattacker och mådde allmänt heltjyvens. När Embla återigen tog med en kompis hem efter skolan höll jag på att brista fullkomligt. Jag kände bara inte att jag orkade med ytterligare ett barn, att vår planering föll och att jag bara mådde uselt.
Gnällde för en väninna och fick den medkänsla jag behövde, och efter lite mat och vila kände jag mig bättre till mods. Skickade hem kompisen och sedan hämtade vi fram cyklarna.
Det var helt fantastiskt. För ungefär ett år sedan vågade jag fortfarande inte cykla alls eftersom mitt balanssinne strulade så mycket. Speciellt vid ansträngning kunde jag ju få yrselattacker och svimma utan förvarning, och då ska man vara extremt försiktig med att cykla. Numera cyklar jag nästan varje dag med Embla till skolan och hem igen. :)
Nu tog vi våra cyklar och gav oss av till Maria, vars gård ligger vid foten av Kinnekulle. Uppförsbacken i Hällekis mötte vi till fots för att inte ta knäcken på oss, och sedan cyklade vi i lätt nedförslut nästan hela vägen. Hårnålskurvorna i Gössäter går inte räkna till lätt nedförslut, men gick fint ändå, cyklar har ju bromsar! :D
Efter att vi besökt Maria, hämtat klänningen och sett oss om och pratat lite gav vi oss av igen. Vi funderade lite över vilken väg vi skulle välja hem, och det slutade med att vi gjorde lite krumelutter för att kika på en intressant stenbro och spana in pilgrimsleden och sedan följde vi den gamla banvallen hem.
På cykelutflykt, delvis utmed pilgrimsleden. Paus i Gössäter.
Efter vår cykeltur, som blev en dryg mil (!?) var jag trött, men Embla ville baka. Det innebar en cykeltur till, till butiken. Tyvärr tappade hon sin cykelnyckel där inne, men hon var duktig nog att själv leta en stund och sedan prata med tjejerna i butiken och de lovade att leta efter den i samband med städningen. Som tur var hade jag hennes reservnyckel i min knippa och kunde låsa upp så vi kom hem igen. :)
Ja, innan jag avrundar den här bloggen måste jag ju visa vad Embla gjorde med sina trottoarkritor! :P
Embla har gjort ko-nst på grannens parkeringsruta! :P
I nästa blogg har jag tänkt ta med er till Medeltidens värld! :D
Kramar / Ellen :D
Månadsskifte med Embla 4 augusti 2009, 20:11
Som utlovat i bloggen tidigare idag ska jag skriva lite om vad som hänt i sommar. Inte för att jag vet om någon tycker det är intressant eller underhållande, men för min egen skull.
Har för tillfället "baksmälla" efter en aktiv period (SCF, Volvoträff, garagetfest i Skåne i helgen och bankörning med X40 Nordic under måndagen), och när jag inte mår bra är det bra terapi att gå igenom bilder från trevliga saker som hänt. Så... juni! Förra bloggen slutade hemma hos Storm, där jag däckade efter en LÅNG dag på SCF i Göteborg. Under söndagen den 31 maj fick jag inte mycket ur händerna, yr och ostadig som jag var. Väcktes av telefonen, en kille som kom och hämtade en motor Storm skulle sälja. Trevligt.
Efter lite mat och vila drev rastlösheten ändå ut mig till bilen. Storm plockade med sitt och jag kom att tänka på mina misständningar, och passade på att öppna och kika lite på det:
Det stod vatten vid två av tändstiften. Det syns va? :P
Blåste rent och snyggade till allt, så får vi helt enkelt se om det ger med sig eller är något annat problem.
Storm var även på mina motorfästen, och det verkar som om klonkljudet som varit så störande kan ha varit motorfästet uppe på passagerarsidan? När bilen ändå skulle provköras hamnade jag i Mariestad där jag tog en promenad med en väninna jag inte träffat på flera år (facebook är fantastiskt) och handlade mat. Tänkte åka hem, men orkade inte, så det blev en övernattning till innan jag körde hem på måndagen.
Åt frukost med en annan väninna som jag inte träffar så ofta som jag skulle önska, coh sedan var det dags att möta Embla vid skolan. Eftersom vädret var strålande hamnade vi på stranden! :)
Badpremiär! Trot eller ej, men det här togs faktiskt den 1 juni! :)
Efter några timmars vila på stranden ringde Karin och undrade om vi ville möta henne och en kompis uppe vid salamanderdammen. Klart vi ville, salamandrarna är ju så häftiga! :D Åkte dit, och jag fick klart för mig att jag fortfarande KAN ta mig ner med min bil, även efter sänkningen. Men det är ju inga marginaler precis, så det blev till att ta det VÄLDIGT lugnt. :)
Min bil på Örnekullavägen. Det är inte överdrivet mycket luft över under bilen! :P
Vattensalamander i saftmugg! :P
Karin håller i en vattensalamander. :D
Prickig och färgstark mage! :D Karin har vänt på en vattensalamander.
När Karin och Jens åkt vidare passade jag och Embla på att ta en liten promenad på vandringsleden som går förbi salamanderdammen. Det är en 4,5 mil lång led runt Kinnekulle, vacker och omväxlande. Började på kalkheden med natur som liknar Ölands alvar. Fortsatte in i granskog så grov och högväxt att det bara var barrmattor på marken. Vidare upp över en stenås där man förväntar sig troll bakom varje sten, och så gick vi ett stycke in i en lövsumpskog innan vi vände och gick tillbaks samma väg.
Satt en stund på utedasset vid övernattningsplatsen och filosoferade också, i varsitt bås med dörrarna öppna och lyssnade på korpen och skogsduvorna och såg kvällssolen måla trädtopparna i guld. :D
Låter som en långpromenad va? Icke! Allt detta finns utmed en sträcka om cirka 1,5 kilometer...
Avslutade dagen med kvällsmat i bilen vid utsiktsplatsen, och såg solen sjunka i Vänern. Detta är vardagslyx! :)
Oxelbacken, ett gammalt hus utmed vandringsleden nära salamanderdammen. :)
Vandringsleden på Kinnekulle, en otroligt omväxlande led som är helt fantastisk att gå även om man bara går en bit i taget. :D
Volvon i samband med kvällsmat på Utsikten den 1 juni 2009.
Trevlig kvällsmatsutsikt över Kinneviken! :D
Kramar / Ellen :)
Skön helg i Skåne! :) 4 augusti 2009, 13:29
Har haft en kanonhelg i Skåne, STORT tack till alla som var med mig och delade min helg och speciellt tack till Per som med sitt stöd gjorde det möjligt! :)
Både SCF Örkelljunga och Volvoträffen i Kristianstad var kanonträffar, och det kommer bilder, det är dock ett jättejobb att gå igenom och ta hand om allt så det kan dröja.
Lördagskvällen avrundades med ett besök i Pukavik, där en av de mest omskrivna och fotograferade festerna i Garagets historia pågick, dock var vi redan rätt möra efter vår heldag så vi blev inte så långvariga. När Per körde hem var jag så trött att jag bara skakade i hela kroppen... Uff.
Söndagen blev det hemresa med en trevlig grabb från Halmstad, han skulle sova över hos mig inför måndagens banträff på Kinnekulle ring med X40 Nordic, så kvällen ägnade vi åt biltvätt och sen tvärsomnade jag med en smäll. Tur det, annars hade jag aldrig orkat med måndagen.
Började med att snabbfotografera hans fina bil uppe i stenbrottet, trots nattens regn och morgonens blöta underlag. Kastar in en bild. Resten får ni säkert se på hans sida så småningom. Eller ett urval i varje fall. :) Edit: Här finns bilen: http://www.garaget.org/?car=72652
Fotografering av en S40 som tillhör MrErlandsson här på garaget. :)
Därefter körde vi bort till Kinnekulle ring.
Träffen var KANONTREVLIG! Massor av helgoa människor och det kändes jättebra fast jag började bli så trött att jag nästan knäade det sista. :)
Har ägnat tiden efter det åt sömn, ätande, bildarbete. Och en del sociala kontakter också. :) Behöver få in dusch, städning och återhämtning också, för jag är verkligen helt slut. Orkar jag ska jag även börja plocka med bilderna.
Och förresten... jag tänker klämma in lite bloggar också, med början i juni. Så jag kommer ikapp en aning. :)
Kram / Ellen :)
SCF Göteborg! :D 31 juli 2009, 20:14
I morgon är det SCF i Örkelljunga, och eftersom jag befinner mig i Skåne över helgen tänker jag åka dit och ha det trevligt! Är det någon där som känner igen mig hoppas jag verkligen på ett "hej" och en presentation, det är alltid roligt att få ansikten bakom garaget-namnen! :) Jag åker med Foyrik i hans vita Volvo och efter SCF tänkte vi fortsätta till Volvoträffen i Kristianstad också. Gäller samma där, kom gärna fram och säg hej! :) Lägger in en bild på bilen så ni känner igen oss:
Pers vita Volvo som vi kör runt i under morgondagen! Kom gärna och säg hej! :)
Sist jag var på SCF var det i Göteborg, och då hade jag med min egen bil dessutom. Ni ska få se, jag fortsätter lägga upp bilder från våren helt enkelt! :D
Fredagen den 29 maj bestämde jag mig för att jag ville iväg på SCF i Göteborg. Försökte samordna mig med en kompis men det gick inte i lås för att han efter mycket om och men och en halv plan som upphävdes i sin tur till slut skulle samåka med en annan kompis i en tvåsitsig bil...
Funderade ett tag och tänkte att jag skulle strunta i det trots allt. Dammsög ur husvagnen efter Vingåkerträffen och var allmänt rastlös. Slutade med en promenad i spåret här i byn, och sedan var jag helt död av trötthet.
Då råkade en granne se min önskan om SCF på MSN, och ville gärna hänga med! Wow! Någon att dela bränslekostnad med, och ett körstöd ifall jag inte skulle orka på egen hand! Hurra! :D
Blev akuta förberedelser och följade dag packade vi oss iväg tidigt som fan för att vara jag. Typ vid åtta. Uff! :P
Illa nog hade jag ingen luft i framdäcket när vi skulle iväg? Bara några dagar efter att jag fixat pyspunkan i bak? Fyllde på luft och lastade med verktyg och garagedomkraft och såg till att komma iväg ändå. Ett par kontroller de första milen visade inga tecken på läckage så med stigande mod rullade vi söderut och jag körde. Ungefär halvvägs behövde jag äta så vi bytte plats. Nere i Göteborg guidade jag och insåg att en adress hade varit bra att ha. Ringde min väninna A-K och fick guidning per telefon.
Seth bakom ratten hade lätt panik över all trafik inne i Göteborg och tog första tillfälle att byta plats med mig så jag fick köra igen... :P
Lyckades hitta en tvättanläggning och bada bilen, körde sedan tillbaks till SCF och torkade av i samma takt som det soltorkade och blev torkmärken och ställde sedan upp bilen i raden bland de andra.
Vis av erfarenheten från Vingåkerträffen hade jag handskar på mig när jag svärtade listerna, och när bilen var i ordning tog jag ryggsäcken och gick in till en toalett och bytte om. Härligt, hel och ren i stället för helt nedskvätt efter biltvätten! :P
Mer bilder finns på: http://www.garaget.org/mypage/gallery.p … ;cat=88108
20090530 SCF Göteborg. ©Foto: Elenor Bengtsson/Vivendi. Min bil. :)
20090530 SCF Göteborg. ©Foto: Elenor Bengtsson/Vivendi. Min bil. :)
20090530 SCF Göteborg. ©Foto: Elenor Bengtsson/Vivendi.
20090530 SCF Göteborg. ©Foto: Elenor Bengtsson/Vivendi. ÄNTLIGEN fick jag tillfälle att träffa DeLorean och hans rara fru _Morsan! :D
20090530 SCF Göteborg. ©Foto: Elenor Bengtsson/Vivendi.
20090530 SCF Göteborg. ©Foto: Elenor Bengtsson/Vivendi.
20090530 SCF Göteborg. ©Foto: Elenor Bengtsson/Vivendi.
20090530 SCF Göteborg. ©Foto: Elenor Bengtsson/Vivendi. Boban och Peter funderar kring bedömningarna av alla bilar. Hektiskt! :)
20090530 SCF Göteborg. ©Foto: Elenor Bengtsson/Vivendi. Bakom bilen hamnade stolar och bord och så blev det lite socialt. Grannen som hängde med ner till Göteborg heter Seth här på garaget och har röd tröja! :)
20090530 SCF Göteborg. ©Foto: Elenor Bengtsson/Vivendi. Min bil! :)
20090530 SCF Göteborg. ©Foto: Elenor Bengtsson/Vivendi. Under huven på en Audi ägd av Mr_Honken här på garaget.
20090530 SCF Göteborg. ©Foto: Elenor Bengtsson/Vivendi. Mr_Honken och Bratten stod tillsammans mitt emot mig, socialt och trevligt! :)
20090530 SCF Göteborg. ©Foto: Elenor Bengtsson/Vivendi.
Mer bilder finns som sagt på http://www.garaget.org/mypage/gallery.p … ;cat=88108
Som syns på bilderna hamnade jag rätt snabbt bland de praktiska göromålen. Jag gick runt och fotograferade och pratade med folk, höll på att dö av värmeslag, satt länge och väl med det trevliga gänget från Vänersborg/Trollhättan och hamnade sedan med SCF-crewen och var med och packade ihop grejorna efteråt. Var bra sugen på att fortsätta ner till skåne följande dag också, men vet ju hur dåligt min kropp fungerar, och Seth hade också åtaganden på hemmaplan så vi behövde hem.
Hann dock med att äta tillsammans med Jensi, Niklas, Boban och Lollo innan vi åkte åt varsitt håll. Himla trevlig dag vi hade! Lämnade Göteborg så kissnödig att jag såg ubåtar, men körde målmedvetet norrut tills jag slutligen kastade mig ur bilen i halv panik... :P Kände mig dock i god form så jag körde hela vägen hem och lät Seth vila, eftersom han skulle köra ett bröllopsfölje på natten efteråt.
När vi kom hem var jag både rastlös och trött. För att göra av rastlösheten på ett vettigt sätt vände jag bara hemma och fortsatte vidare till Storm, packade mig över till hans bil och följde med på en runda in till cruisingen i Mariestad. Någonstans där tog tröttheten över, och vi körde hem till Storm och jag däckade omgående.... Dock MYCKET glad över att ha orkat med en riktigt bra dag och kört så långt och fått det att fungera! :D
Hoppas morgondagens SCF blir lika upplyftande som dagen i Göteborg! :D
Kramar / Ellen :)
Kinnekullevår o ny familjebil! :) 30 juli 2009, 01:17
Men jösses! Insåg precis att jag inte bloggat regelbundet om något efter Vingåkerträffen den 22 maj! Det är ju över två månader sedan! :O
Fast jag har stuckit emellan med en bildblogg från WestCoast Motorshow också... :P
Nå, jag tittar i bildmapparna efter Vingåker och hittar... VÅR på Kinnekulle! Salamandrar, vandringar, pappas nya bil och syrrans examen från byggingenjörsprogrammet på Chalmers! Oj vad det har hänt mycket!
Jag vräker upp lite blandade bilder åt er, så vi kommer vidare till fler bildmappar sedan! :D
Nu ska vi se... vart är jag i tiden då tro? Jo, det här är från den 24 maj, då jag och Embla samt hennes kompis Linnea, min kompis Karin och hennes hund och min pappa med hund träffades uppe på Österplana hed för att titta på salamandrar och orkideer! :D
Eftersom jag var jättetrött kom Karin hit och hämtade oss, så vi fick komma ut! :)
Vår på Kinnekulle... vilken plats! Embla och Linnea springer iväg över Österplana hed. :)
Vår på Kinnekulle. Min pappa tittar på orkideerna jag visar (som jag känner till för att Daniel visat mig! :P)...
Orkidestudier pågår... ;) Jag är hundhållare och fotograf på behörigt avstånd... :P
Tjejerna ligger på knä och spanar vid salamanderdammen... :)
Karin spanade också efter salamandrar i dammen! :D
Vattensalamander på Kinnekulle. Urhäftiga djur, vet inte hur många timmar jag tillbringade vid vattnet och bara tittade och var helt fascinerad! :D
Bloggen känns inte komplett utan en bild på hundarna också, så här kommer de två yrvädren som nästan var omöjliga att fånga på en och samma bild... :P
Fortsätter allt med några dagar till i samma blogg här... :)
På måndagen släppte jag Embla via skolan till sin pappa och gick åter in i en ensam vecka. Kände i hela kroppen att jag bara var övertrött och behövde släppa på stressen, och det slutade med att jag åkte till en kompis som fick massera på mig, och där somnade jag! :)
Dagen efter körde jag hem och fixade frukost, och så kom pappa upp för att visa sin nya bil! Han ledsnade på Subaruns bränsletörst och som motvikt till det köpte han en LITEN bil med en LITEN dieselmotor... Den går på 0,4! :P Givetvis åkte vi en runda för att han skulle få visa den ordentligt, och jag provkörde allt också. :)
Pappa och jag åker en runda i hans nyinköpta bil! :)
Pappa är stolt över sin nya bil! :D En Ford Fusion diesel, för den delen. :)
När vi kom hem igen behövde jag ta hand om maten jag köpt... det här eviga ätandet och matlagandet gör mig GALEN! Fattar ni hur mycket tio kilo morötter är? Det räcker i en vecka... Dessutom gjorde jag stek och köttfärslimpa... På kvällen behövde jag verkligen sträcka ut kroppen och reda upp en massa tankar som var i oreda, så med en väninna i handsfreen gick jag en kvällspromenad till hamnen...
Onsdagen den 27 maj hade jag en PLAN! En stor plan! Syrran har gått Chalmers byggnadsingenjörsprogram, och jag är SÅ stolt över henne. Denna dag skulle hon göra sin slutredovisning i Skövde, klockan nio på morgonen. Så tidigt fungerar jag ju inte normalt... Men för hennes skull bestämde jag mig för att det SKULLE gå att ta sig dit... Och jag LYCKADES! Tror hon var lika stolt över att jag tog mig dit för hennes skull som jag var över att hon var så duktig och fixade sin examen! :D
Det var dessutom en jätteintressant redovisning!
Syrran och hennes studiekamrat Claes diskuterar sitt exjobb med sin handledare, som var MYCKET nöjd med deras redovisning! :D Hurra vilken fantastisk lillasyster jag har, som nu är färdig byggnadsingenjör! :D
Efteråt körde jag till Mariestad, fixade pyspunkan på min bil (satt en metallgrej i däcket, undra på att det läckte?), och stöp sedan hos Storm. Var så himla trött att jag helt enkelt tog slut där. Lika bra det.
Torsdagen innebar viss baksmälla med yrsel och sånt. Dock fick vi ordning på min nya dator, så jag fick med den hem och kunde starta upp och komma igång med en fungerande maskin igen! Den gamla stängde ju bara av sig hela tiden, oerhört frustrerande! :D
Jag började göra bilder eftersom jag låg väldigt mycket efter med det, och fick samtidigt reda ut ett missförstånd med en vän. Ibland förstår jag inte hur dumt det kan bli, men som tur var gick det nog att reda upp... Hoppas på det i alla fall, så det inte blir några komplikationer med umgänget framöver. Det är en person som jag gärna vill behålla i min tillvaro eftersom det väcker massa tankar om min vardag på ett sätt som utvecklar mig positivt.
För att rensa huvudet efteråt tog jag en skön kvällspromenad i ett område som heter Bergsbo / Gröneskog på Kinnekulles sjösida. Mycket speciell natur, det är kalkmark och barrskog, vilket är väldigt ovanligt.
På kvällsvandring på Kinnekulle. Gamla kalkstensbrott finns nästan överallt på berget, vilket jag tycker är rätt häftigt! :D
Bergsbo klev... att gå i lövsalen mellan klipporna är... speciellt. :)
Utsikt på hemvägen... det är ju helt otroligt att man får bo så här vackert!? Kinnekulle är fantastiskt! :D
Egobild av bilen på väg hem, med en så fin miljö måste man ju liksom bara fotografera och... tja, bilen var ju med så den fick agera modell.... :P
Nä, nu får det allt bli stopp på den här bloggen! :P Den är ju jättelång nu!
Puss / Ellen :D